Vad minns du bäst från din första tid i yrket?
Alla har vi en gång varit nya i yrket. För en del är det en nervös period med många frågetecken att räta ut. Andra känner genast ”Yes! Här vill jag vara.” Så här var det för fyra vårdanställda.
Inger Lindström, vaccinerande pensionär, tidigare barnsjuksköterska på Sachsska barnsjukhuset, Södersjukhuset i Stockholm:
— När jag gick sjuksköterskeutbildningen gjorde jag en praktik med barnplacering. Jag kände direkt: ”Yes! Här vill jag vara.”
— Sedan började jag på Sachsska barnsjukhusets infektionsavdelning. Jag förstår inte i dag att jag vågade det som nyfärdig. Jag var spänd av förväntan och så imponerad av kollegorna. Jag minns bara att det var så vansinnigt roligt och att allt kändes precis rätt.
— Jag arbetade kvar i 45 år på Sachsska. Jag är stolt över att ha kunnat ge något riktigt bra i mitt yrkesliv och tänker på allt jag fått tillbaka från barn och föräldrar.
Annelie Sonéus, verksamhetschef för två vårdcentraler och närakutsamordnare i Värnamo:
— Min första arbetsplats som sjuksköterska var på kirurgiska akutvårdsavdelningen, där jag tidigare hade jobbat som undersköterska en sommar. Så skulle man steppa över till en annan profession — jag var ju mer tjenis med undersköterskorna! Det var inte helt lätt att välja vilka bollar jag skulle springa på.
— Jag kände mig extremt stolt efter utbildningen — men också väldigt rädd för vad som kan hända. Man vill kunna allt från dag ett, men det är också det fantastiska med vårdyrken, att man utvecklas hela tiden. I dag hoppas jag att jag kan lära andra något.
Tema: Ny i yrket
Anna Persson, röntgensjuksköterska, Sunderby sjukhus:
— Det jag minns från min första tid som röntgensjuksköterska på Östra sjukhuset var hur vänliga och tålmodiga alla var. Kollegorna tog sig tid att svara på allt, trots att jag ställde samma fråga om och om igen. Det kändes som att de genuint brydde sig. De poängterade ofta att vi nyutexaminerade kom med den nya kunskapen, och att de som arbetat länge stod för erfarenheten. Det gav ett fint samspel där alla i arbetsgruppen fick en viktig roll.
— Den värme och trygghet jag fick med mig från min första tid är något som jag försöker föra vidare när jag själv är den som möter studenter och nya kollegor.
Hannah Loukaja, sjuksköterska på infektionskliniken, Danderyds sjukhus:
— Jag tog examen i juni förra året och började jobba i augusti. I början blev det en chock — det var så mycket jag behövde ha koll på! Som när jag fick en covid-19-
patient med andra diagnoser som jag inte kände till. Då fick jag försöka lösa det.
— På grund av pandemin har det inte funnits möjlighet att vara ny och jag har varit tvungen att testa mig fram. Det har nog passat mig bra, i stället för att ”mesa” mig fram. Ganska snart märkte jag att många saker inte var så svåra som jag trott från början.