I takt med att hjärtstartare blivit ett allt vanligare inslag i affärer och på arbetsplatser och att allt fler laddat ner SMS-livräddarappen i mobilen överlever fler ett hjärtstopp. På tio år har antalet överlevare stigit från några hundra per år till närmare 1 500 under 2017.

– Det är klart att tillgången på hjärtstartare och allmänhetens insatser påverkat. Vi vet ju att tidig hjärt-lungräddning och användning av hjärtstartare så snabbt som möjligt är avgörande för att en person ska överleva ett hjärtstopp. Samtidigt vet vi väldigt lite om hur de här personerna mår och vilket stöd de behöver. Det finns helt enkelt för lite forskning på området, säger sjuksköterskan Johan Israelsson.

sjuksköterska forskare Kalmar uppföljning efter hjärtstopp HLR-rådet 20/3
Johan Israelsson.

Utbildat många

Han har varit verksam inom hjärtsjukvården sedan sin sjuksköterskeexamen för 25 år sedan och har sett den positiva utvecklingen på nära håll. Utöver sitt arbete på medicinkliniken vid Länssjukhuset i Kalmar har han varit aktiv inom Svenska rådet för hjärt-lungräddning och utbildat hundratals personer i hjärt-lungräddning.

I dag arbetar han bland annat inom Svenska HLR-rådet och för svenska HLR-registret med att utveckla rutiner för uppföljning av personer som drabbats av hjärtstopp. I det arbetet ingår också att samla in patientrapporterad data tre till sex månader efter hjärtstoppet. Syftet är att genom enskilda samtal belysa överlevarnas hälsa och livskvalitet i ett nationellt perspektiv.

Johan Israelsson är också doktorand vid Linköpings universitet med fokus just på hälsa och livskvalitet efter ett hjärtstopp.

– Även om det stora flertalet mår väl så upplever en del att de har en sämre livskvalitet och en del mår mycket dåligt. Det kan till exempel handla om minnesproblem, hjärntrötthet och svårigheter med känslolivet. Även anhöriga kan må dåligt och behöva stöd, säger han.

Svårt att mäta

Johan Israelssons forskning bygger till stor del på data från Svenska hjärt-lungräddningsregistret. Men det är svårt att dra några säkra slutsatser, säger han, eftersom det saknas specifika mätinstrument som mäter livskvalitet kopplat till just hjärtstopp.

För några år sedan var Johan Israelsson med när forskargruppen iCARE vid Linnéunversitetet i Kalmar genomförde en nationell kartläggning av uppföljningen efter hjärtstopp. Den visade bland annat att det fanns stora lokala skillnader i vården och att fokus främst låg på den kardiologiska uppföljningen och det fanns risk att till exempel kognitiva svårigheter missades.

I samband med en stor HLR-kongress 2016 publicerade Svenska HLR-rådet riktlinjer för uppföljning efter hjärtstopp.

I år startar HLR-rådet en ny kartläggning för att se hur riktlinjerna följs och hur uppföljningen fungerar i dag. En enkät har skickats ut till samtliga akutsjukhus i landet, drygt ett 70-tal i Sverige. Johan Israelsson är med i arbetsgruppen som ska bearbeta materialet.

Hur tror du att uppföljningen ser ut i dag?

– Min känsla är att vården har utvecklats och blivit bättre sedan vi gjorde förra kartläggningen. Men det finns säkert mycket som kan bli bättre. Till exempel kanske det behövs ett nätverk för överlevare som man har i England, det saknas i Sverige i dag.

Resultatet från kartläggningen kommer att presenteras senare i år.