Falköping höjde arbetstiden – då blev Pia av med jobbet

Samtidigt som Vårdförbundet kämpar för att sänka arbetstiden, har Falköpings kommun gjort tvärtom. Där har arbetsgivaren rivit upp avtalen, höjt arbetstiden och tagit bort en tjänst bland nattsjuksköterskorna. "Det känns om att de vill straffa oss", säger en av de som jobbar kvar.

Det är en av vinterns få riktigt krispiga vintermorgnar när sjuksköterskan Pia Olesen stiger ut från hemsjukvårdens kontor i Falköpings kommun för sista gången. Hon har jobbat över lite den här sista natten och solen har redan hunnit upp på den klarblå himlen. Tusen motstridiga känslor bubblar runt i henne.

– Det känns så skönt att slippa det här stället. Den här ledningen. Men jag är fortfarande arg och ledsen eftersom jag förlorar bra kollegor. Och jag tycker synd om dem som är kvar. Det har gjort ont i hjärtat att sluta, säger hon.

Planen: Ökad arbetstid och ensamarbete

Det började i somras. Vårdstrejken för kortare arbetstid hade just lagt sig när sjuksköterskorna fick besked om en omorganisation: Deras arbetstid skulle höjas med 3,5 timme per vecka. Och de skulle gå från att vara två på natten till att vara ensamma i tjänst. Med ansvar för över 800 patienter i Västra Götalands till ytan näst största kommun.

Varken Pia Olesen eller kollegorna tyckte att det kändes okej att vara ensam sjuksköterska i tjänst på natten. Tänk om man blev sjuk mitt i arbetspasset? Eller skulle behöva åka till ett riskområde eller en potentiellt våldsam patient?

Pensionären Vivi-Anne Bergman har vikarierat i Falköping länge. När hon fick höra om ensamarbetet bestämde hon sig för att sluta vikariera i kommunen.

– Falköping är inte Bullerbyn direkt. Det är inte kul att fara runt här själv på nätterna. Jag tycker att ensamarbete på nätterna är vansinnigt, säger Vivi-Anne Bergman.

Gruppen insåg att arbetsgivaren inte skulle ändra sig på grund av deras oro för arbetsmiljön. Men kanske om de kunde visa att patientsäkerheten riskerades.

Då ringde Pia Olesen till kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska (mas).

– Jag sa: Tänk om det händer något i andra änden av kommunen när jag är i Floby? Vi kommer anmäla varenda liten avvikelse till ivo.

När masen tittade på risk- och konsekvensanalysen såg han att den saknade patientsäkerhetsperspektivet och satte stopp för beslutet om en sjuksköterska per nattpass. Däremot ska sjuksköterskorna ändå åka ensamma i första hand, när de inte behöver åka två för patientsäkerhetens skull.

Pia blev av med jobbet när Falköping höjde arbetstiden

Omorganisation blev det ändå. Sex nattsjuksköterskor blev fem. Därför är inte Pia Olesen längre anställd i Falköpings kommun.

Chefen erbjöd omplacering. Men det var ett dagjobb stationerad på en ort med ännu längre pendling än de tio mil hon redan körde tur och retur till jobbet. Ett annat alternativ var kvällar från samma kontor som innan.

– Jag hade kunnat tänka mig att jobba kvällar. Men bara om jag fick löneförhandla. Och det fick jag inte, för det skulle bli orättvist mot de andra som inte heller fick det. Men både ombudsmannen och kollegorna tyckte att det var ju jag som fått det sämsta alternativet så det var inte rättvist ändå, säger Pia Olesen.

I och med att Pia tackade nej till omplaceringen kunde hon sägas upp. I stället kom hon och arbetsgivaren överens om att avsluta anställningen på en gång genom att köpa ut henne.

– Hade jag fått en lönehöjning på säg 4 000 kronor i månaden de två åren jag har kvar innan pension, så hade det ändå kostat dem mindre än det gjorde att köpa ut mig. De leker med skattebetalarnas pengar, säger Pia Olesen.

Den höjda arbetstiden sänkte timlönen

De tomma passen efter Pia Olesen ska täckas av sjuksköterskorna som är kvar och deras arbetstidshöjning. Som kompensation får sjuksköterskorna en löneökning på 1 500 kronor i månaden. Det motsvarar inte den tioprocentiga ökningen i arbetstid.  

– För ett tag sedan var det en industri som ville sänka lönen för att gå runt. Det blev ramaskri. Men i vården, där kan man sänka lönen genom att öka arbetstiden. Jag sa att det är stöld. Men vi kvinnor tar det bara, säger Pia Olesen.

Nattsjuksköterskorna får inte bara i praktiken sänkt timlön av omorganisationen. De förlorar även ob och övertidsersättning i och med att alla möten med mera som ligger dagtid ska läggas in i deras schema.

Men det är den ökade arbetstiden och därmed de extra passen och storhelgerna som skaver mest.

– Vi gjorde redan var tredje helg. Nu ska vi göra 2,5 helger på sex veckor. Då knaprar jobbet på varannan helg. Det påverkar familjelivet mycket. Ett nattpass äter upp många timmar av en helg. Det är inte bara de timmarna man är på jobbet. Inte om man ska jobba hållbart, säger en sjuksköterska som jobbar kvar.

Ordet ”natt” raderat från anställningsavtalet

Motiveringen till omorganisationen ska vara att göra det enklare för nattpersonalen och dag/kvällpersonalen i mobila teamet att hjälpas åt och täcka pass över dygnets alla timmar. Detta genom att slå ihop de två grupperna till ett resursteam.

De flesta vill fortsätta jobba samma slags pass som tidigare. Personalen själva upplever att arbetsgrupperna kommit bra överens över gränserna och kunnat hjälpa varandra genom åren.

