Arbetsmiljön fick skjuts när alla professioner valde skyddsombud: ”Vi var naiva och litade på arbetsgivaren”

För två år sedan fanns inga skyddsombud. Men när alla professioner gick samman och utsåg förtroendevalda från fyra olika fackförbund vändes kaos till kontroll och konflikter till kommunikation. ”Vi har fått mer makt över vår arbetssituation”, säger biomedicinska analytikern Hilde Böhle Ockhammar som tillsammans med Emilia Gierer representerar Vårdförbundet.

Biomedicinska analytikern och embryologen Hilde Böhle Ockhammar sträcker sig över de stora frystankarna som är fyllda med flytande kväve för att peka ut var kopplingen sitter.

– Här, det lilla reglaget behövde skruvas åt några varv. Tänk att en så enkel sak kunde orsaka så mycket pajkastning!

Allt började inte med den läckande kopplingen. Men den kan ändå ses som en symbolisk startpunkt för det fackliga engagemang som påverkat både den psykosociala och fysiska arbetsmiljön på Reproduktionsmedicin vid Karolinska sjukhuset i Huddinge.

Problemet med isbildning på en av tuberna hade irriterat personalen från avdelningen för service och logistik under lång tid. Till slut hotade de med att inte leverera flytande kväve till frysrummen längre.

– Det hade varit en katastrof för oss. Men de var rädda att isen skulle leda till sprickbildning i metallen så att kvävet sprutade ut över dem.

Ringde efter hjälp

En eftermiddag bestämde Hilde Böhle Ockhammar och en kollega sig för att göra en seriös felsökningsinsats.

– För många kockar skyllde på varandra. Prestigen gjorde att ingen tog ansvar för att hitta en bra lösning.

Kollegan ringde till avdelningen för Medicinsk teknik och bad om hjälp. Där svarade en äldre medarbetare som extrajobbade, och kom till undsättning.

– Han hittade läckan på fem minuter. Jag vet faktiskt inte vad som skulle hänt om han inte råkat vara där just då.

Oron som personalen på service och logistik uttryckt blev en väckarklocka. Hilde Böhle Ockhammar och Emilia Gierer, som båda nyligen valts till skyddsombud för Vårdförbundet, insåg att även kollegorna i labbet måste tänka mer på säkerheten när de hanterar flytande kväve.

– Hela arbetsmiljön inne i frysrummet behövde ses över. Temperaturen på kvävet är minus 180 grader och leder till brännskador om man får det på huden. Det fanns inga rutiner för hur vi skulle hantera situationen om det hände.

Facket initierade utbildning i såväl själva hanteringen av ämnet som hur eventuella skador kunde behandlas. En dusch för att lindra akuta brännskador installerades i korridoren. Ny skyddsutrustning – visir, förkläden, handskar, skoskydd och portabla syrgasmätare – införskaffades. På väggen monterades även en ögondusch.

Upptäckte trasigt syrgaslarm

Vid kontroll av lokalerna konstaterades att de trånga utrymmena var en riskfaktor, vilket ledde till en mer systematisk översyn av vad som behöver finnas där. Onödig utrustning flyttades.

– Vi har en tioårsgräns för förvaring av ägg och spermier. Tidigare köpte man bara in nya frystankar när de gamla var fulla. Nu har vi blivit bättre på att tömma sådant som passerat tidsgränsen. Det kringarbetet kräver tid som kan vara svår att få.

En annan upptäckt var att syrgaslarmet, som slagits ut under ett elavbrott, inte lagats. Sensorerna satt också för högt upp på väggarna, vilket kunde bli en fara för korta medarbetare

– Flytande kväve minskar syrehalten i luften, vilket gör att man kan svimma. Därför måste vi varnas så att vi kan gå ut om värdena understiger vissa nivåer, förklarar Hilde Böhle Ockhammar.

Skyddsombuden såg till att sensorerna flyttades till en lägre position och att ventilationen förbättrades.

Sades upp utan skälig grund

Inget av detta hade förmodligen hänt om inte alla yrkesgrupper på Reproduktionsmedicin för två år sedan bestämt sig för att facken måste bli mer närvarande på arbetsplatsen.

– En chef uppmanades oss till det när hon slutade. Vi befann oss i en situation där det blev mer och mer kaos. Det fanns en tradition av att inte vara fackligt engagerad. Vi litade på arbetsgivaren, men det var en naiv inställning och handlade nog om omedvetenhet.

Resultatet blev fem förtroendevalda: två för Vårdförbundet, en för Naturvetarna, en för Läkarförbundet och en för Kommunal.

En erfarenhet som troligen bidrog till att just Hilde Böhle Ockhammar klev fram och tog på sig ansvaret kommer från en tidigare arbetsplats, där hon under föräldraledigheten blev uppsagd utan skälig grund.

