Pappor får egna samtal på bvc
Lilla Karl Wiman är bara tre veckor. Redan på dagens besök bjuds hans pappa in av bvc-sjuksköterskan för ett eget samtal. "Det verkar jättebra, risken är ju att man känner sig lite som ett bihang", säger han.
Barnsjuksköterskan Sara Wilsgaard mäter och väger Pär Wimans son. Pär tycker att de första veckorna rullat på bra som nybliven pappa.
– Jag är lite förvånad att det känns så naturligt. Jag trodde att jag skulle vara mer nervös och osäker, säger han.
Pär Wiman har tagit två veckor extra ledigt, förutom de första föräldraledighetsveckorna. Sonen har dragit iväg på längden, men vikten hänger inte riktigt med. Därför är Pär Wiman glad att kunna hjälpa till med matningen.
Mycket matning
– Vi turas om så att min fru kan sova lite längre pass. Jag matar med flaskan då. Det är väldigt mysigt, säger han.
Bvc-sjuksköterskan Sara Wilsgaard passar på att bjuda in Pär Wiman till ett eget pappasamtal som kommer när barnet blivit ungefär fyra månader. För den födande föräldern är det en självklarhet överallt sedan länge, men sedan ett år tillbaka kommer också den förälder som inte fött barnet på ett enskilt samtal till bvc på Familjecentralen Fyren i Ytterby norr om Göteborg.
– Vi vill lyfta fram direkt att båda föräldrarna är lika viktiga för barnet. Det här är ett sätt för den förälder som inte fött att få mer utrymmet och berätta hur de upplevt den första tiden. De kan lätt uppleva att allt fokus är på mamman, säger Sara Wilsgaard.
Ett av pilotprojekten
Västra Götaland är ett av de landsting/regioner som nu inför enskilda samtal för den förälder som inte fött barnet. Bvc i Ytterby startade redan för drygt ett år sedan och har varit ett av pilotprojekten. De har hunnit bjuda in pappor och partners till runt 200 nyfödda barn. De flesta uppskattar det och kommer för en pratstund.
– Vi frågar hur de mår, hur första tiden varit, vad som är bäst och även om något är svårt. Vi försöker fånga upp föräldrar som inte mår bra och erbjuder dem att träffa kurator eller psykolog.
Sedan många år erbjuds mammor ett samtal 6-8 veckor efter förlossningen där bvc-sjuksköterskorna försöker fånga upp om de är deprimerade eller om det förekommer våld i relationen.
En doktorsavhandling från Göteborgs universitet har uppmärksammat att tolv procent av mammorna hade tecken på oro, stress och depression, men också att detsamma gällde för sex procent av papporna.
Klä på och av barnet
Sara Wilsgaard upplever att papporna uppskattar att komma på samtalen. De har med sig barnet och inte sällan är det första gången de är ute själva och ska klä av och på barnet, passa en tid och ha ett samtal samtidigt.
– De kan känna sig osäkra på att trösta till exempel. Mamman är mer van och den som vet hur man gör allt på rätt sätt. Vi stöttar och säger att deras eget sätt är annorlunda, men lika bra. De behöver bara lita på sig själva.
Försprång nio månader
Mammorna har ett försprång för att de burit barnet i nio månader. Men Sara Wilsgaard och kollegerna har som mantra att båda föräldrarna är lika viktiga för barnet. Det gäller att vara delaktig, synlig och ta ansvar från början.
– Det här lyfter redan barnmorskorna under föräldrautbildningen. Det är mycket viktiga frågor för jämställdheten, som vi fortsätter prata om i samtalen. Vi tar även upp hur de planerar för föräldraledigheten.
Bvc började med samtalen i samband med just en jämställdhetssatsning och verktyget En förälder blir till. Nu finns en nationell arbetsgrupp som tittar på hur samtalsmetoden ska kunna utvecklas och ingå i Rikshandboken för barnhälsovård.
– Jag ser fram emot samtalet. Vi har pratat lite sinsemellan att när man var på träffarna på mvc kunde man känna sig lite onödig som pappa. Jag har försökt vara med vid alla tillfällen, men ibland känt mig lite som ett bihang, säger Pär Wiman.
Forskning visar att samtal behövs
• En avhandling vid Göteborgs universitet (2013), visar att pappor deltog markant mindre på bvc-besöken än mammorna.
• I studien har enkäter och intervjuer gjorts med 500 sjuksköterskor på barnavårdscentraler och knappt 1 000 föräldrapar.
• Sex procent av papporna (tolv procent av mammorna) hade tecken på oro, stress och depression.
• Nästan alla sjuksköterskor trodde att de inte skulle få veta om en pappa inte mådde bra psykiskt.
• En slutsats var att barnhälsovården behöver uppmärksamma nyblivna fäder.