Har blivit upptryckt mot en vägg av en manlig läkare, hindrad från att lämna ett rum av en annan, fått mitt utseende kommenterat och blivit raggad på sjukhusfest med orden "Du är den bästa sköterskan på avdelningen, ska vi gå och hångla". Av en läkare vars fru jobbade på samma sjukhus.

Som Vårdfokus berättat tidigare har vårdpersonal skapat ett eget upprop mot sexism och trakasserier under hashtagen #nustickerdettill där det också funnits möjlighet att anonymt dela med sig av sina upplevelser. Drivande för uppropet har varit Kristina Sundell, sjuksköterska, Erika Hellberg sjuksköterska och Päivi Vilkkavaara, specialistsjuksköterska.

Gruppen på Facebook har över 4 000 medlemmar, främst sjuksköterskor och undersköterskor, och 1 300 har skrivit under ett upprop där ett stort antal berättelser finns samlade, som Vårdfokus kan publicera i dag. I uppropet ställer de också krav - på männen i vården, på cheferna och på de fackliga organisationerna. 

Så här skriver de i uppropet:

(Detta är en förkortad version av uppropet som först publicerades i Dagens Nyheter i sin helhet).

"Berättelserna har strömmat in om verbala och fysiska trakasserier, övergrepp och våldtäkter, som kvinnlig vårdpersonal utsätts för av patienter, brukare, anhöriga och kollegor. På jobbet.

Fokus i det här uppropet är vad kvinnlig vårdpersonal utsätts för av sina manliga kollegor. En gemensam nämnare är hur arbetsgivarna har misslyckats med att skapa en trygg arbetsmiljö och återkommande förminskar och förnekar upplevelserna medan de låter övergrepp och trakasserier fortgå, enligt uppropet.

Vi sitter i en större grupp, ett multidisciplinärt team och rondar. Den manlige överläkaren får mothugg av min kvinnliga kollega gällande en patient. Överläkaren sätter punkt för diskussionen genom att säga "Jag tror minsann att syster skulle behöva lite knulla". Skratt och tystnad.

Nyutexad och yngst på arbetsplatsen. Fick förklarat för mig av manlig läkare att vid avsaknad av både livserfarenhet och yrkeserfarenhet så är det uppenbart att jag måste ha mycket sexuell erfarenhet och att jag gärna fick visa vad jag går för utanför jobbet. 

Gamla hierarkier

Sjukvården är en institution med ett hierarkiskt arv, av historiskt allsmäktiga manliga läkare, omgivna av underdåniga, tillmötesgående systrar med vita hättor och viskande röster. Mycket har förstås ändrats även inom vården tack vare den kvinnokamp som lett till samhällets utveckling mot ökad jämställdhet. För sjuksköterskorna blev det ett lyft när utbildningen blev akademisk och fler kvinnor än män väljer nu att bli läkare.

Men liksom andra delar av samhället dras hälso- och sjukvården fortfarande med ojämna maktrelationer och strukturer, som fungerar som en grogrund för sexism och nedvärderande beteende.

En kirurg som var sååå fenomenal, han gillade att skämta och tog gärna på både undersköterskor och sjuksköterskor. La armen om och skämtade gärna med sexuell anspelning, även inför andra. Mycket svårt att inför en skrattande grupp läkare och annan personal ryta ifrån som värsta partydödaren, radikalfeminist eller annat en gärna blir kallad om en inte uppskattar sexanspelande och/eller kvinnoförnedrande skämt.

Jag stod i läkemedelsrummet med dörren lite på glänt när den här överläkaren kommer in och stänger dörren bakom sig. Dörren är uppställd med en dörrstopp som han alltså tar bort så dörren stängs och låses. Jag minns inte alls vad han frågade om, det var inte patientrelaterat men kanske att han ville ha en Alvedon. Jag kände mig obehaglig direkt när dörren slog igen och kände att färgen i mitt ansikte snabbt steg utan att jag kunde förklara varför. Han ställer sig nära, så jag pressas mot en vägg och frågar varför jag ser så rädd ut. Han tar i mig på ett sätt som skulle kunna betyda att han bara ska be mig flytta på mig men en hand åker in under min bussarong och ner innanför mina byxor på ryggen. En hand på mina bröst och ett hårt kön mot mitt ben. Allt går
snabbt och jag fryser till innan jag kippar efter andan och pressar mig förbi honom mot dörren. Han går ut och säger innan "en annan gång kanske?". Jag hade aldrig dörren öppen till läkemedelsrummet igen när han jobbade och var noga med att aldrig sitta på en rond själv.

På en avdelningsfest. Jag stod och dansade då jag plötsligt känner att någon kommer upp nära mig bakifrån och verkligen smeker min rumpa med båda händerna... När jag sedan vänder mig om i ilska, har han vänt sig om och låtsas som om ingenting. Det var Chefsöverläkaren.

Jag har blivit ombedd att visa brösten av äldre överläkare, jag har blivit tagen på rumpan av erfaren kollega, jag har blivit verbalt antastad av kollega och chef, jag har fått mina bröst omnämnda av chefen inför samtliga kollegor på ett personalmöte. Gemensamt för samtliga är att de varit män i en makt/statusposition över mig. Gemensamt för samtliga tillfällen är att de kunnat ursäktas som skämt. Det var inte roligt!!!

Jobbat hela dygn ensam i en bil med kollega som kom med sexuella anspelningar i var och varannan mening, som ställde frågor kring min sexualitet och som gärna ställde sig nära nära bakom mig och tryckte sig mot mig så fort han fick chansen, även hos patienter och inför våra kollegor. Jag var ganska ny i den yrkesrollen och uppfattade överlag jargongen som ganska rå och att man skulle tåla en hel del. Så det gjorde jag.

