Så följs 11-timmarsvilan i Europa: ”Har fått höra att 24-timmarspass är olagliga”

Ambulanssjuksköterskan Kinga Szász i Rumänien saknar dygnspassen, som avskaffats sedan landet började följa EU:s arbetstidsdirektiv. "Ibland kunde vi vara lediga nästan en vecka, vilket också spelade roll för familjeliv och vila", säger hon. Vårdfokus har tagit pulsen på Europa för att se hur den omstridda 11-timmarsvilan efterlevs i andra medlemsländer.

Inom en vecka införs skärpta krav på 11 timmars dygnsvila i svensk vård. Bakgrunden är att EU kräver att Sverige följer unionens arbetstidsdirektiv. Vårdfokus har vid upprepade tillfällen rapporterat om oro över bemanning och missnöje med exempelvis slopade önskescheman i samband med förändringen.

Men hur väl följs arbetstidsdirektivet i övriga Europa? Vårdfokus har kontaktat anställda, fackförbund och yrkesorganisationer i en rad länder för att ta reda på hur arbete och schemaläggning organiseras där.

I Finland implementerades 11-timmarsvilan enligt EU:s modell fullt ut i januari 2020, berättar Juho Kasanen, jurist på det finska fackförbundet Tehy som organiserar personal inom social- och hälsovård samt pedagoger.

– Tidigare tillämpades 9 timmars vila under en 24-timmarsperiod. Lagen tillåter fortfarande tillfälliga undantag med 9 timmar men kärnprincipen är 11. När regelverket ändrades fick vi arga meddelanden från just sjuksköterskor eftersom många av dem brukade kombinera kvällsskift och morgonskift direkt efter varandra före helgen, och det blev inte längre möjligt. Samtidigt fick vi positiva kommentarer från andra som uppskattade att vilotiden förlängts, eftersom de tidigare inte tyckte att de fått tillräckligt med sömn mellan skiften.

Möjligt med dygnspass

Juho Kasanen säger att det tog lite tid för både arbetsgivare och arbetstagare att inse att det under vissa förhållanden går att minska dygnsvilan till 9 timmar. Finska sjuksköterskor som arbetar inom ambulansen jobbar normal antingen 8- eller 12-timmarspass, men det är fortfarande möjligt med jour hela dygn, så länge den aktiva arbetstiden inte överstiger 12 timmar.

– Dessa skift måste dock ha särskilt tillstånd från myndigheterna, som också ska definiera längden på ledigheten efteråt, vilket normalt är 72 timmar, säger Juho Kasanen.

En vinst i implementeringen av EU:s arbetstidsdirektiv anser han är att dygnsvilan regleras både i arbetstidslagstiftningen och i kollektivavtalet.

– På så vis ges arbetsgivare och fackanslutna medlemmar möjlighet att fatta lokala överenskommelser, vilket lett till att det inte längre finns några klagomål kring dygnsvilan.

Rotation ruckar på regelverket

José Luis Cobos Serrano är vicepresident i Consejo General de Colegios Oficiales de Enfermería, ett tillsynsorgan för sjuksköterskor i Spanien. Enligt honom är treskiften på sjukhusen i landet vanligtvis uppdelade på två 7-timmarspass, morgon och eftermiddag, och ett 10-timmarspass på natten.

– Sjuksköterskor roterar mellan de här skiften och det händer att man jobbar eftermiddag och sedan morgon. Då följs inte 11-timmarsvilan, säger han.

I den spanska primärvården är det vanligaste upplägget 7 timmars dagtjänstgöring. Men enligt José Luis Cobos Serrano förekommer 24-timmars jour och 12-timmarspass för vissa team.

– Det är vanligast bland yngre sjuksköterskor som vill ha flera dagar ledigt i rad. Men generellt finns i yrkesgruppen kraftigt ökade krav på mer fritid med familjen.

Spänt läge i Baltikum

Estland tycks befinna sig i samma läge som Sverige när det gäller anpassning till EU:s arbetstidsdirektiv.

– Situationen är spänd här eftersom våra sjuksköterskor är vana vid dygnspass och det här innebär en stor förändring. Medlemmar som jobbar på sjukhus är starkt emot, säger Gerli Liivet, vice ordförande i det estniska sjuksköterskefacket Eesti Ödede Liit.

Hård argumentation pågår enligt henne just nu mellan arbetstagare och arbetsgivare, men fackförbundet stödjer utvecklingen.

– Man är inte, rent fysiskt, kapabel att fatta avgörande beslut vid dygnet-runt-arbete, så förändringen är viktig ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Samtidigt är vi medvetna om att det påverkar privatlivet enormt att uppfylla de här kraven.

Gerli Liivet berättar att förtroendevalda i Estland, precis som i Sverige, bjudits in till möten med regionledningar för att diskutera förutsättningar och lösningar när vården ska anpassas till arbetstidsdirektivet. Det sker också omfattande informationskampanjer.

– Men det råder ändå stor förvirring just nu, säger hon till Vårdfokus.

Undantag under pandemin

I Rumänien, precis som i Finland, har EU:s arbetstidsdirektiv redan slagit igenom. Men när och hur noga det började följas varierar, enligt Kinga Szász, ambulanssjuksköterska i staden Covasna. Under pandemin var undantag från arbetstidsreglerna vanliga på grund av den krisartade vårdsituationen. Men nu är det omöjligt att gå tillbaka till de 24-timmarspass som var så omtyckta av personalen tidigare, i alla fall på hennes arbetsplats.

– Det var på ett möte efter pandemin som frågan om arbetstiderna lyftes, och vi fick klart för oss att det var slut på våra 24-timmarspass. Vi fick höra att de var olagliga.

Nu har Kinga Szász och hennes kollegor på ambulansen ett schema där de jobbar 07-19 första dagen, 19-07 andra dagen och därefter ges två dagars ledighet. Det är ofta svårt för cheferna att få till ett fungerande schema på grund av personalbrist, berättar hon.

– Vi är inte tillräckligt bemannade för det schemat egentligen. Men vi får aldrig arbetspass som är längre än 12 timmar i sträck nu.

Tid att vila mellan larmen

Trots att 24-timmars arbetspass kanske låter orimligt långt, var det ett schema som uppskattades av personalen. I en mindre stad, som Covasna, fanns det ändå tid för vila mellan inkommande larm, förklarar Kinga Szász.

– I vår stad kunde det ibland gå ett helt 12-timmarspass utan larm. Vissa perioder är de förstås fler och det är klart utmattande att jobba 24 timmar i sträck. Men vi behövde bara jobba sju-åtta sådana pass i månaden och var sedan färdiga. Ibland kunde vi vara lediga nästan en vecka, vilket också spelade roll för familjeliv och vila.