I framtidens vård ska primärvården vara befolkningens första alternativ. Det är också målet med utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård. Det innebär att hela hälso- och sjukvårdssystemet måste förändras.

Sedan 2017 har regeringens utredare Anna Nergårdh lett utredningen som ska ställa om Sveriges sjukhustunga vård till en vård där primärvården är befolkningens förstahandsalternativ. I det första delbetänkandet kom förslaget om förstärkt vårdgaranti – som infördes januari 2019. Det andra fokuserade på fast läkarkontakt och en mer likartad primärvård över landet.

Bristande tillgänglighet

När socialminister Lena Hallengren i dag tog emot det tredje delbetänkandet konstaterade hon att den svenska sjukvården visserligen har en medicinsk kvalitet i världsklass, men när gäller tillgänglighet och kontinuitet finns mycket övrigt att önska. Trots att de flesta patienter behöver just det. Det är de som lider av psykisk ohälsa, långvariga sjukdomstillstånd och kroniska sjukdomar som sjukvårdens personal framför allt möter.

Det tredje delbetänkande innehåller inga skarpa förslag om lagändringar. Inte heller några förslag om hur omställningen mot en god och nära vård ska gå till. I stället har utredningen valt att sammanfatta, fördjupa och analysera vad utredningen hittills har kommit fram till.

En sådan fråga är hur ändamålsenligt det är med uppdelningen öppen och sluten vård. En annan hur samverkan mellan kommuner och landsting ska förbättras. För det är en nödvändighet, enligt Anna Nergårdh.

Mer samverkan behövs

– Vi vill göra tydligt att en stor del av vården redan är kommunal och samverkan mellan huvudmännen är ett måste för att uppnå personcentrerad vård. Vi har pratat med många medicinskt ansvariga sjuksköterskor som känner sig ensamma och vill se ett system som stärker sjukvårdens professioner i kommunerna. Vi betonar vikten av kompetensförsörjningen inom den kommunala vården, framför allt när det gäller distriktssköterskor.

Där anser Anna Nergårdh att grundutbildningarna har ett ansvar.

– Vi vet att många i framtiden kommer att ha sina arbetsplatser inom primärvården och i patienters hem, och trots det handlar mycket av det som lärs på utbildningarna om vård på sjukhus, säger hon.

Det tredje delbetänkandet fördjupar också resonemangen kring tidigare förslag om förebyggande insatser, rehabilitering och habilitering. Utredningen vill att det blir tydligare vem som gör vad när det gäller det förebyggande arbetet. Historik och traditioner ser olika ut i landet.

– Vi måste tänka mer hälsa än sjukdom därför är både det förebyggande arbetet och rehabiliteringen så viktiga delar i hälso- och sjukvårdssystemet. Bäst förutsättningar att klara det har personalen inom primärvården – där relationerna ofta är långa.

Vill involvera "alla berörda"

Anna Nergårdh är väl medveten om att hälso- och sjukvården inte kan lösa alla folkhälsoproblem – särskilt inte innan de har blivit problem. Därför vill hon att vården blir bättre på samverkan, inte bara mellan huvudmän, utan också med det övriga samhället. Samverka vill hon också göra i sin utredning.

– Ett syfte med det tredje delbetänkande är att visa att vårt uppdrag är att göra omställningen till en nära vård tillsammans med "berörda parter". Det finns väl ingen som inte är berörd av sjukvården så vi reser mycket i landet och träffar huvudmän, medarbetare, patienter och brukare. Till vår hjälp har vi också referensgrupper och en expertgrupp. Det är viktigt att utredningen är förankrad i verkligheten, säger hon.

För att ytterligare understryka vikten av samråd och samverkan avslutas varje kapitel i betänkandet med dialogfrågor som utredaren hoppas ska diskuteras på APT, i föreningar och i organisationer.

Ett gott exempel

I mars 2020 ska Anna Nergårdh presentera sitt slutbetänkande. Socialminister Lena Hallengren har gott hopp om att omställningen till en nära vård fortsätter att utvecklats innan dess. En hel del har redan hänt, sa hon. Ett exempel är Hälsostaden Ängelholm. Vid dagens presskonferens berättade medarbetare därifrån hur de arbetar med att minska vårdköerna och se till att patienter inte ramlar mellan stolarna.

Vårdfokus besökte Ängelholm för ett år sedan. Läs reportaget: Team för patientens bästa

Hälsostaden Ängelholm började som ett projekt 2014. En eldsjäl till socialchef och två eldsjälar till verksamhetschefer på sjukhuset var trötta på att vårdgivare föste patienter mellan sig och på att se patienter falla mellan stolarna. Därför byggde de en soffa, som Marie Bladh, distriktssköterska och chef för de nya mobila vårdteamen, uttrycker det i reportaget.

- Från början handlade det om akuta punktinsatser hos patienter inskrivna i den kommunala hemsjukvården. När vi märkte att en del fortfarande föll mellan stolarna beslutade vi att alla boende i Ängelholms kommun, utifrån vissa kriterier, skulle ha tillgång till våra mobila team. Det handlar om personer i behov av hemsjukvård, eller äldre och storkonsumenter av sjukvård.