Michelle Wahrolén: Har vi blivit rädda att uppleva livet fullt ut?
Vi behöver fler insatser för att hjälpa människor att hantera livets svårigheter – inte bara med mediciner. Som sjuksköterska kan du vara ett stöd till dessa patienter, skriver Vårdfokus chefredaktör Michelle Wahrolén i en ledare.
So much trouble in the world … sjöng Bob Marley. Kanske har människor i alla tider känt så. Livet är inte alltid en dans på rosor. Just nu lever vi i en turbulent tid – med Trump, Putin, polarisering och ett samhällsklimat som känns allt kallare.
Osäkerheten om framtiden gror, och med den ökar också den psykiska ohälsan. Antidepressiva läkemedel skrivs ut som aldrig förr. Det har i över ett decennium skett en ökning av förskrivningen och i dag står drygt tio procent av svenskarna på sådana mediciner – en spegelbild av hur vi mår som samhälle.
För många är medicinen en livräddare, en bro över mörkret. När livet krisar kan den vara det som gör att man orkar stiga upp ur sängen, ta sig igenom dagen och så småningom börja se ljusare på tillvaron. Jag vet människor som vittnat om precis detta – och jag är tacksam att den möjligheten finns. Men jag kan inte låta bli att undra: Har vi börjat medicinera bort livet självt?
Samtidigt växer kritiken mot att läkemedlen skrivs ut för lättvindigt. I Stockholm har förskrivningen ökat bland unga under 40, men bara hälften av dem får tillgång till psykologhjälp. En tidigare avhandling från Lund visade att läkare och patienter ofta ser olika på vad psykisk ohälsa är. Livets smällar blir ofta diagnostiserade som medicinska problem.
När livet krisar kan medicinen vara det som gör att man orkar stiga upp ur sängen.
Det är enklare – och billigare – att skriva ut ett recept än att erbjuda terapi. Medicinen påverkar hjärnans signalsubstanser, vilket kan lindra smärtsamma känslor. Men till vilket pris? Risken finns att vi också kapar bort viktiga varningssignaler – känslor som egentligen vill tala om för oss att något i livet behöver förändras.
Vad händer med oss som människor när vi långsiktigt stänger av dessa känslor? Har vi blivit rädda för att uppleva livet fullt ut? Har vårt effektivitetsfixerade samhälle inte längre plats för de jobbiga delarna av att vara människa?
För visst är det så att våra känslor, även de negativa, bär på något viktigt. Ilska kan driva oss att förändra. Sorg kan visa vad vi verkligen värderar. Oro kan vara en signal om att vi behöver justera kursen i livet. Vad händer om vi stänger av dem för länge? Tappar vi då förmågan att förstå oss själva?
Antidepressiva är en nödvändig livboj för många. Men det är en livboj som många också blir fast i år efter år. Det som är lätt att sätta in kan vara desto svårare att trappa ut. Vi behöver fler insatser för att hjälpa människor att hantera livets svårigheter – inte bara med mediciner utan också med samtal, stöd och verktyg för att bygga upp sin egen motståndskraft.
Psykisk hälsa är mer än bara frånvaro av symtom. Det handlar om att kunna möta både livets ljus och dess mörker – och våga känna vägen. Som sjuksköterska kan du vara ett stöd till dessa patienter.