– Jag fick väldigt bra hjälp av Unionen den gången. Då förstod jag hur viktigt det är att vara med i facket och att ha kollektivavtal.

På labbet vid Reproduktionsmedicin är alla medarbetare anslutna, antingen till Vårdförbundet eller Naturvetarna, vilket gör att hon och hennes förtroendevalda kollegor känner starkt stöd.

– Det pågår ständiga diskussioner i arbetsgruppen och alla är bra på att uttrycka sina åsikter. Vi har en skrivbok i receptionen där man kan anteckna sådant man vill ta upp på våra tisdagsmöten med labbchefen. Förtroendevalda har också möten med ledningen en gång i månaden där vi diskuterar arbetsmiljön och går igenom agendan för apt och så vidare.

Nyanställda gör ”prao” på labb

En tydlig effekt av det tvärfackliga samarbetet är att professionerna kan förstå varandra bättre än tidigare.

– Arbetet här är uppdelat. Barnmorskorna ringer in patienterna och tar emot dem och gör en planering tillsammans med läkarna. Vi på labb står för slutprodukten. Förut var det mycket gnäll om varför saker tog tid och att planeringen inte blev bra. Nu försöker vi få mer kunskap om varandras förutsättningar och utmaningar.

Målsättningen är att alla nyanställda ska göra en slags ”prao” hos de olika grupperna.

– Varje ny läkare och barnmorska är hos oss på labb ett par dagar för att se de moment vi utför och hur lång tid de tar. De får också testa att göra vissa arbetsuppgifter, men på låtsas. Samma sak gäller embryologerna som följer läkarna och barnmorskorna på liknande sätt.  

I våras infördes nya rutiner för flödesplaneringen. På fredagar sitter en representant från varje profession med på mötet där kommande veckas patienter planeras in.

– Förut utgick verksamheten ifrån hur många läkare som fanns på plats. Nu ser vi till helheten på ett annat sätt. Vi har då möjlighet att säga till när en patient behöver flyttas för att arbetsbelastningen ska bli rimlig.

Lär upp nya – som försvinner

Förra hösten övertygade facken, tillsammans med de närmsta cheferna, ledningen högre upp om att minska produktionen under tre månader för att höja kompetensen på labbet.

– Arbetsbelastningen var – och är fortfarande – för hög för oss, samtidigt som vi ständigt är underbemannade och måste lära upp nya medarbetare. De flesta embryologer är biomedicinska analytiker i botten, men det finns ingen embryolog-utbildning och man lär sig ytterst lite om ämnet på bma-utbildningen. Så merparten av dem vi anställer har ingen erfarenhet av embryologi eller ivf. De utbildas av oss och rekryteras sedan ofta vidare till privata kliniker där de får högre lön. Det är en ond spiral. Vi har blivit en ”embryologskola”. Nästan alla som jobbar med det här i Stockholm har passerat Huddinge.

En bättre arbetsmiljö är därför viktig för att behålla medarbetare, menar Hilde Böhle Ockhammar. Men när några får det lugnare blir det jobbigt för andra.

– Bromsar vi på labbet blir det tufft för barnmorskorna. Det är de som har kontakt med patienter som blir frustrerade när köerna är för långa. Men sedan vi lärt oss mer om varandras situation är det lättare för barnmorskorna att förklara för patienterna varför de måste vänta.

Roligt att gå fackliga kurserna

Nu pågår ett stort projekt för att förbättra flödena ytterligare, med hjälp av experter på just flödesplanering.

– Vi har till stor del planerad verksamhet, men det är svårt att veta exakt när patienten är redo för exempelvis äggplock, eftersom det beror på hur den reagerar på hormonbehandlingen och när patienten har ägglossning, mens och så vidare.

Hon poängterar att Reproduktionsmedicin bedriver högspecialiserad vård.

– Hit kommer de svåraste ivf-patienterna. Det är resurskrävande. Där har vi vår utmaning, men det kan inte vara en ursäkt för att vi inte ska förbättras, säger Hilde Böhle Ockhammar, som med spänning ser fram emot resultatet av projektet.

För henne och Emilia Gierer har uppdraget som förtroendevalda gett nya kunskaper om arbetsrätt och insikter om arbetsgivarens ansvar och skyldigheter.

– Vi har gått kurser inom Vårdförbundet och upptäckt hur roligt det är. För oss som var helt nya kändes det tryggt att vara två. I början sågs vi som ett hot. Från sjukhusledningen talades det mycket om hur viktigt det är med skyddsombud, men på lokal nivå möttes vi av motstånd. Det förändrades när vi fick nya chefer. Tidigare var det en mur mellan oss, nu är det bara ett litet staket.