Bristande uppföljning efter havandeskapsförgiftning
Kvinnor som drabbats av havandeskapsförgiftning upplever att de får för lite – eller ingen alls - information om vikten av uppföljning efter graviditeten. Barnmorskan Maria Andersson ser en stor förbättringspotential för vården.
Preeklampsi, eller havandeskapsförgiftning som det ofta kallas, drabbar drygt 5 000 kvinnor i Sverige varje år. Tillståndet kan vara livshotande både för mamman och barnet och det kan också ge allvarliga följdsjukdomar i hjärta och kärl hos kvinnan. Därför är det viktigt att kvinnan regelbundet följs upp regelbundet efter graviditeten.
Fakta om preeklampsi
Havandeskapsförgiftning beror på att inflammatoriska ämnen från en dåligt fungerande moderkaka läcker över till mammans blod, vilket gör att hennes immunförsvar reagerar. Det innebär i sin tur att blodkärlen skadas och blodtrycket stiger vilket i sin tur påverkar att ett flertal organ. Barnet kan också påverkas - drygt en tredjedel får en tillväxthämning. Sjukdomen saknar idag behandling, enda ”boten” är att avbryta graviditeten genom att sätta igång förlossning vilket i sin tur innebär att många blir förlösta prematurt.
Vid preeklampsi förändras det innersta lagren av blodkärlen för alltid, vilket medför att de blir stela och oelastiska. Det leder till att kvinnan har en ökad risk att utveckla högt blodtryck, stroke, hjärt-kärlsjukdomar och även diabetes senare i livet. Tillstånd debuterar tidigare än normalt, ibland redan vid 40–45 års ålder, varför information om detta är extra viktigt.
Källa: Therese Hansson, leg läkare och Maria Andersson, barnmorska, båda forskare Lunds universitet.
2019 kom nya riktlinjer från Svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG, om handläggning av havandeskapsförgiftning inom vården. Här finns bland annat en rekommendation om årlig uppföljning av kvinnorna efter att de fött barn. Men det sker inte alltid i praktiken enligt nya studier som gjorts vid Lunds universitet.
– Det handlar både om att remisser inte skickas till primärvården som de ska, men också om att kvinnorna inte förstått vikten av uppföljning, säger Maria Andersson, barnmorska och en av forskarna bakom studierna.
Tidpunkten avgörande
Genom en intervjustudie med 15 kvinnor som drabbats av havandeskapsförgiftning såg Maria Andersson flera brister i vården. Framför allt handlade det om att kvinnorna fått för lite, och eller ingen alls, information om sjukdomen. Kunskapen de hade fått kunde också upplevas som motsägelsefull.
– När jag började inkludera kvinnor i vår forskning märkte jag att de hade massor av frågor om sjukdomen som de egentligen borde ha fått tidigare under graviditeten. Det överraskade oss i forskargruppen. Vi inom vården tycker nog att vi ger information – vilket vi säkert också gör – men problemet är att det sker vid fel tidpunkt eller på fel sätt i en period när kvinnorna inte är mottagliga. De kan vara för sjuka eller oroar sig mest för sina barn som vårdas på neonatalen, säger Maria Andersson.
Kvinnorna saknade också en tydlig vårdplan, separerades ofta från sina nyfödda, ofta prematura, barn och upplevde en generell oro och stress.
Förebygga föjdsjukdomar
Maria Andersson anser att vården börjar bli bra på att förebygga och ta hand om kvinnor med preeklampsi i den akuta fasen. Det är få kvinnor som i dag blir livshotande sjuka, men det behöver göras mer för kvinnorna efter förlossningen. De behöver få kunskap om diagnosen för att förstå vikten av uppföljning för att ha koll på sitt blodtryck. Några behöver äta blodtrycksmediciner flera månader efter förlossningen, andra kanske hela livet ut. Men även de som har haft ett mildare förlopp behöver regelbundet kontrollera sitt blodtryck och leva hälsosamt för att minska risken för följdsjukdomar.
– Mitt mål är att starta upp en egen mottagning för den här gruppen. Jag tänker ofta på den uppföljning som kvinnor med graviditetsdiabetes får, något liknande skulle behövas vid havandeskapsförgiftning, menar hon.
Maria Andersson försöker nu att få till en sådan mottagning på Malmös universitetssjukhus, där hon arbetar halvtid på förlossningen.
– Som allt annat är det en resursfråga, ekonomi alltså, och än så länge har det inte gått. Men jag tänker att det skulle räcka med att de får träffa en barnmorska som kan svara på deras frågor och hänvisar dem vidare om det behövs medicinsk hjälp. Som barnmorska tror jag att det skulle vara givande och utvecklande att arbeta med en sådan mottagning.
Kan uppföljningen göras i samband med efterkontrollen hos barnmorskan?
– Absolut, men det är så mycket annat som ska hinnas med då också. Jag tänker mig att det optimala vore en kontroll fyra till fem månader efter förlossningen. Då är kvinnan ofta mer mottaglig för att tänka på sin egen hälsa, säger Maria Andersson.
Sedan en tid tillbaka får alla kvinnor som drabbats av havandeskapsförgiftning vid Malmös universitetssjukhus skriftlig information som komplement till den muntliga. Än så länge finns den bara på svenska, men Maria Andersson vill gärna översätta den till fler språk.
– Här i Malmö har vi många utlandsfödda kvinnor som oftare drabbas av preeklamspi bland annat för att de har fler medicinska riskfaktorer, men också för att olika etnicitet har olika risker.
Ny patientförening
För att öka medvetenheten om vikten av uppföljning har Maria Andersson och professor Stefan Hansson uppmuntrat kvinnor att bilda en egen patientförening, vilket också gjordes förra året.
– Det är jätteviktigt att de kan få stöd av varandra men också vara med och påverka vården. Det är inte vi som driver föreningen, men vi är med och stöttar med föreläsningar och liknande, säger Maria Andersson.
Intervjustudien publiceras förra året och i juni i år publicerades en uppföljande studie av läkaren Therese Hansson som ingår i samma forskargrupp. Maria Andersson är nu i gång med ytterligare forskning där hon ska utvärdera en app som mäter blodtryck genom att skanna av ansiktet. Appen har utvecklats av en kanadensisk forskare och studerats på friska individer och frågan är om den kan den användas i uppföljningen vid havandeskapsförgiftning.
– Vi utvärderar nu applikationen för första gången på gravida kvinnor i syfte att mäta blodtrycket under och efter graviditet och som uppföljningen efter preeklampsi. Vi vill inkludera en tredjedel gravida med riskfaktorer för preeklampsi, en tredjedel gravida utan riskfaktorer och en tredjedel kvinnor med preeklampsi, totalt 300 deltagare.
Datainsamlingen väntas pågå under ett år.