– Det känns som att de försöker laga något som inte är trasigt, säger en sjuksköterska som jobbar kvar.

I de nya anställningsavtalen är det inte längre uttalat vilken tid på dygnet deras arbetspass ska förläggas. De har arbetsskyldighet både dag och natt. I stället har nattsjuksköterskorna fått skriva under en överenskommelse där det står att de ska jobba natt. Överenskommelsen gäller tills vidare, men har en uppsägningstid om sex veckor.

– Det känns inte alls tryggt. Från början skulle vi ha avtal om nattarbete ett år i taget, och vi tyckte att det kändes otryggt. Då sa chefen att hon skulle formulera något bra. Och så får vi det här. Det hade kanske känts okej om vi varit i en annan situation, men vi har ingen tillit kvar, säger en annan sjuksköterska.

”Det känns som att de vill straffa oss”

Vårdfokus har varit i kontakt med ytterligare en handfull sjuksköterskor som jobbar eller har jobbat i Falköpings kommun. Det här är deras upplevelse. Bara Pia Olesen och den vikarierande pensionären Vivi-Anne Bergman vågar ställa upp med namn i texten. Alla andra är för oroliga för repressalier, trots att de vet om att de har rätt att berätta utan att straffas enligt den grundlagsskyddade meddelarfriheten.

– Folk är rädda.

De berättar för Vårdfokus om en ledning som inte lyssnar eller är intresserad av medarbetarnas tankar och förslag. Om en chef som kan säga en sak på ett möte och en helt annan sak i ett mejl dagen efter.

– Det känns om att de vill straffa oss som jobbar jourtid. Som att vi har haft det för bra.

De berättar om en tystnadskultur, om personer som känt sig nedvärderade och utfrysta. Om personer som slutat på grund av eller delvis på grund av hur de blivit behandlade av ledningen.

– En kollega fick höra av en chef att det var förjävligt att vi pratat med facket i stället för med henne. Det är jättejobbigt. Man ska inte vara tyst om det här. När de säger att vi inte ska prata med Vårdförbundet, då är det riktigt galet.

Vårdförbundet: ”Det här kommer inte gagna någon”

Vårdförbundet har förhandlat omorganisationen och bekräftar bilden av en ledning som kör sitt eget race.

– Det finns arbetsgivare som lyssnar på och vill komma överens med facket och medarbetarna. Och så finns de som gör som de vill ändå, säger ombudsmannen Mats Svensson.

Arbetsgivaren har inte brutit mot någon lag, eller mot det centrala kollektivavtalet när de höjt arbetstiden och tagit bort ordet ”natt” ur anställningsavtalet. Men de har rört sig på gränsen.

– Vi har inte varit eniga på långa vägar med arbetsgivaren i den här processen. Vi ser inte att det här kommer gagna vare sig medarbetarna eller verksamheten.

Verksamhetschefen Anetthe Jovanovic tycker att de varit överens med fack och medarbetare på det stora hela, och säger att deras mål är att medarbetarna ska känna delaktighet i förändringar.

–  Vissa saker måste komma uppifrån och andra från medarbetarna. Vi vill att det ska finnas en delaktighet i förändringar. Sedan finns alltid personer som inte känner sig bekväma med besluten. Men enhetschefen har fått till sig vad man tyckt och tänkt i det här och har försökt bemöta det på bästa möjliga sätt, säger Anetthe Jovanovic.

Sex pass tomma efter Pia trots att Falköping höjde arbetstiden

Omorganisationen med den ökade arbetstiden trädde i kraft den tredje mars 2025. Pia slutade i mitten av februari. Sjuksköterskorna i nattgruppen lägger sitt eget schema och kunde trots allt inte täcka alla hennes pass.

– Vi får ofta höra ”Det får ni lösa”. Då läggs ansvaret över på oss och då kan inte vi lägga tillbaka det på arbetsgivaren.

Sex pass stod tomma när de lagt in alla sina pass för den första schemaperioden. Nu letar arbetsgivaren efter vikarier för att täcka luckorna. Ett långt vikariat för en gravid sjuksköterska i resursgruppen har just lagts ut. Liksom ett sommarvick på natten.

De har fått höra att sjuksköterskor står på kö för att jobba i Falköping. Men det är ingenting som vikarien Vivi-Anne Bergman märkt. Efter att hon bestämde sig för att sluta, hörde arbetsgivaren av sig och lovade att vikarier inte behöver åka ensamma till patienterna, som ordinarie kan behöva göra.   

– Jag tycker fortfarande inte att någon ska åka själv. Men nu funderar jag på att fortsätta ett tag till, säger Vivi-Anne Bergman.

”Den goa stämningen försvann”

Alla som Vårdfokus har pratat med är upprörda över att arbetsgivaren rivit upp avtal och försämrat för medarbetarna på det här sättet. Särskilt som det skett medan Vårdförbundet strider för bättre arbetstider.

– Nattgruppen har varit en väl fungerande grupp som jobbat bra och mått bra. Det har gått sin gilla gång och rullat på bra. Men med beskedet om omorganisationen försvann den goa stämningen. Alla är trötta och besvikna. De har ju förstört hela nattgruppen. Nu ska vi försöka hitta tillbaka till varandra igen, mitt i allt det här. Det är jättetråkigt, säger en sjuksköterska.

Pia Olesen har just gått intro i en ny kommun och det susar både i bilen och hennes röst när vi hörs igen. Hon känner att hon måste gå vidare nu. Med två år kvar till pensionsålder tänker hon inte låta en arbetsgivare bränna ut henne.

– Det är som en av kollegorna i Falköping sa till mig: Det kanske är jag som är den lyckligt lottade i det här ändå.