Hon vill stärka stödet till föräldrar inom neonatalvården

Efter många år som både barnsjuksköterska och barnmorska på neonatalavdelning vill Marie Åberg Petersson veta mer om föräldrarnas upplevelser av vården. Nu har hon disputerat i ämnet.

Hur kom du in på ämnet?

– Barn är en jättestor del av mitt liv. Jag har fem barn själv och har arbetat inom barnsjukvården sedan jag blev sjuksköterska. Mitt hjärta ligger inom neonatalvården och där såg jag att föräldrarna inte alltid delar samma resa. En förälder kanske behöver vara hemma med äldre syskon och den andra bor på sjukhuset. Efter barnmorskeutbildningen såg jag på familjen i en annan kontext, mer som en helhet.

Din avhandling bygger på intervjuer och enkäter med föräldrarna med fokus på deras psykiska hälsa. Vad kom du fram till?

– Som förälder kan man vara ledsen och orolig över att inte veta hur det ska gå för sitt barn. Kommer det att överleva? Samtidigt kan det vara en extra möjlighet för medföräldern att bli mer delaktig från början. Omkring 40 procent av kvinnorna och 30 procent av medföräldrarna hade ångest, jämfört med cirka 20 procent hos mammor till friska barn.

Du har också testat och utvärderat en intervention, så kallade hälsostödjande familjesamtal. Hur gick det till?

– Med hjälp av utbildade samtalsledare bjöds föräldrarna in till samtal där de fick berätta utifrån sina upplevelser om sin egen och familjens situation. På så sätt fick de lyssna till varandras berättelser och samtalsledarna kunde ställa frågor som ledde till reflektion. Vi såg inga statistiska skillnader i den psykiska hälsan hos de som fått samtal jämfört med kontrollgruppen, men föräldrarna lärde känna varandra på ett annat sätt. De blev stärkta tillsammans och fick en bra grund att stå på.

Är det en metod som kan användas i praktiken?

– Det tror jag absolut. Men frågan är om man ska ha det som rutin för alla. Det skulle kanske vara bra med ett verktyg för att screena de som behöver samtal för att det ska bli kostnadseffektivt.

Vad kan vården mer göra för att underlätta för föräldrarna?

– Det viktigaste är att verka för nollseparationen mellan barn och föräldrar. Vi har kommit mycket längre där i dag än när jag började på barnkliniken på 1990-talet. Man behöver tänka på det i alla situationer.  I dag arbetar vi mer med händerna på ryggen för att stärka föräldrarna i sin föräldraroll, vilket är bra.

– Lyssna in hur föräldrarna mår just nu, det kan ändras under vårdtiden, och ställ öppna frågor.