”Självklart att det skulle vara vi två”
Efter två år som kollegor på medicinavdelningen på Ystads lasarett sa det klick på en aw. Nu är sjuksköterskan Ulrika Häller och undersköterskan Marie Bjuhr förlovade och delar dubbelt boende och en hund.
De pekar ut bordet längst in mot väggen på restaurang Store Thor i Ystad. Där, i stearinljusets sken under de tjocka tegelvalven från 1400-talet, ändrades allt en decemberkväll för tre år sedan. Ulrika Häller och Marie Bjuhr var ute på en afterwork tillsammans med två kollegor från medicinavdelningen när de plötsligt bara hade ögon för varandra.
– Det bara blev så, det går inte riktigt att förklara. Det var så självklart att det skulle vara vi två, säger Ulrika Häller.
– Men jag hade nog spanat in dig lite tidigare, du såg så snäll ut och jag gillade din dialekt, medger Marie Bjuhr.
Sedan den kvällen har de två varit ett par. För Ulrika, som nyligen hade separerat från sin man, var det första gången hon blev kär i en kvinna.
– Det är klart att det var lite tufft för mina barn i början, framför allt för en av dem. Men vi gav det tid och pratade mycket om det. Nu fungerar det bra.
Höll relationen hemlig på jobbet först
På jobbet fortsatte de att arbeta sida vid sida utan att avslöja sin kärlek. Att Ulrika, som är sjuksköterska, ibland skulle arbetsleda undersköterskan Marie var aldrig några problem.
– Vi skötte det väldigt professionellt och det var nog ingen som märkte något. Men efter några månader gick det ändå inte att hålla det hemligt längre. När vi berättade om vår relation fick vi bara positiva reaktioner från kollegorna.
– Ja, alla har varit väldigt glada för vår skull. När jag berättade för chefen hoppade och kramades hon, säger Marie Bjuhr.
Även om de har gillat att arbeta tillsammans så har de varit måna om att stänga av jobbet när de gått därifrån.
– Vi har haft väldigt tydliga gränser – inget jobbprat hemma. Jag tror man måste ha det så, om det inte har hänt något väldigt speciellt under dagen. Då pratar vi så klart om det, säger Ulrika.
Ulrika & Marie
Ålder: 53 år och 67 år.
Träffades: På medicinavdelningen på lasarettet i Ystad.
Bor: Hus i Tomelilla och lägenhet i Ystad.
Husdjur: Yorkshireterriern Bosse som kom med från Ulrikas familj.
Gemensam fritid: Laga och äta god mat, resa, gå på restaurang, fixa med huset.
Om att arbeta på samma avdelning: ”Vi jobbade inte så ofta tillsammans, men la veto på helgerna så att vi fick dem lediga ihop i alla fall.”
Flyttade från Spanien under pandemin
Att deras vägar skulle korsas i Ystad ter sig som en lycklig slump. För Ulrika, som kommer från Lysekil i Bohuslän, skulle egentligen bott i Spanien just nu. För nio år sedan lämnade hon och dåvarande maken Sverige med de tre tonårsbarnen och flyttade till den en liten by på spanska västkusten. Där öppnade de en restaurang som serverade tapas med svensk touch. Ulrika, som inte är utbildad kock, stod i köket.
– Men så kom pandemin och vi fick stänga ner. Spanien hade ju mycket hårdare restriktioner och vi satt instängda i lägenheten. Till slut klättrade vi på väggarna och valde att åka hem.
Denna gång hamnade familjen i Ystad då maken fick jobb i staden. Ulrika började på medicinavdelningen på sjukhuset.
– Man får nästan tacka pandemin för att det blev så – jag sitter ju mycket hellre här med dig än där i Spanien, säger Ulrika och kramar om Maries hand.
I dag delar Ulrika och Marie livet tillsammans, men inte längre arbetsplats. Marie gick i pension i mars och Ulrika, som nyligen utbildat sig till specialistsjuksköterska i medicin, har börjat jobba på akutvårdsavdelningen.
De förlovade sig drygt ett halvår efter att de blivit tillsammans. De bor främst i Ulrikas lilla rosa hus i Tomelilla en kvart från Ystad, men också i Maries lägenhet inne i stan.
– Det är praktiskt att ha det så nära. Och perfekt om man vill gå ut på krogen och äta lite och slippa köra hem.