Bland barn i åldrarna 10-17 år har den psykiska ohälsan ökat med mer än 100 procent under perioden 2006-2016. För unga vuxna, 18-24 år, är ökningen närmare 70 procent. De alarmerande siffrorna presenterar Socialstyrelsen i dag i en ny rapport.

Läs också: Därför tror vi att kvinnor är mer deprimerade

Myndigheten har tittat på andelen barn och unga vuxna som haft minst ett vårdtillfälle inom slutenvård eller specialiserad öppenvård för någon psykiatrisk diagnos, eller minst ett uttag av psykofarmaka (förskrivning inom primärvård ingår).

Enligt denna definition handlar det om närmare 190 000 barn och unga vuxna som under 2016 hade någon form av psykisk ohälsa, fördelade på följande vis:

  • Cirka 8 procent av flickor (10-17 år), vilket motsvarar 34 200 personer
  • Cirka 10 procent av pojkar (10-17 år), vilket motsvarar 45 300 personer
  • Cirka 10 procent av unga män (18-24 år), vilket motsvarar 47 200 personer
  • Cirka 15 procent av unga kvinnor (18-24 år), vilket motsvarar 63 400 personer

Depression och ångest vanligt

De diagnoser som främst bidrar till ökningen är depression och olika ångestsyndrom. Skadligt bruk och beroende av olika substanser ökar också, särskilt bland unga män.

Eftersom antalet nya sjukdomsfall ökar och även tenderar att bli långvariga kommer trenden inte att mattas av den närmaste tiden, bedömer Socialstyrelsen.

– Även om psykisk ohälsa är vanligare bland de som har särskilt svåra psykosociala förhållanden är det allt fler från hela ungdomsgruppen som omfattas av den här ökningen, säger Peter Salmi, utredare på Socialstyrelsen.

Ökad risk för suicid

De långa sjukdomsperioderna medför också en påtagligt ökad risk för självmordsförsök och självmord. Bland pojkar i åldern 10-17 år med samsjuklighet i depression och ångestsyndrom är självmord 25 gånger vanligare jämfört med pojkar i samma ålder som inte fått någon psykiatrisk diagnos.

Det finns även tecken på att de som blir sjuka i tidig ålder har svårare att tillgodogöra sig högre studier.

– Vi följde upp barn och unga som vårdats för depression och ångestsyndrom 2006. Tio år senare hade de personerna uppnått en betydligt lägre utbildningsnivå än de som inte varit sjuka, säger Peter Salmi.

Totala förskrivningen ökar

Omkring 70–80 procent av barn och unga vuxna som diagnostiseras med depression påbörjar behandling med ett antidepressivt läkemedel. Andelen har varit oförändrad åtminstone de senaste tio åren. Motsvarande situation råder för olika lugnande eller ångestdämpande medel och sömnmedel, där förskrivning görs till 20 procent av barnen och 35 procent av de unga vuxna vid depression och ångestsyndrom.

Det här tyder på att behandlingspraxis vid psykisk ohälsa inte har förändrats. Men eftersom antalet sjukdomsfall har ökat kraftigt så har den totala förskrivningen också ökat.

Det har dock skett en gradvis minskning, i synnerhet bland barn, när det gäller användningen av bensodiazepiner och liknande preparat till förmån för andra icke-narkotikaklassade läkemedel.

Psykologisk behandling

Av de som påbörjar en behandling med psykofarmaka är det ungefär en av fem som fortsätter behandlingen i minst tre år.

– En tidig upptäckt och diagnostisering där olika former av psykologisk behandling sätts in tidigt skulle eventuellt kunna ersätta läkemedelsbehandling vid psykisk ohälsa, säger Peter Salmi.

Oklara orsakssamband

Det finns inga säkra svar på vad den oroande utvecklingen beror på. Det kan delvis ha att göra med en större medvetenhet och att fler vågar berätta. Men eftersom hela ungdomsgruppen har drabbats av ökad psykisk ohälsa tror Peter Salmi att ökningen kan ha att göra med ungas livsvillkor.

– Då handlar det om de miljöer där alla barn och unga vistas, som under skolperioden. Men även inträdandet i arbets- och vuxenlivet kan vara en del av förklaringen, säger Peter Salmi.

I dag publicerar Socialstyrelsen också uppdaterade nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom, med flera rekommendationer för behandling av barn och unga. I riktlinjerna lyfts framför allt behovet av att öka tillgängligheten till olika typer av psykologisk behandling.