Trygg i sadeln men otrygg på arbetsmarknaden
Marie Hoas är nöjd. Med sina hästar. Med sitt yrkesval. Med sitt jobb⦠om hon hade något. Att tvingas ta det ena vikariatet efter det andra skapar otrygghet. Ändå vet hon att hon behövs.
Något mer hästtokigt än Marie får man leta efter. Hon tillhör den välkända gotländska hästsläkten Hoas. För att ha råd med sin hobby måste hon ha ett jobb att gå till. Helst ett som hon tycker om. Det har hon just nu, men hur det blir i framtiden vet hon inte.
Häglajvs, så heter båtsmanstorpet från 1700-talet som Marie Hoas för några år sedan köpte för att kunna ge både sig själv och sina fem hästar en rofylld boplats. Huset renoveras pö om pö och just nu är det fasaden som håller på att få sig en omgång.
Till hästarna är det mesta klart. Det öppna stallet gör att de kan gå in och ut efter behag. Beteshagen är stor och fortsätter rätt in i skogen. Där håller de gärna till under sommarvarma dagar.
Varje dag när Marie kommer hem från jobbet sadlar hon åtminstone några av hästarna för att ta dem med ut på westernridning längs skogsstigarna. När vi är på besök är det Sheesa Lady Khans tur. Hon frustar belåtet, alltmedan de andra hästarna avundsjukt sparkar i marken när de ser hur hon med Marie i sadeln försvinner in bland de grönskande träden.
Som relativt nyutbildad sjuksköterska har Marie ingen stor lön. För att kunna betala av på lånen jobbar hon då och då extra, dels som sjuksköterska på en vårdcentral i Hemse/Klinte, dels som kursledare i hjärt-lungräddning hos Röda korset på Gotland. Men hennes favoritarbetsplats är på akutmottagningen i Visby, där hon sedan sin examen i juni 2006 har gått på så många vikariat efter varandra att hon har tappat räkningen. Hon tror att det är sju.
Tidigare arbetade Marie som undersköterska vid en vårdcentral. Hon trivdes utmärkt, men ville utvecklas. Som sjuksköterska känner hon att hon kan göra mycket mer för sina patienter än i sin tidigare roll.
– Problemet är otryggheten. Hur jag än gör lyckas jag inte få någon fast anställning. Som de flesta andra jag känner måste jag först kvala in som »tvååring«.
Tvååring det blir hon när hon har arbetat hos samma arbetsgivare i sammanlagt två år. Då måste arbetsgivaren, i enlighet med Las-reglerna, ge henne en tillsvidareanställning.
Marie har visserligen redan arbetat som vikarie i sammanlagt mer än två år. Men när hon började som sjuksköterska råddes hon av personalenheten att behålla sin tjänst som undersköterska. För trygghetens skull. Det skulle hon inte ha gjort, insåg hon efter ett halvår. Som så många andra offentliga arbetsgivare anser nämligen Gotlands kommun att den som redan har en tillsvidareanställning inte omfattas av lagen om anställningsskydd.
Denna tolkning är aldrig prövad rättsligt. Marie sa upp sig, men hennes möjlighet att bli »in-lasad« är fördröjd med ett halvår.
Nu är verkligheten som vanligt inte så enkel, utan hon har även förlorat på att säga upp sig. I och med det har hon inte längre något att falla tillbaka på när Gotlands kommun planerar för att spara och ta bort tjänster. Skulle hon däremot hinna få en tillsvidareanställning får hon i en uppsägningssituation tillgodoräkna sig även den tid som hon var anställd som undersköterska.
– Tryggheten är en stor grej för mig. Jag tänker på huslånen. Ska jag verkligen fortsätta som syrra eller ska jag byta bransch? Visst, jag kan börja köra lastbil igen, som jag gjorde åt Ikea förr. Men det var ju inte därför jag utbildade mig till sjuksköterska, säger Marie som anser att kommunen har en konstig inställning till kompetensutveckling.
Personal som på eget initiativ och med egna studiemedel vidareutvecklar sig inom vården borde uppmuntras och belönas, tycker hon. Inte, som hon känner det, bestraffas.
Visstidsanställdas förbannelse
- kort framförhållning
- få möjligheter att förhandla om lönen
- dålig löneutveckling
- korta och osäkra semesterperioder
- dåliga scheman
- nonchalant bemötande
- brutna löften om fortsatt anställning.
Var 10:e sjuksköterska är visstidsanställd inom landstingen.
[Källa: Sveriges kommuners och landstings personalstatistik]
Inte bara Gotland
Även andra av Vårdförbundets avdelningar uppger att visstidsanställningar skapar problem.
Stockholm:
– De som kontaktar oss är de som får sina vikariat förlängda men inte får diskutera sin lön. Det gäller även dem som går över från visstid till fast anställning. Ofta uttrycker de en oro eller osäkerhet för vilka regler som gäller, säger Ulla Althin, ordförande i Vårdförbundet Stockholm.
Värmland:
– Lönerna i Värmland hålls nere genom alla visstidsanställningar. De flesta som ringer oss klagar på att de inte får löneförhandla och att de har fått usla arbetstider med bland annat flera helger på rad, säger Pernille Kyrk, ledamot i avdelningsstyrelsen i Värmland.
Västra Götaland:
– Vi ser att arbetsgivarna använder de möjligheter de har till olika visstidsanställningar för att inte behöva tillsvidareanställa. Ändå har Västra Götalandsregionens fullmäktige antagit ett prioriterat mål i budgeten om att tillfälliga anställningar ska minska, säger Marina Olsson, ordförande i Vårdförbundet Västra Götaland.
I regionen är 13 procent av de 13 800 anställda Vårdförbundsmedlemmarna visstidsanställda. Av dem går cirka 500 på timanställning.