Pendlare och ensamstående oroas av nya reglerna: ”Känner maktlöshet”

Fler och tätare arbetspass. Det är farhågan när nya regler om elva timmars sammanhållen dygnsvila införs i höst. Förändringen påverkar privatlivet för bland annat ensamstående småbarnsföräldrar och pendlare.

När ambulanssjuksköterskan Erik Sandberg går av sitt arbetspass på onsdagen planerar han att åka till fritidshuset i Bohuslän. Där kan han stanna till måndag eftersom det är först natten till tisdag han är schemalagd nästa gång. I en knapp vecka kan han påta i trädgården, fixa med båten och fika med familjen.

– Bekanta inom andra yrken är ganska avundsjuka.

Priset för den långa ledigheten är ett schema som blandar dag-, natt- och dygnspass, vardag som helg, året runt. I gengäld behöver Erik Sandberg bara pendla de tio milen från bostaden i Stockholm till stationen i Strängnäs i genomsnitt två gånger i veckan.

Men i höst kan resorna bli både fler och tätare. Då träder ett nytt avtal, som tar hänsyn till EU:s arbetstidsdirektiv med krav på elva timmars sammanhållen dygnsvila, i kraft. Vårdförbundet kom i höstas överens med arbetsgivarorganisationerna SKR och Sobona om att det ska gälla från 1 oktober 2023.

– Äntligen får vi till tydliga regler som slår fast rätten till minst elva timmars dygnsvila och att arbete och vila ska alternera. De nya reglerna gör det också möjligt för den enskilde att se när man ska arbeta och när man ska få sin vila – så är det inte alltid i dag. Det här kommer att innebära stora förbättringar för de medlemmar som arbetar dygnets alla timmar och ge dem bättre arbetsmiljö och möjlighet till ordentlig vila och återhämtning, sade förbundsordförande Sineva Ribeiro i ett uttalande i december.

Men alla håller inte med.

I mitten av april demonstrerade 300 brandmän i Stockholm mot de nya reglerna. Kåren har samlat in nästan 3 000 namnunderskrifter som lämnats till Sveriges kommuner och regioner, SKR. Inom vården har 23 000 personer skrivit under uppropet ”Rädda dygnspassen”, som startades av personliga assistenter i Karlskrona.

Förlorar kontroll över önskeschema

Lisa Koonce jobbar på Nordens största intensivvårdsavdelning, CIVA, vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Hon säger att hon blir frustrerad, ledsen och lite provocerad av de nya reglerna.

– Effekten blir att vi kommer få jobba mer och oftare. Jag kan förstå grundtanken när jag hör om andra branscher och områden som jobbar långa skift. Men för egen del känner jag maktlöshet. Det är inte rättvist att andra instanser ska styra över hur vi ska leva våra liv.

Som ensamstående varannan-veckas-förälder upplever hon stora fördelar med önskeschema och poängmodell på treskiftet. Det ger stor frihet att påverka arbetstiderna.

– I dag har jag möjlighet att jobba mindre under mina barnveckor och mer övriga veckor. Vi som tycker om att jobba så tas ifrån den möjligheten.

Hon framhåller att hälsa och återhämtning har olika innebörd för olika individer.

– För mig ger två lediga dagar i rad bättre återhämtning än jag får mellan två dagturer. När jag går upp så tidigt på morgonen blir jag för trött för läxläsning, träning och att träffa folk efter jobbet. Arbetstiderna är en viktig anledning till att jag stannat kvar inom vården sedan jag var 18 år.

Sämre kontinuitet

För att få en längre sammanhållen ledighet behöver hon ibland lägga dagpass i direkt anslutning till kvällspass. Det kommer inte att gå med de nya reglerna eftersom tiden mellan arbetspassen blir för kort.

Ett argument för elva timmars dygnsvila är att utvilad personal innebär bättre patientsäkerhet. Men Lisa Koonce tycker att man kan se det precis tvärtom.

– Jobbar jag fredag kväll och kommer tillbaka lördag dag så känner jag redan mina patienter. Den kontinuiteten går förlorad och patienterna tvingas träffa fler sjuksköterskor, undersköterskor och läkare som vårdar dem.

Just nu studerar hon till specialistsjuksköterska vid Högskolan i Borås och arbetar halvtid på CIVA. Men i höst vet hon inte om hon kommer att kunna få jobbet och privatlivet att gå ihop.

– En lösning kan bli att veckopendla utomlands. Men jag tänker inte bara på mig själv. Det finns kollegor som bor i andra städer som kommer att få ökade kostnader för resor, och familjer där båda föräldrarna jobbar skift. Risken är stor att vi förlorar kompetens och vad jag förstår kommer det snarare att behövas mer personal för att leva upp till de nya reglerna.

Ser risk för mindre återhämtning

Erik Sandberg på ambulansen i Strängnäs hör till de som värnar dygnspassen och värdesätter fritiden som möjliggörs.

