Tema Palliativ vård

Barnmorskan som hittade hem på hospice

Barnmorskan som hittade hem på hospice
Petra Hellberg har nyligen gett ut en bok, ”I mina händer”, med berättelser och reflektioner kring hennes upplevelser av döden, både på jobbet och privat. Foto: Nicke Johansson

Trygghet, lugn och massage. Att ta hand om en patient i livets slutskede påminner mycket om att bistå en födande, tycker barnmorskan Petra Hellberg som jobbar på hospice i Göteborg.

8 december 2021

Petra Hellberg har alltid dragits till svåra möten. Som nyexaminerad sjuksköterska började hon på en canceravdelning och vidareutbildade sig sedan till specialistsjuksköterska i onkologi. När hon flera år senare pluggat till barnmorska arbetade hon bland annat med kvinnor med riskgraviditeter.

Nu har Petra Hellberg slutat bistå vid förlossningar men känner sig som en barnmorska ändå. Sedan snart sex år arbetar hon som nattsjuksköterska på Bräcke hospice helhetsvården i Göteborg. När mörkret lägger sig över Hisingen tassar hon runt på avdelningen och delar ut medicin, avlastar ömma hälar och tröstar oroliga själar.

Ser hela människan

  • På Bräcke Diakonis hospice helhetsvården i Göteborg finns plats för tio patienter i livets slutskede och vårdtiderna varierar från dagar till månader. En del åker på permission medan andra stannar kvar på avdelningen under hela tiden.
  • Hospicevården präglas av en helhetssyn på människan där existentiella samtal, lugnande beröring och närstående är lika viktiga som de medicinska insatserna.

— Det jag gör i rummet är väldigt likt: Jag går in med samma ansats som vid en förlossning. Det handlar om att trygga och lugna och jag använder samma trix för att få patienterna att slappna av. Som beröring, massage och att involvera partnern och de närstående.

Det kommer inget barn men kan i bästa fall ändå bli någon slags förlösning, i alla fall för den närstående. Det sista andetaget blir avgörande. Nu är det över, nu börjar något nytt.

Mötte döden som 14-åring

Att befinna sig i dödens närhet har aldrig skrämt Petra Hellberg.

— Tvärtom så gillar jag det just för att jag inte är rädd. Det är skönt att känna den känslan. Men så klart finns det andra saker som jag kan vara rädd för i jobbet, som det medicinska ansvaret till exempel.

Döden mötte hon första gången som 14-åring när hennes mamma dog i samband med en förlossning.

— Det var chockartat. Många vuxna hade inte verktygen eller vågade inte närma sig, det var tufft. Jag är inte bitter, men det har satt sina spår. Erfarenheten är en drivkraft nu, att göra bättre än vad det blev för mig och mina syskon.

”Ett hantverk som jag är stolt över”

På förlossningen kunde Petra Hellberg känna sig mer utbytbar, om hon inte var där kunde en annan kollega göra jobbet lika bra. Men på hospice känns det jätteviktigt att just hon är där hos patienterna på slutet.

— Jag kan verkligen känna att jag njuter när det blir rätt, att man når fram till en döende eller närstående och personen blir sedd. Som när man då får till det och vänder på någon i rätt stund, till exempel. Att upptäcka dolda medicinska behov som de inte kan uttrycka själva — det är ett hantverk som jag är väldigt stolt över att vi kan här på hospice.

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida