Fyra röster: Vad tar du med dig från utbildningen om könsstympning?

Vikten av tydlighet, förberedelse och samtal - och möjligheten att remittera vidare. Vårdfokus frågade fyra barnmorskor om vad de fått för nya kunskaper efter utbildningen om könsstympning.

Christina Lyche Lind, 40 år, barnmorska i Lerum

– Jag brukar möta dessa kvinnor vid ett kort besök i samband med cellprovtagning. Ofta blir cellprovet svårt att ta och det gör ont för dem. Min tanke nu är att jag ska erbjuda könsstympade kvinnor ytterligare en tid hos mig med tolk. Då kan vi samtala om varför provtagningen gör ont och om de har andra besvär som de vill ha hjälp med.

Anette Svensson, 52 år, barnmorska i Herrljunga och Vårgårda

– Jag ska försöka förbereda gravida kvinnor som är könsstympade på att det är bättre för dem att göra en öppningsoperation under graviditeten och inte vänta till förlossningen. Jag arbetar redan nu med samtal med kvinnor som är könsstympade, men har inte känt till möjligheten att remittera till Vulvamottagningen.

Emelie Hjalmarsson, 31 år, barnmorska i Borås

– Jag kommer inte att använda begreppet könsstympad som kvinnorna kanske reagerar negativt på, utan till exempel fråga mina patienter om de har genomgått ett gynekologiskt ingrepp. Jag hoppas också bli tydligare i mina frågor, för då tror jag att det blir lättare för kvinnorna att börja prata om sina besvär.

Albert Thorén, 43 år, barnmorska vid Marks barnmorskemottagning i Kinna

– Jag ska börja remittera patienter till Vulvamottagningen i Angered. Jag tror att det behövs både fysisk och psykisk hjälp till kvinnor som är könsstympade. Utbildningen har gett mig förståelse för vilka omfattande konsekvenser könsstympning kan ha för en kvinna.