Under förra året fick SBU i uppdrag av regeringen att ta reda på vilka forskningsfrågor som är viktigast att besvara när det kommer till förlossningsskador på kvinnor. SBU har tidigare konstaterat att kunskapsluckorna är så omfattande att de måste prioriteras.

Oftast är det forskares och finansiärers egna intressen som styr vad det forskas på, enligt SBU, som den här gången i stället vänt sig till patienter och vårdpersonal för att ta reda på vilka forskningsfrågor som är viktigast att få svar på för att vården ska bli bättre.

Från enkät till workshop

Prioriteringen har gjorts med hjälp av en öppen enkät där SBU fått in mer än 900 svar och genom workshops där barnmorskor, läkare, fysioterapeuter, sjuksköterskor och kvinnor med förlossningsskador fått samarbeta sig fram till ett resultat.

Fem sedan tidigare prioriterade områden är: Diagnostik, prevention, behandling av grad 2-bristningar, behandling av grad 3- eller 4-bristningar och behandling av skador på levatormusklerna.

Men vad ska ny forskning fokusera på mer exakt?

När det gäller både diagnostik och prevention ser vårdpersonal och patienter framför allt behov av ny kunskap om hur vårdens arbetsmiljö påverkar möjligheterna att förebygga förlossningsskador och sätta rätt diagnos, enligt SBU. Hjälper utbildning och erfarenhet om inte tiden räcker till? Hur påverkar arbetsmiljön vårdpersonalens förmåga att ta till sig ny kunskap och använda den? Det är exempel på frågor som diskuteras i rapporten.

Vill bli tagna på allvar

När det kommer till behandling av bristningar efterfrågas först och främst forskning kring effekten av utbildning och attityder. Många förlossningsskadade kvinnor upplever att de inte blir tagna på allvar av vården när de beskriver sina symptom. Skulle en attitydförändring kring grad 2-bristningar utifrån den skadade kvinnans perspektiv påverka vården och behandlingen?

När det gäller behandling av skador på levatormuskeln efterfrågas framför allt mer kunskap om kirurgiska metoder. Levatoravulsion, när levatormusklerna släpper från sitt fäste mot pubisbenet, är en förlossningsskada som i dagsläget inte går att laga.

Gemensam önskelista

Inom varje prioriterat område finns tio punkter med efterfrågad forskning. SBU:s förhoppning är nu att forskarvärlden ska ta intryck av vårdpersonalens och patienternas gemensamma önskelistor och att det ska leda till ny kunskap som kan minska förlossningsskadorna, förbättra diagnostiken och den vård som ges till drabbade.

"Genom att lyfta fram de forskningsfrågor som kvinnor som drabbats av förlossningsskador och vårdpersonal själva ser som prioriterade är målet att bidra till att välgjord och relevant forskning genomförs inom dessa områden", skriver SBU.