Kortleken får igång dösnacket
Någon är orolig för att ha ont, en annan vill ha hunden hos sig i sängen. Att prata om vad som är viktigt i livets slut — helst redan innan en person ens blivit sjuk — kan vara svårt. En kortlek kan göra skillnad, visar forskning.
– Många känner att de borde prata om det, men det blir inte av. Men ofta känns det lättare efteråt och att få prata om döden kan vara hälsofrämjande i sig, säger sjuksköterskan Malin Eneslätt.
Hon disputerade i våras med en avhandling om metoder och verktyg för samtal om död, döende och framtida vård i livets slutskede. Tillsammans med patient-, anhörig- och pensionärsföreningar har hon bland annat utvecklat och studerat DöBra-kortleken som från början utvecklades av en palliativläkare i Kalifornien.
DöBra-projektet
Malin Eneslätts forskning är en del av DöBra-projektet vid Karolinska Institutet - ett nationellt forskningsprogram kring döende, död och sorg för att möjliggöra förberedelse för mötet med livets slutskede.
Projektet studerar bland annat hur kultur, miljö och samtal kan förbättra för den döende och de närstående oavsett var man vårdas i livets slutskede.
Professor Carol Tishelman och teamet inom projektet fick Karolinska Institutets kulturpris 2021 för sitt arbete med att kombinera konst och vetenskap för att väcka och undersöka frågor kring döende, död och sorg.
De 37 korten har olika tankeväckande fraser och några valfria ”jokerkort”. Korten sorteras i tre högar: Inte viktigt, ganska viktigt och mycket viktigt och rangordnas sedan från ett till tio. Kortleken är inriktad på personens värderingar och prioriteringar inför sin egen bortgång.
På varje kort står fraser som: Att inte dö ensam. Att ha någon som lyssnar på mig. Att vårdas av personal som jag trivs med. Att vara klar och redig. Att min begravning är planerad.
Kortleken visade sig kunna stimulera samtal om döende, död och vård.
– Det handlar inte om att fatta bindande beslut, utan att öppna upp för en dialog. Det kan vara väldigt svårt att förutse vad andra tycker är viktigt trots att man känner varandra. Det förvånade oss att personerna prioriterade så olika saker i livets slut, säger Malin Eneslätt.
Även om hennes studier gjorts utanför vården tror hon att kortleken kan ha en roll där, till exempel vid hälsosamtal inom primärvården och på särskilda boenden. Det bidrar till en mer personcentrerad vård där patienten får komma till tals.
– Man kanske inte behöver ta upp det första gången, men det går ju att visa kortleken. Alla behöver inte prata om döden, men hos dem som vill är den en bra möjlighet. För vissa kan det kan vara som att öppna upp en burk – tankarna bara väller ut.
Malin Eneslätt disputerade i maj 2021 med sin avhandling Dösnack: metoder och verktyg för samtal om döende, död och framtida vård i livets slutskede.