Skärpta reglerna om dygnsvila tömde nybyggda stationen: ”För få vill pendla till glesbygden”

På ambulansstationen i småländska Virserum finns varken bil eller personal längre på plats under nätter och helger. Hälften av sjuksköterskorna sade upp sig på grund av ökade pendlingstider och resekostnader. Ett år efter att de skärpta reglerna för dygnsvila infördes är kollegorna fortfarande för få.

Septembersolen skiner över den hemtrevliga uteplatsen. Bortom skogsdungen skymtar ett litet rött hus med vita knutar. Svagt hörs suset från riksväg 23, vars påfart ligger runt kröken.

Ambulansstationen i småländska Virserum invigdes för tre år sedan. I garaget finns plats för en bil. Byggnaden rymmer två sovrum med dusch och toalett, spatiöst kök, förråd, kontor och ett omklädningsrum som medarbetarna fyllt med träningsredskap.

Men trots det idylliska läget och de toppfräscha lokalerna är det alltför få som vill jobba här. När de skärpta reglerna om 11 timmars dygnsvila infördes 1 oktober 2023 sade hälften av styrkan på cirka 20 anställda upp sig. Anledningen var att de sju schemalagda 24-timmarspassen i månaden ersattes med fjorton som var hälften så långa.

– Bara tre ambulanssjuksköterskor bor i trakterna kring Virserum. Resten pendlar från  Oskarshamn, Västervik, Kalmar och Öland. Många tyckte att det blev ohållbart och sökte jobb närmare bostadsorterna. Både bensinkostnaden och pendlingstiden fördubblades, säger Anne Blomqvist som är förtroendevald för Vårdförbundet på arbetsplatsen.

Flera timmars övertid

Vid sena larm behöver personalen jobba över för att slutföra uppdragen, ibland flera timmar på grund av de långa avstånden. Efteråt väntar ytterligare en timmas bilresa hem för de som likt Anne Blomqvist och kollegan Hanna Hoflin bor sju mil bort.

Sjuksköterskorna som ska utgå från Virserum startar arbetsdagen på stationen i Hultsfred, där morgonmötet hålls och bilen står parkerad. Efter arbetsdagen kör de tillbaka dit. Det minskar beredskapen i det lilla samhället ytterligare.

Svårigheterna att rekrytera ny personal har lett till att ambulansen som är tänkt att vara i drift dygnet runt, sju dagar i veckan numera endast bemannas måndag till fredag fram till 17.01. Sovrummen som är inredda för återhämtning nattetid används inte alls.

Anne Blomqvist och kollegan Hanna Hoflin hör till de få nyanställda som sökt sig till glesbygdsstationen efter schemaförändringen.

– Jag vågar knappt säga det, men det var faktiskt halvdygnen som lockade mig tillbaka till ambulansen. Jag orkar inte jobba hela dygn längre, säger Anne Blomqvist som de senaste åren arbetat på akuten inne i Oskarshamn.

Samåkning sparar respengar

Hanna Hoflin började vid ambulansen i mars och har flyttat ner från en annan region med stora avstånd, Jämtland-Härjedalen. Eftersom hon och Anne bor relativt nära varandra kan de samåka under sina gemensamma arbetspass, vilket är bra för privatekonomin.

– Vi möts på pendelparkeringen i Glahytt, säger Anne Blomqvist som bett att arbetsgivaren ska ta hänsyn till medarbetarnas bostadsort när scheman läggs.

– Men jag tycker inte att det hörsammats tillräckligt.

Ambulanssjuksköterskan Britt Pernius är en av dem som stannat kvar sedan förändringen för ett år sedan. Hon har jobbat i Hultsfred och Virserum i 13 år och trivs så bra att hon inte vill byta station, som många andra gjort.

– Mina resekostnader har stigit från cirka 2 500 till 4 800 kronor i månaden. I början pratades det om höjda löner och att fixa boende i närområdet för att göra det mer attraktivt att jobba här. Men inget sådant gjordes.

Hon anser att arbetsgivaren borde ha säkrat personaltillgången innan förändringen genomfördes, och att en prövoperiod hade behövts för att förutse effekterna.

– Det är särskilt helgerna med tre dagpass i rad som blir stressiga. Har man en patient i bilen som ska till sjukhus kan det lätt bli tre timmars övertid. Då är man hemma 22.30 och ska upp 05.30 igen. På söndagsmorgonen är det riktigt tufft. Jag får mindre återhämtning nu än när jag jobbade dygn. Det känns motsägelsefullt eftersom det skulle bli tvärtom.

Ändå är hon ingen helhjärtad motståndare till halvdygnen.

– Men man måste få kompensation för utläggen och pendlingstiden, annars tappar man folk. Förr stod folk på rad och ville jobba här, så är det inte längre.

”Orimliga framkörningstider”

Britt Pernius oroas över den bristande tillgången på ambulanssjukvård i upptagningsområdet.

– Jag tror inte att de som bor här har förstått hur mycket sämre beredskapen blivit. Det märks först när man behöver hjälp. Våra framkörningstider är helt orimliga ibland. Och det är inte beslutsfattarna eller cheferna som får skäll för att de kommer sent till ett akut larm långt ute i skogen. Det missnöjet tär.

Lösningar för att öka attraktiviteten, som alla tre förespråkar, är förutom högre löner ett glesbygdstillägg för ökade resekostnader och införande av utbildningstjänster så att grundutbildade får chans att plugga till specialister på arbetstid.  

– Det skulle jag verkligen uppskatta, säger Hanna Hoflin som tog sin examen 2022.

Lenita Petersson är verksamhetschef för ambulanssjukvården i Kalmar län sedan i maj. Hon säger att hon har jobbat för kort tid för att kunna utvärdera effekterna av de skärpta dygnsviloreglerna. Däremot är hon positiv till utbildningstjänster.

– Det är många som har föreslagit och skulle säkert vara attraktivt. Men jag vet inte alls hur stora möjligheterna är.

Glesbygdstillägg ser hon inte som realistiskt.

– Det är komplext. Hur långt bort ska man bo för att det ska gälla? Ska man behöva gå ner i lön igen om man byter arbetsplats? Det finns många svårlösta aspekter, både tekniska och praktiska.