Kollegor och chefer tiger

En röd tråd som löper genom de vittnesmål som vällt in från vårdpersonal sedan uppropet startade, är tystnadskulturen och ansvarsfriheten. Kollegor och chefer tiger och låtsas som inget, ursäktar och normaliserar beteendet eller skämtar bort det som hänt. "Han är sån", "men du måste ju säga ifrån tydligare, vad sände du ut för signaler?", "det är bara på skämt", eller "hur skulle han kunna veta att du inte ville att han skulle ta på dig?".

En smärtsam mängd av berättelserna vittnar om chefer som agerat direkt skadligt mot den utsatta kvinnan när de får kännedom om kränkningar. Ibland är det chefen själv som utsätter sin personal för trakasserier.

Det fanns en doktor som man tidigt fick lära sig att vara extra vaksam mot när han anlände och skulle ronda. Han tafsade, slängde ur sig snuskiga kommentarer och var allmänt vidrig. Men fick hållas. Han var en duktig överläkare och vi var ju bara avdelningssköterskor. Jag sökte ett nytt jobb på den avdelning där han var chefsläkare, och det fick han snabbt nys om... Kommentaren han fällde får mig fortfarande att må illa. "Ligg med mig, och du får jobbet." Jag sökte mig snabbt därifrån och jobbar idag inte ens på samma sjukhus.

Plötsligt får jag en rungade smäll i baken. Trodde det var min kvinnliga kollega som skojat men jag var chockad över den kraftiga smällen så jag vänder mig om svärandes. Där står min tillförordnade manliga chef (semesterperiod). Patienterna i dagrummet har sett och hört och blickar oroligt in mot mig för de vet inte vem han är. Jag säger att "det är fan inte ok att du gör så!" Möts med "jamen, du kan hantera det." Jag ger mig inte, fortsätter att överdrivet pedagogiskt förklara "Nu är du min chef. Chefer daskar inte till personalen i rumpan. Det är olämpligt och jag är jävligt arg på dig nu." Svaret: "Amen fan vad torr du är, du brukar ju kunna hantera ett skämt."

En manlig överläkare som i ett flertal år på flera olika sätt gjort närmanden mot kvinnliga anställda. Det har skett via tjänstemobil, tjänste-email, via journalsystemets meddelandefunktion samt via sociala medier. Han har skickat meddelanden med anspelningar på de kvinnliga anställdas yttre, hur snygga de är, att de doftar gott, kommenterat att han sett underkläder genom de vita byxorna samt kroppsformer, beskrivit sexfantasier och så vidare. Överläkaren fortsatte skicka meddelanden fast han ej fick gensvar och fast det sagts ifrån. Han kunde skicka meddelanden ivrigt oavsett tid på dygnet. I några få fall vågade någon sjuksköterska ta upp detta
med enhetschef som också är sjuksköterska. Enhetschefen i sin tur gick till sektionschefen som bagatelliserade det hela. Allting stannade därmed av vid sektionschefen och ingen information kom fram till verksamhetens högsta ledning. I och med detta "tilläts" denne överläkare hålla på i flera år.

Ställer krav

Det är nog nu! Vi har delat med oss av våra berättelser och höjt våra röster: nu är det dags för er som äntligen måste lyssna, att ta ert ansvar.

Vi kräver:

• Män inom vården: granska er själva! Gör en maktanalys. Innan du rör vid en kollega, skämtar om sex, kommer med inviter eller kommenterar hennes utseende: fråga dig själv vilken maktposition du har i förhållande till henne, till att börja med eftersom du är man. Är du till exempel läkare och hon sjuksköterska eller undersköterska? Är du äldre än hon? Är du i en chefsposition? Har du jobbat där längre eller har fler år i yrket? Fråga dig också om hon uttryckligen har sagt ja till det du är på väg att göra. Om inte – avstå från att göra det. När du ser dina manliga kollegor göra något av ovanstående eller hör dem prata eller skämta om det: säg ifrån! Använd #metoo som ett lärotillfälle och fråga dr Google vad du som man kan göra för att inte vara en del av problemet.

 Arbetsgivare inom vården - landsting och kommuner, styrelser, verksamhetschefer, chefer på alla nivåer: ta ert ansvar för att skydda oss. Lyssna på oss, ta på oss på allvar, erkänn problemet. Lär er vad arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen ålägger er att göra och följ det. Upprätta riktlinjer för hur ni ska gå tillväga när ni får kännedom om kränkande särbehandling och se till att chefer på alla nivåer känner till och följer dem. Arbeta aktivt och förebyggande för att alla medarbetare ska känna till vad som är ok och inte. Sätt tonen! Ta upp vid nyanställningar, medarbetarsamtal och arbetsplatsträffar, vilken arbetsmiljö vi ska ha och vilka riktlinjer och lagar som finns. Kränkande beteenden måste uppmärksammas, tas på allvar och utredas! Den som berättar måste stöttas och förövaren måste mötas av konsekvenser av sitt beteende.

• Facken som samlar oss inom vården - Vårdförbundet och Kommunal med flera: jobba aktivt mot kränkningar. Informera medlemmarna direkt ute på arbetsplatserna om att facket tar strid mot en sexistisk kultur, kräver nolltolerans mot sexuella trakasserier och anser frågan vara viktig och prioriterad. Kräv, även lokalt, att arbetsgivarna utreder hur det ser ut och att de informerar de anställda om hur de arbetar med frågan. Gör konkreta satsningar på att arbetet med detta och presentera för oss vilka de är. Utred varför så få anmälningar kommer in till fackförbunden om detta och presentera åtgärder för vad facket kommer att göra för att minska mörkertalet."

Läs uppropet i sin helhet på dn.se