HÖK22: Ris och ros för nya avtalet från medlemmar

Det nya kollektivavtalet HÖK22 väcker starka reaktioner bland medlemmar som Vårdfokus talat med. Satsningen på yrkesskickliga ses både som en framgång och en besvikelse. Och att facket fick ge efter när det gäller sommarsemester svider.

”En fullständig flopp” eller ”det bästa som har hänt i modern tid”?

Så beskriver olika medlemmar samma prioritering på särskilt yrkesskickliga, som fanns i HÖK19 och som fortsätter i nya avtalet HÖK22.

Det nya tvååriga kollektivavtalet mellan Vårdförbundet och arbetsgivarsidan SKR och Sobona rör upp blandade reaktioner bland Vårdförbundets medlemmar runt om i landet.

Marita Birgersson var barnmorska vid lasaretten i Lycksele och Skellefteå i Region Västerbotten innan hon valde att bli sjuksköterska i äldrevården i Norsjö kommun. Hon känner stor besvikelse över HÖK22.

– I mitt perspektiv var det här med särskilt yrkesskicklig en fullständig flopp, säger hon till Vårdfokus.

Hennes tidigare arbetsgivare, kvinnokliniken vid Skellefteå lasarett, hade enligt Marita Birgersson dåliga ursäkter för varför inte hon, som jobbat som barnmorska i över 20 år och enligt arbetsgivarens egen utsago var väldigt duktig, ändå inte fick ta del av satsningen. 

Arbetsgivaren sade sig bara ha extra pengar att ge tre koordinatorer vid sjukhusets förlossningsavdelning, samt ett par enstaka vid mödravården och gynekologimottagningen.

Lönen inte allt

När en stor bemanningskris för över tre år sedan bröt ut vid Lycksele lasarett var Marita Birgersson en av de barnmorskor som rekryterades dit med ett rejält lönelyft på omkring 14 000 kronor mer per månad som lockbete.

Hon nappade. Något som hon dock skulle komma att ångra.

– De pengarna hade jag kunnat vara utan. Jag blev alldeles förstörd av arbetsmiljön där.

Hon beskriver ett arbetsklimat som skapade stress och mobbning kollegor emellan, där personal grät och hade ont i magen. Flera barnmorskor slutade, i dag finns bara ett fåtal kvar på kliniken. Även Marita Birgersson sade upp sig. I dag stortrivs hon som sjuksköterska inom äldrevården i Norsjö kommun.

Lönen är med andra ord inte allt. Trots sin besvikelse på satsningen på yrkesskickliga, svider det faktum att Vårdförbundet i HÖK22 fick ge upp de skarpa skrivningarna om fyra sammanhängande veckors semester under sommarmånaderna värst, tycker Marita Birgersson. 

Sommarveckorna viktiga

Inom kommunen vet hon att hon kan räkna med semester i år. Som barnmorska i regionen var det däremot ingen självklarhet. Personal har behövt gå in och jobba på planerad semester, annars har schemat inte gått ihop. Under de senaste 20 åren i vården har hon därför arbetat under sommarsemestern.

– Men sommarveckorna är oerhört viktiga för oss. Häruppe har vi snö fram till början av maj och det kan snöa ändå in i början av juni. Har man tur finns värmen vid midsommar. Men redan i augusti är det mörkt och i september kommer kylan. Det blir en jättekort sommar som vi ska leva på resten av året, och inte ens den ska vi ha rätt till.

Även om det inte handlar om rent tvång från arbetsgivarens sida, kan situationen göra att man ändå känner att man måste ställa upp. 

– Vad du har rätt till är en sak, vad chefen säger en annan. Jag har fått schema som stridit mot arbetstidslagen och fått jobba efter det. Jag har även hört hot som att chefen säger att de kommer att få stänga avdelningen om vi inte jobbar under semestern. 

Visst kompenseras man, i pengar eller ledighet. Men då får man inte ledigt förrän sen höst, eller vinter,  berättar hon.

Borde facket varit tuffare i förhandlingarna av HÖK22?

– Jag tycker att de ska prioritera semester framför lön, just därför att det är så viktigt med återhämtning.

”Det bästa som hänt”

Johan Andersson, sjuksköterska vid intensivvårdsavdelningen på Falu lasarett är däremot relativt nöjd med nya avtalet, särskilt med förlängningen av satsningen på yrkesskickliga.

– Den satsningen är det bästa som har hänt i modern tid när det gäller löneutvecklingen för sjuksköterskor, i synnerhet för dem som specialiserat sig, säger han, och påpekar att löneskillnaden mellan de som kommer nyanställda och dem som jobbat 40 år i yrket fram tills nyligen varit obefintlig. 

Johan Andersson fick själv fick ta del av den satsningen (som en del av HÖK19) sedan han  i fjol uppnått en arbetslivserfarenhet på 15 år. Han ser fram emot att med en tredjedel av de ursprungliga 10 000 kronorna ytterligare höja sin ersättning även i år. 

Däremot anser han arbetstider vara viktigare än lön. Med ett konstant bemanningsunderskott på 3-4 sjuksköterskor är man på iva vid Falu lasarett trots allt förskonad från massuppsägningar. Arbetsklimatet är också gott, anser Johan Andersson. Men visst finns de som naggar på gränsen för 200 timmars övertid om året.

Johan Andersson är ändå tveksam till en av de kontrollpunkter om övertid som HÖK22 innehåller: att arbetsgivaren ska fördela övertid jämnt.

