Så fick de flyt på rondmötena – överläkaren gick bredvid sjuksköterskorna

På Mora lasarett sa sjuksköterskorna upp sig på löpande band, eftersom arbetsbelastningen var på tok för hög. Överläkaren Sascha Wagner började gå bredvid sjuksköterskorna, och upptäckte att hans egen yrkeskår inte var tillräckligt delaktig i avdelningens arbete. ”Nu samarbetar vi alla som ett team och sjuksköterskorna hinner med sina uppgifter på ett helt annat sätt”, säger han.

Ostrukturerade och utdragna rondmöten, där sjuksköterskorna satt som på nålar eftersom tiden bara rann i väg och de behövde veta vad som skulle göras med patienterna. När mötet väl var slut blev arbetsdagen en hetsig kamp mot klockan för att hinna med.  

– Inte konstigt att sjuksköterskorna sade upp sig – det hade jag också gjort! 

Orden kommer från överläkaren Sascha Wagner, som blev bestört när han kom tillbaka från sommarens föräldraledighet och upptäckte att flera sjuksköterskor han kände skulle sluta.  

– Kris hade vi i och för sig haft ett bra tag, men nu stod vi inför risken att behöva stänga vårdplatser. De här sjuksköterskorna var ju mina arbetskamrater som jag haft nära kontakt med och verkligen uppskattade. Jag blev väldigt orolig över situationen och kände att jag ville göra något. 

Under några dagars kompledighet frågade Sascha om han kunde få gå bredvid sjuksköterskorna på medicinkliniken avdelning 62, för att kunna hjälpa till. Det fick han gärna, men han var helt oförberedd på det han skulle möta. 

– För det första var jag så imponerad över vilken otrolig kompetens som sjuksköterskorna besitter, som jag aldrig riktigt tänkt på. Men det som chockerade mig mest var hur vi läkare bidrog till deras stress. Jag hade uppfattningen att vi jobbade som ett team, men det gjorde vi ju inte alls! 

Läkarna ändrade sina rutiner

Tillsammans med avdelningschefen och sjuksköterskorna arbetade Sascha Wagner fram ett förslag på lösning. Man konstaterade att de olika yrkeskategorierna borde jobba mer som ett team, för att tillvarata allas kunskaper och perspektiv på ett effektivare sätt. Navet skulle vara en whiteboardtavla som alla kunde samlas kring på morgonen. 

Den första – och största – förändringen blev att läkarna fick ändra sina arbetsrutiner och starta morgonen med att träffa sina patienter. 

– Sedan samlades vi på sköterskornas expedition tillsammans med övriga yrkeskategorier, där alla delade med sig av sin information som sedan skrevs upp på en whiteboardtavla. På det viset blev alla delaktiga på ett likvärdigt sätt, och fick en gemensam bild av vad som skulle göras under dagen. Resultatet blev att rondmötet bara tog tjugo minuter, och resten av dagen flöt arbetet på mycket bättre, säger Sascha Wagner. 

På strokeavdelningen 72 upplevde man samma typ av problem. Även om man här inte har samma flöde av patienter som på 62:an, är arbetet ganska tungt rent omvårdnadsmässigt eftersom patienterna ofta är äldre. Sjuksköterskan Jana Stabiszewski har jobbat på avdelning 72 sedan 2002, och hon konstaterar att även deras rondmöten var ineffektiva eftersom läkarna inte träffat patienterna före mötet. Undersköterskorna i sin tur, som har en väldigt bra koll på alla patienter, hann aldrig vara med.  

– Ibland diskuterades också saker som inte var relevanta för oss sköterskor, och det dök ofta upp frågor som ingen riktigt hade svar på. Vanligtvis dröjde det en och en halv timme innan mötet var klart och beslut hade fattats, och då blev det jättestressigt med allt som skulle göras. Samtidigt kunde det dyka upp nya beslut efter att läkarna väl träffat sina patienter och man fick springa runt och fråga, berättar hon. 

Kopierade konceptet rakt av

Förändringen på avdelning 62 hade börjat sprida sig på lasarettet, och avdelningschefen på 72:an tyckte det var en bra idé som absolut borde testas. Evelina Wallin är sjuksköterska och ganska ny på avdelningen, och hon fick tillsammans med en undersköterska göra studiebesök på 62:an och blev väldigt inspirerad av deras rondmöten: 

– All personal jobbade som ett team och även undersköterskorna bidrog med information som läkarna hade nytta av. Allt viktigt skrevs upp på tavlan, till exempel vilken prioritering patienterna hade utifrån om de var helt nya, hade legat inne ett tag eller var färdigbehandlade och skulle åka hem. Alla fick samma information samtidigt och visste precis vad man skulle göra. 

Avdelning 72 kopierade konceptet rakt av. Läkarna träffade patienterna på morgonen och sedan samlades alla, inklusive fysioterapeuter och arbetsterapeuter, kring whiteboardtavlan. Rondmötet tog max en halvtimme, sedan kunde alla komma i gång med det som skulle göras. Resultatet visade sig snabbt: Stressen minskade, sjuksköterskorna hade plötsligt mer tid för patienterna och arbetet flöt på eftersom det inte längre blev ändringar stup i kvarten.  

– Läkarna är väl förberedda, och det gör stor skillnad. Alla får också samma information samtidigt, inget faller mellan stolarna eller är oklart. Personalen känns också mycket mer som ett team, vi samarbetar jättebra och alla får bidra, säger Evelina Wallin.  

Jana Stabiszewski instämmer, och hoppas att även logopederna ska kunna delta på mötena framöver: 

– De är väldigt viktiga med sina kunskaper om sväljningsproblem och afasi som ofta drabbar strokepatienter.