Näringsdroppsfallet

Advokaten: ”Skuldbördan bör vara på sjukhuset”

Advokaten: ”Skuldbördan bör vara på sjukhuset”
Akademiska sjukhuset i Uppsala. Foto: Staffan Claesson

Att en sjuksköterska döms för vållande till annans död, trots omfattande brister i sjukhusets säkerhetsrutiner, är orimligt. Det anser försvarsadvokaten Karin Lavén, som riktar kritik mot tingsrättens bedömning. Nu överväger försvaret att överklaga domen.

Vårdfokus har tidigare berättat om den sjuksköterska som dömts för vållande till annans död. Sjuksköterskan arbetade på en geriatrisk vårdavdelning på Akademiska sjukhuset när en 90-årig patient avled i juli 2023. Patienten hade ordinerats drygt en liter näringsdropp under tolv timmar, men hela mängden gick in på ungefär en timme.

Tingsrätten anser att det är ställt utom rimligt tvivel att sjuksköterskan förväxlade volym och infusionshastighet när hon programmerade pumpen. Domstolen slår också fast att hon brustit i sin kontroll när pumpen larmade.

Påföljden blev villkorlig dom utan böter.

”Det känns orimligt”

Sjuksköterskans advokat, Karin Lavén, anser att domstolen ställer orimligt höga krav på sjuksköterskans förmåga att upptäcka fel i en situation där larmen oftast har en vardaglig förklaring.

– Oaktsamheten ska bedömas i relation till hennes arbetsuppgift. När man använder en infusionspump är det vanligt att den larmar, och i 99 fall av 100 beror det på ett veck på slangen. Ändå kräver man att sjuksköterskan borde ha upptäckt att det var något annat fel. Det känns orimligt.

Under rättegången berättade sjuksköterskan att hon var säker på att hon hade ställt in rätt värden och kontrollerat infusionshastigheten på pumpens display. Försvaret ifrågasatte också den tekniska bevisningen.

– Jag tycker att tingsrätten alltför lättvindigt har godtagit tillverkarens och sjukhusets beskrivning och fullt ut litat på pumpens loggar. Det är svårt för mig att bevisa att det var fel på pumpen, men vi har vittnesuppgifter om att den inte larmade när den enligt loggarna ska ha gjort det. Jag tycker inte att man har förklarat varför vittnesuppgifterna inte är lika giltiga som loggrapporten.

Ifrågasätter ansvaret för larmen

En annan central fråga gäller de fem larm om högt mottryck som pumpen gav under infusionen. Sjuksköterskan kvitterade själv de två första och återstartade pumpen. De tre följande larmen kvitterades av en resurspersonal utan medicinsk utbildning, utan att sjuksköterskan informerades.

Tingsrätten anser att sjuksköterskan borde ha kontrollerat pumpens inställningar och orsaken till de två första larmen noggrannare. Då hade den felaktiga infusionshastigheten kunnat upptäckas tidigare och dödsfallet eventuellt förhindrats.

– Vi vet inte vad som hade hänt med patienten om sjuksköterskan fått kännedom om de tre övriga larmen. Enligt tingsrättens resonemang räcker det att sjuksköterskan kvitterade de två första larmen, oavsett vad andra gjorde därefter. Det tycker jag är hårt.

”Skuldbördan bör vara på sjukhuset”

Akademiska sjukhusets händelseanalys visade på omfattande brister i verksamheten. Bland annat saknades läkemedelsprotokoll med säkerhetsgränser för infusionshastigheten. Det fanns också otydliga rutiner och en informell ansvarsfördelning som innebar att personal utan medicinsk utbildning hanterade infusionspumpar.

Sex liknande incidenter hade inträffat inom geriatriken under en sexårsperiod, varav ytterligare ett dödsfall under 2023.

Tingsrätten konstaterar att bristerna kan ha bidragit till dödsfallet, men anser att de inte fråntar sjuksköterskan hennes personliga straffansvar. Tvärtom menar domstolen att avsaknaden av säkerhetssystem innebar att hon behövde vara extra noggrann.

– Det är just det som blir problematiskt. Sjukhuset hade omfattande brister, men det blir sjuksköterskan som ska ansvara för dem och se till att ha en högre beredskap och aktsamhet. Jag tycker inte att man placerar skuldbördan där den hör hemma. Den bör ligga på sjukhuset, inte på den enskilda sjuksköterskan.

Avvisar jämförelsen med Kalmarfallet

I domen hänvisar Uppsala tingsrätt till det uppmärksammade Kalmarfallet, som avgjordes av Högsta domstolen 2006. Där dömdes en sjuksköterska för vållande till annans död efter att ett spädbarn fått en tio gånger för hög läkemedelsdos.

Det fanns brister på arbetsplatsen. Men Högsta domstolen konstaterade att sjuksköterskan hade kunnat upptäcka misstaget genom noggrannare kontroller och att höga krav måste ställas på vårdpersonal med ansvar för riskfyllda arbetsuppgifter.

Uppsala tingsrätt anser att samma principer gäller i det aktuella målet. Karin Lavén håller inte med.

– I HD-fallet handlade det om ett potent läkemedel som blandades i för hög dos. Här handlar det om en infusionspump med bristande säkerhetssystem, där larmen inte nödvändigtvis var akuta utan vanligt förekommande och oftast hanterades genom kontroll av slangen. Det går inte att jämföra de här situationerna överhuvudtaget.

Sjuksköterskan chockad över domen

Karin Lavén anser att flera principiellt viktiga frågor behöver prövas i en högre instans, men något beslut om att överklaga är ännu inte fattat.

– Det ligger nära till hands. Jag tycker att det finns flera viktiga principiella frågor som behöver prövas av en högre instans. Men det är för tidigt att säga än, det här behöver sjunka in hos min klient.

Hur har sjuksköterskan reagerat på domen?

– Utredningen har pågått under lång tid, med åtal och rättegång. Hon visste att det fanns en risk att hon skulle dömas, men hon blev chockad över resultatet. Hennes inställning kvarstår, hon är helt säker på att hon inte har gjort något fel.

Domen kan överklagas till den 10 november.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida