Hon forskar om de som överlever överdoser: ”Vi ser att naloxon gör skillnad”

I dag kan vården erbjuda personer som injicerar droger en bred palett av skademinskande insatser, som sprututbyte och motgiftet naloxon. Samtidigt är den psykiska ohälsan stor. I intervjuer med överlevare efter överdoser framkommer ett mörkt material, visar psykiatrisjuksköterskan Elin Holmén i sin avhandling.

En anonym port på en bakgata på Södermalm leder in till sprututbytet i Stockholm. Här arbetar sjuksköterskor, läkare, kuratorer och barnmorskor med vård som riktar sig till personer som injicerar droger.

Förutom rena nålar och kanyler erbjuder personalen provtagning, vaccinering, sårvård, hepatit C-behandling och kontakt med andra vårdgivare.

Naloxon skrivs ut på plats

Psykiatrisjuksköterskan Elin Holmén har arbetat på sprututbytet sedan starten 2013. Under åren har hon sett hur vården utvecklats till att vara mer fokuserad på att minska skadorna av droganvändningen.

Ett viktigt steg togs när motgiftet mot opioider, naloxon, blev tillgängligt för patienter även utanför sjukhus. Från att ha varit kontroversiellt ändrades regelverket så att naloxon kunde förskrivas av både läkare och sjuksköterskor. Syftet är att motgiftet ska kunna ges direkt på plats när en överdos sker för att rädda liv. Naloxon administreras som en nässpray och delas till patienter efter en kort utbildning.

Närmare hälften har hävt överdoser

När det började användas 2018 var förväntningarna höga, både bland personal och brukare.

– I början var jag kanske lite naiv och ville att det skulle vara ett mirakelmedel. Nu är det mer som en del i verktygslådan och jättesvårt att tänka sig att inte ha tillgång till det. Patientgruppen har tagit emot det väldigt väl. Det finns en stark vilja att ha det på sig för sin egen del och för andra personer, säger Elin Holmén.

Hennes erfarenheter bygger dels på det hon mött i arbetet, dels på den avhandling hon nyligen lade fram. Genom intervjuer med brukare och utifrån kvalitativa data har hon undersökt effekterna av användning av naloxon. Resultatet visar bland annat att närmare hälften av de som fått naloxon utskrivet har använt det för att häva en överdos.

”Det gör skillnad”

Under en tioårsperiod har de opioidrelaterade dödsorsakerna minskat med 80 procent.

– Det är en fantastisk nedgång! Det går inte att säga att det är enbart naloxon som har lett till en minskning, men vi som arbetar här ser ju att det gör skillnad. Vi hör historierna varje dag, vi vet att det används och att människor räddas till livet.

Att bruket av opioider minskat kraftigt i samhället samtidigt som det är lättare att komma in på behandling när trösklarna sänkts bidrar troligtvis till den minskade dödligheten, förklarar Elin Holmén.

Många som mår dåligt

I en av de fyra delstudierna har Elin Holmén satt ljuset på en tidigare obeforskad grupp – överlevarna. Genom intervjuer har personer som fått naloxon i samband med överdoser fått berätta om sina upplevelser.

En patient svarade: ”Man blir ganska likgiltig till livet i vissa lägen, med tanke på hur man lever och vad man ser och går igenom. Alltså såhär…man är glad att man lever, men jag skulle inte ha något emot att somna in imorgon heller”.

– Det är ett mörkt material. Många mår väldigt dåligt och den psykiska ohälsan är stor. Överdosen i sig kanske inte är ett suicidförsök, men de tar en hög risk och bryr sig inte så mycket om vad som händer.

Viktigt att arbeta kring samsjuklighet

Det är något som vården kring patienterna behöver vara medvetna om, menar Elin Holmén.

– Vi måste jobba mer med samsjuklighet och vad det finns för förutsättningar för att få hjälp att komma vidare.

Den fjärde delstudien handlar om så kallade brukarrum dit personer kan komma och injicera droger under kontrollerade former. Brukarrum finns bland annat i Norge och Danmark, men är inte tillåtet i Sverige i dag.

– Det kan utformas på många olika sätt. Ofta finns det medicinsk personal på plats som kan ingripa om det sker något akut och är en integrerad del i en verksamhet med sprututbyte och preventivt arbete.

Vill ha säkra platser att injicera droger på

I enkät fick patienter på sprututbytet svara på frågor om vad de tycker om brukarrum. 70 procent svarade att de skulle gå till ett brukarrum om de hade möjlighet. Störst sannolikhet var bland de som saknar fast bostad, använder opioder och tidigare har överdoserat.

 – Det visar att de som har störst risk är de som är mest intresserade. Behovet av brukarrum är starkast hos de som vi ser är mest utsatta.

Även denna studie visar att den psykiska ohälsan är stor hos många som injicerar droger. En patient svarade att ”jag skulle vilja vara i en miljö där det finns personal som jag har förtroende för och som kan hjälpa mig att inte ta de här riskerna som jag kan vilja ta”.

– De har ingen annan som ser efter dem. Det perspektivet var lite nytt kring varför rummen behövs.

Kan nå de som är ensamma

Elin Holmén hoppas att brukarrum kan att bli en del av utbudet i vården i framtiden. I dag saknas dock en samlad politisk vilja, säger hon. Hoppet står till att det kan testas i projektform någon gång.

– För oss som arbetar med det här är det inte kontroversiellt. I dag delar vi ut sprutor och kanyler, men sedan är det som vi inte låtsas om vad som sker utanför mottagningen. Kanske sitter patienterna på en offentlig toalett och injicerar. Det är ofta en stressig miljö där det kan vara en högre risk att överdosera. Framför allt skulle brukarrum hjälpa de som är ensamma och inte har någon som kan ge dem naloxon om de skulle behöva.