– I det här yrket ser man på nära håll hur livet snabbt kan förändras, från att man mår ganska bra till totala motsatsen. Livet handlar inte bara om att jobba.

Fler resor till och från jobbet och tätare pass kommer att ge betydligt sämre återhämtning, resonerar han. Och att jobba ett helt dygn i sträck är inte så slitsamt som det låter eftersom han får möjlighet att vila och umgås med kollegor på stationen mellan larmen.

– Att jobba inom ambulansen i glesbygd innebär betydligt färre patientmöten än om man är i en större stad. I Strängnäs är den genomsnittliga vårdtiden en och en halv till två timmar per patient, vilket gör att man blir mindre hjärntrött än om man träffar nya ansikten hela tiden.  

Erik Sandberg tycker att det borde finnas bilagor till EU:s arbetstidsdirektiv som gäller för beredskapsyrken, som räddningstjänst och ambulans.

– Det är mer relevant att ta hänsyn till beläggning än antalet arbetspass och arbetstidens längd. I Strängnäs har vi en genomsnittlig beläggning på 35 procent, vilket ger luft i systemet för återhämtning på jobbet. Vi gör ofta samma saker som hemma – tränar, spelar spel, ser på film, vilar eller grillar tillsammans. Kollegorna blir som en familj.

Enligt arbetslivsforskare innebär det ändå en ökad stress att vara på jobbet, även när det inte är utryckning.

– Beredskap är inget som passar alla, vissa tycker förstås att det är jobbigt eller blir rastlösa om det går lång tid mellan larmen. Hos oss kan man välja bort dygnspassen om man vill. Cirka 40 procent har gjort det, säger Erik Sandberg.

Fler helgpass

Eftersom Erik Sandberg är ansvarig för schemaläggningen har han börjat fundera på lösningar från och med oktober, då de nya reglerna om dygnsvila börjar gälla.

– Jag har spånat på olika förslag och sannolikt kommer det bland annat att bli fler helger. Enligt nuvarande schema, som gäller från januari i år, jobbar vi en helg av tre vilket är bra jämfört med tidigare, då vi arbetade varannan helg.

För att ambulansen i Strängnäs ska vara en fortsatt attraktiv arbetsplats där medarbetarna trivs och stannar kvar anser han att arbetstiderna är viktiga.

– Diagnostik, teknik och behandlingsformer förändras snabbt och sjuksköterskor vill utvecklas i sin profession. Inom ambulansen är vi experter på det akuta omhändertagandet men att hålla sig ajour med det som händer inne på sjukhuset är svårt. Jag arbetade själv inom bemanning för några år sedan och var placerad på en kirurgavdelning, och lärde mig verkligen jättemycket. I det perspektivet är arbetstiderna något som kan locka sjuksköterskor att stanna kvar på ambulansen.

Han tror också att det kommer bli svårt för chefer att ringa in kollegor vid sjukdom och annan korttidsfrånvaro eftersom det blir färre medarbetare att välja mellan.  

”Missnöje oavsett system”

En som däremot är nöjd är Peter Blom, ambulanssjuksköterska i Filipstad. Han har länge kämpat för både dygnsvilan och hälsosamma arbetstider, bland annat som förtroendevald i Vårdförbundets förbundsstyrelse.

– I ambulansverksamheten har vi generellt för långa skift. Det är varken hälsosamt eller säkert, vilket jag har påtalat i många år. Därför tycker jag att det är jättebra att den här förändringen kommer nu. Bättre sent än aldrig.

Han säger att beskedet skapat viss oro för hur scheman och arbetstider kommer att se ut i höst. Reaktionerna hos kollegorna är blandade.

– Oavsett vilket system och vilken skiftgång man har så kommer det finnas personer som är missnöjda. För mig är det viktigast att utgå ifrån vad forskningen visar är bäst för flest, och inte luta sig mot personligt tyckande. Tanken är ju att vi inte ska behöva bränna ut oss redan första halvan av yrkeslivet. Optimalt är femton timmars dygnsvila för att man inte bara ska hinna äta och sova när man är ledig.

Peter Blom hänvisar till forskning om behovet av tillräcklig vila samt patient- och trafiksäkerhet. Enligt honom finns det stark evidens för att det är skadligt att vara i beredskapsläge för lång tid i sträck.

– Det är som att låta en motor gå på tomgång för länge. Jag ser det som en vågskål: hälsa och säkerhet kontra vad som passar mig personligen. Där kan man ha olika inställning.

Peter Blom minns när man delade dygnspassen vid ambulansen i Region Värmland för cirka tio år sedan, och införde tvåskift. Även det ledde till ”jätteprotester”.

– Arbetstider träffar alltid i det personliga. De som hade andra sysselsättningar vid sidan om såg det som en inskränkning. Vi formas av den kultur vi lever i och det är alltid svårt att få folk att ”se över kullen”. Men när vi lyckades komma bort från att jobba intensivt och sedan få långledigt upplevde de flesta det som en förbättring.