En kväll i juni när Carina Bergqvist var ansvarig för akutmottagningen på förlossningen ringde en förstföderska och hade värkar var tredje minut och ville komma in. Men på Danderyd fanns inga lediga rum och de var redan en barnmorska kort. Carina ringde runt till de andra klinikerna i Stockholm men överallt var det fullt. I stället fick hon hänvisa kvinnan till Enköpings lasarett. Att skicka henne till Nyköping vågade hon inte eftersom Södertäljebron var trasig och det fanns risk att fastna i timslånga köer.

Oroliga föräldrar

En halvtimme senare ringde ambulansen och meddelade att de var på väg in med kvinnan som nu hade krystkänslor. Vid ankomsten var CTG påverkat och en timme senare föddes barnet. Ute i väntrummet hade Carina fått lämna kvinnor med CTG-övervakning och partners som satt på golvet för att det var så trångt.

– Det är inte så det ska vara när man ska föda barn. För varje hänvisning gråter jag inombords, samtidigt är det jag som får ta emot all ilska och oro från föräldrarna. Men det är inte jag som har valt att vården ska vara på det här sättet, utan det är politikerna, säger Carina.

Värsta sommaren

Hon är förvånad över att endast 28 kvinnor hänvisats till andra län för att föda barn under juni och juli enligt Stockholms läns landsting (se tidigare artikel).

– För mig har det varit den värsta sommaren någonsin ur hänvisningssynpunkt. Men eftersom det i nio av tio fall varit fullt även utanför Stockholm så har de flesta ändå stannat inom länet. Både kvinnorna och deras partners har ringt mycket mer eftersom de varit oroliga.

Uteblivna resurser

I samband med stängningen av BB Sophia i maj var förutsättningen att de kvarvarande klinikerna skulle få extra resurser för att kunna ta höjd för det ökade antalet förlossningar, men det har inte märkts på Danderyds sjukhus menar barnmorskorna.

– De sa att vi skulle ha en grundbemanning på nio barnmorskor, annars skulle vi få stänga vårdplatser. Ofta har vi varit åtta, eller sju, utan att några platser minskat. Det går ju inte att stänga eftersom kvinnorna kommer hit ändå, säger Annika Ersmark som är förtroendevald för Vårdförbundet på förlossningen.

Hon är orolig för den normalisering av kaoset som skett. Att de inte hinner följa PM för olika behandlingar eller har flera kvinnor i aktiv förlossning samtidigt utan att någon reagerar. Både Annika och Carina har vant sig vid att inte hinna gå på toaletten eller äta lunch på jobbet. Fast ibland hinner de med en tallrik fil framför datorn samtidigt som de dokumenterar.

Inte patientsäkert

Lojaliteten med kollegerna sitter djupt och de hjälper varandra så långt det bara går, med allt från att ta extra pass till bollplank vid komplicerade fall.Även samarbetet mellan klinikerna har fungerat bra. Men ibland räcker inte det heller.

– Jag har haft flera kvinnor med stora blödningar efter förlossningen den här sommaren som jag fått ta hand om själv för att alla andra varit upptagna. Det är inte patientsäkert, säger Carina.

Av cheferna uppmuntras de att skriva avvikelserapporter så snart något blir fel, eller riskerar att gå snett.

– Men vem hinner det? När passet är slut är man så slut att man bara vill hem. Och gör avvikelserna någon nytta, frågar Carina retoriskt.