Erik går ner i tid för att klara dygnsvilan – oro i vården inför skärpta reglerna

Nu är det en månad kvar tills de skärpta reglerna om elva timmars dygnsvila träder i kraft. I både glesbygd och storstad befarar fack och anställda att antalet sjuksköterskor inte kommer räcka till när scheman görs om och möjligheterna att ta extrapass blir mer restriktiva. Erik Sandberg vid ambulansen i Strängnäs har bestämt sig för att gå ner på halvtid för att klara pendlingen.

Under sommaren har lokala medier över hela landet rapporterat om oro i vårdens dygnetruntverksamheter inför förändringen, som syftar till att Sverige bättre ska följa EU:s så kallade arbetstidsdirektiv.

Både anställda och medborgare berörs. I Region Västerbotten riskerar den omdiskuterade återstarten av BB i Lycksele, som varit stängt sedan december 2022 på grund av personalbrist, att bli uppskjuten eftersom det kommer behövas fler barnmorskor och läkare än beräknat, enligt SVT Nyheter.

– Vi vill såklart att det ska öppna, men inte på bekostnad av våra medlemmars arbetsmiljö, säger distriktssköterskan och huvudskyddsombudet Sofia Lundström till Vårdfokus.

Låg inflyttning skapar problem

Under sina arbetsplatsbesök får hon många frågor, bland annat kring hur bemanningen ska kunna lösas efter 1 oktober. Särskilt akut riskerar det att bli i glesbygdsområden i inlandet där arbetsplatserna är små.

– Många jag pratar med undrar hur det ska gå eftersom det redan är så slimmat. Ofta kanske man inte har täckt grundbemanningen redan som det är i dag och i och med de nya reglerna behöver grundbemanningen ofta öka för att man ska få ihop schemat, säger Sofia Lundström. 

Till orter som Storuman, Tärnaby och Vilhelmina är inflyttningen liten, vilket gör det svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Arbetsgivare måste i hög grad förlita sig på att personer inom den befintliga populationen vill och kan jobba på exempelvis ambulansen.

– Där det går att få tag på folk ska chefer också få mandat att anställa fler, vilket inte har tillåtits på vissa ställen.

Just nu jobbar regionen med olika schemaförslag. Sofia Lundström önskar att det hade gjorts tidigare för att minska oron.

– Förändringen är i grunden bra, eftersom den säkerställer att våra medlemmar får den återhämtning de har rätt till. Men får man inte ihop schemat så blir det problem och det ansvaret ligger hos arbetsgivaren, säger hon.

Inte värt att pendla

I Region Kalmar län gjordes nyligen en enkät som besvarades av 162 ambulansanställda, där 40 procent uppgav att de ville lämna verksamheten när de skärpta reglerna om elva timmars dygnsvila träder i kraft, skriver Barometern. Anledningen är att schemat med 24-timmarspass följt av långa ledigheter varit attraktivt i rekryteringshänseende, men också hållit kvar många anställda som trivts med arbetstiderna.

– Det är egentligen inte svårt att rekrytera, och det är inte lönen som gör det eftersom vi är den sämst betalda specialistverksamheten i regionen, säger en ambulanssjuksköterska till tidningen.

I våras intervjuade Vårdfokus ambulanssjuksköterskan Erik Sandberg, som pendlar från Stockholm till Strängnäs. Han uppskattar precis som kollegorna i Kalmar friheten som långledigheterna efter dygnspassen möjliggör. Men nu har han bestämt sig för att gå ner på halvtid. Alternativet var att säga upp sig.

– I dag jobbar alla på stationen heltid, vad jag vet, eftersom schemat varit så bra att ingen behövt gå ner i tid.

Så länge dygnspassen funnits kvar – då han exempelvis jobbat fredag natt och söndag dygn – har han kunnat åka hem och vila. Men i framtiden kommer han att behöva jobba fredag, lördag och söndag natt med elva timmars vila emellan ena helgen, och nästa helg endast dagpass. Att resa de tio milen till hemmet för att sova och sedan åka lika långt tillbaka bedömer han som ohållbart i längden. I stället planerar han att bosätta sig på stationen över de helgerna.

– Det funkar ibland men inte hela tiden. På en halvtid blir det mer sällan.

Han har nu bett om fler pass på den kirurgavdelning i Huddinge där han redan gjort inhopp vid behov.

Erik Sandberg blev både glad och förvånad över att arbetsledningen i Region Sörmland varit tillmötesgående och visat att den vill behålla sin personal och fortsatt vara en attraktiv arbetsplats.

– Det är därför jag jobbar kvar, för det är det bästa jobbet och de bästa kollegorna, säger han.

Nya turer skapar förvirring

Lisa Koonce, specialistsjuksköterska på civa vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, är ensamstående varannan-veckas-förälder och för henne har individuell schemaplanering (ISP) med poängsystem varit en förutsättning för att få ihop vardagen. Tack vare det har hon kunnat jobba mer sina barnfria veckor och mindre när sonen bott hos henne. Med de skärpta reglerna om dygnsvila blir planeringen mindre flexibel.

– Vi har fått lägga ett önskeschema utifrån de nya förutsättningarna, men det är jättesvårt när man ska ta hänsyn både till elva timmars dygnsvila och 46 timmars sammanhängande veckovila.

Hon berättar att arbetsgivaren infört nya turer, bland annat en som börjar 09.00 och slutar 18.00.

– Jag vet inte hur de har tänkt med det. Som sjuksköterska kan man inte vara patientansvarig eftersom det i så fall måste komma en ersättare i direkt anslutning till att man går hem.

På helgerna pågår kvällskiftet 12.30-19.45 i stället för som tidigare 13.30-21.30, för att personalen ska kunna få elva timmars vila innan de kan börja igen vid 06.45.

– Samtidigt har nattpasset på helgen utökats till 11,5 timmar, utan rast. Allt känns väldigt rörigt och osäkert just nu, säger hon.

De anställda har bjudits in till olika workshops och möten för att komma med förslag på schemalösningar.

– Det har känts konstigt. Det här är direktiv som kommer uppifrån, och så ska vi lösa det. Självklart är det bra att få vara delaktig, men samtidigt är ramarna så fyrkantiga. Det är som att få välja mellan att borsta tänderna nu eller om tjugo minuter.

Hon oroas över hur alla schemarader ska kunna fyllas eftersom nuvarande system bygger på att personal hoppar in extra när det behövs. Och det är ständigt.

– Egentligen har det alltid saknats folk i vården. Det positiva med den här förändringen är kanske att det blir tydligt nu, men samtidigt blir det jobbigt för oss som arbetar under tiden. Det är ju inte så att det plötsligt kommer stå en massa utbildade personer på kö, särskilt inte när vi inte ens kan locka med ISP.

När Vårdfokus intervjuade henne i april nämnde hon veckopendling utomlands som en lösning, men när 1 oktober nu närmar sig inser hon att det inte är realistiskt.

– I alla fall inte så länge jag har ett minderårigt barn. Just nu känner jag bara ovisshet och frustration.