– Just nu kan jag inte riktigt uttrycka vad jag känner, det har varit så många intryck under de här dagarna. Jag har det här inne men det kommer inte ut, säger Ellinor Leander och tar sig för huvudet.

Hon skrattar och ruskar lite på skallen, i ett försök att illustrera hur mängder av tankar, idéer och minnen brottas och tumlar runt med varandra därinne. Under kongressdagarna i Florens har hon i princip varit igång non stop.

Många intryck

På dagarna har hon befunnit sig på IFBLS, biomedicinska analytikernas världskongress, där hon representerat Sverige på det studentforum som alltid hålls på kongressen. Men hon har också gått på en rad föreläsningar, deltagit i workshops och minglat med kolleger från olika länder. Sena eftermiddagar och kvällar har hon umgåtts med andra svenskar. På nätterna har hon försökt att sova, men inte lyckats helt.

– Det har hänt så mycket hela tiden. Ibland har jag haft svårt att varva ner.

Det är tack vare ett studentstipendium från Vårdförbundet och biomedicinska analytikernas yrkesorganisation IBL som hon har kunnat resa hit. Hon är visserligen inte student längre. Sedan i somras har hon en fast tjänst på mikrobiologen i Kalmar där hon bor, men det var först häromveckan som hon blev klar med sitt examensarbete och därmed med utbildningen.

Kanske utlandsjobb

– De här dagarna har fått mig att börja fundera på om jag kanske inte borde pröva att jobba som biomedicinsk analytiker i något annat land än Sverige. Efter att ha träffat så många biomedicinska analytiker från andra länder känns det inte längre så främmande, säger Ellinor.

Hon bläddrar ivrigt i ett litet block som hon använt för att försöka samla och sammanfatta sina intryck från kongressen, som emellanåt varit starka.

Till slut hittar hon vad hon letar efter, en föreläsning om en liten engelsk pojke med leukemi som undrade varför de alltid tog så många prover på honom. Tillsammans med sin mamma och pappa bjöds han in till laboratoriet. Han fick se hur analyserna gick till och fick till och med en egen laboratorierock, vilket fick honom att skina upp. Han fick en bättre förståelse för varför proverna var så viktiga.

Tar med sig idéer

– Det är typiskt en sådan historia som jag tar med mig hem för att diskutera med de andra på jobbet. Det är kanske en metod man kan använda på barn som är rädda för att bli stuckna, säger Ellinor.

När hon åkte hemifrån hade hon med sig en egen idé om hur man med en enkel poster skulle kunna få människor att bättre förstå vad en biomedicinsk analytiker egentligen gör. Men hon visste inte om den var så bra. Efter att ha diskuterat idén med de andra studenterna i forumet vet hon nu att den är genomförbar.

– Men exakt hur postern ska utformas kan jag inte säga än. Jag vill ju inte att andra ska sno min idé, säger hon och skrattar.