– Det kan vara svårt att avtala. Om verksamheten ska fungera på specialistnivå kanske det bara finns några få händer inom regionen som klarar ett visst jobb, eller som har möjlighet att jobba övertid. En sjuksköterska från övrig verksamhet kan inte fixa gluggen i schemat i ett pass på iva. Så ibland har man inget val.

Att ge högre ersättning för den som arbetar mer än 200 timmars övertid om året, vilket också är en av punkterna i HÖK22, är heller ingen bra idé, anser han.

– Övertid är övertid, oavsett om du jobbar din första, din 199:e eller 300:e timme. Du är fortfarande en kugge som gör att maskineriet fungerar. Ska man höja ersättningen för övertid bör den i så fall höjas från timme ett, säger Johan Andersson.

”Ingen lönestruktur”

Marion Vaeggemose, iva-sjuksköterska och avdelningsordförande Vårdförbundet Region Dalarna, är däremot inte imponerad av satsningen på särskilt yrkesskickliga. Hittills har den givit skralt resultat, anser hon.

Enligt avtalet är det arbetsgivaren som ska komma fram till en önskvärd lönestruktur, något som de i många fall försummar, menar hon. 

– Det är ju inte vi som förbund som har pengarna, det är arbetsgivaren. Jag hade gärna velat se att arbetsgivaren skulle ha kommit fram till lönestruktur. I stället ser vi att cheferna inte förstår löneavtalet. 

I HÖK22 står:

”Där löneavtalet inte anger nivå för det garanterade utfallet, ges arbetsgivaren ökade förutsättningar att arbeta strategiskt för att åstadkomma en önskvärd lönestruktur” .

– Vi har inte sett något sådant strategiskt arbete. Många medlemmar har reagerat på detta. Arbetsgivaren ska komma fram till önskvärd lönestruktur men det görs inte, och vi undrar om de inte vågar, säger Marion Vaeggemose. 

Passiviteten handlar snarare om att arbetsgivare blundar för sitt ansvar än att de tolkat HÖK19 och HÖK22 fel, tror hon. 

Under pandemin fick Vårdförbundets medlemmar som jobbade med covid-patienterna inom 24/7-verksamheterna visserligen 5000 kronor extra i månaden. 

– Då tycker de att de har betalat. Sen åker de tillbaka på samma ruta igen. Men alla medarbetare var drabbade, indirekt eller direkt. För allt vårt slit får vi minimal utdelning, säger hon och påpekar att regionen ändå ligger på omkring 900 miljoner i plus. 

I Region Dalarna har man satt 15 års yrkeserfarenhet som gräns för att få ta del av lönekriterier för särskilt yrkesskickliga, i tillägg till lönekriterierna. 

Ute på enheterna är lönekriterierna ändå inte så väl utarbetade så att man vet vad som behövs för att ta del av den extra satsningen till särskilt yrkesskickliga, enligt Marion Vaeggemose. 

Det är regionerna själva som tillsammans med Vårdförbundet lokalt ska komma överens om kriterierna för att fördela pengar till de särskilt yrkesskickliga. 

– Men de klarar det inte. Och så länge de inte gör något med lönerna, får de problem med bemanning och kompetensförsörjning. 

I regionen finns exempelvis ambulanssjuksköterskor och operationssjuksköterskor som jobbat i över 30 år och som ändå bara tjäna kring 37 000 kronor när de går i pension.

Första året plockade man rentav bort särskilt yrkesskickliga som först hade utlovats en del av satsningen, med argumentet att de var ”för många”. 

Hade man behövt göra satsningen mer konkret i HÖK22?

– Man borde ha skrivit något om att man ska säkerställa en löneutveckling under hela karriären. Det ska inte krokna på slutet. 

Arbetsgivaren behöver ha ett mål om var ska lönerna ligga, hur lönenivån ska se ut mellan yrkeskategorier och också inom olika kategorier av sjuksköterskor, framhåller Marion Vaeggemose. 

– Du kan inte avsätta pengar till något du inte har en målbild kring. De har haft tre år på sig för att jobba för en önskvärd lönestruktur; men inget har hänt. Vi har i alla fall inte tagit del av detta. 

”Yrkesskickliga fel ord”

Också Annette Östlund och Lina Adolfsson, specialistsjuksköterskor i akutsjukvård i Region Örebro län, är besvikna på utfallet när det gäller just satsningen på yrkesskickliga.

– Yrkesskickliga är en olycklig titel, som nog inte kom i närheten av vad de tänkte från början. I stället borde man använt ordet erfarenhet, belöna den som är stöttepelare på en arbetsplats, säger Lina Adolfsson.

Många av dem som har jobbat väldigt länge och också är yrkesskickliga fick inte del av pengarna.

– Satsningen slog fel, många av dem som inte fick ta del av den har känt sig sämre och i vissa fall rentav sagt upp sig, säger Annette Östlund, som anser att man mer konkret ska ange vad begreppet yrkesskicklig ska inbegripa, så att det inte blir upp till varje region och arbetsplats att bestämma.

De har också båda invändningar mot kontrollpunkten i HÖK22, som säger att övertid över 200 timmar per år ska ge mer ersättning. Många medarbetare på akutmottagningen överskrider taket på 350 övertidstimmar per år och tar hjälp av andra kliniker, som ambulansen. Men om det ska börja kosta ambulansenheten mer att låta sin personal arbeta vid akuten, kommer ambulansen att dra sig för att låna ut sin personal, befarar Annette Östlund och Lina Adolfsson.

– I en väl fungerande verksamhet är det bra med extra ersättning för övertid över 200 timmar. Men för vår enhet innebär det möjligen att vi inte kommer att få den hjälp vi behöver, säger Annette Östlund.