De skräddarsydde en egen internutbildning: ”Kunskap gör att man vill stanna”

Sjuksköterskorna på kvinnokliniken vill ha fördjupad kunskap om gynekologi. Och kliniken vill behålla sin personal. Lösningen blev en internutbildning. ”Att få utvecklas på jobbet är viktigt,” säger sjuksköterskan Saga Lilliegren Soldén.

Mörka punkter av endometrioshärdar på en bukhinna projiceras på en vit duk längst fram i det ljusa konferensrummet På Danderyds sjukhus. Projektorn surrar lågt i bakgrunden medan gynekologen Catharina Forsgren berättar om nociplastisk smärta, ”snippspärr”, fertilitetsproblem och vikten av att upptäcka och behandla endometrios tidigt.  

Sjuksköterskan Soumaya Razki som sitter vid det långovala bordet under projektorn räcker upp handen och frågar:

– Unga tjejer kommer in till oss med biverkningar av p-pillren och funderar på att sluta. Vad kan sjukvården göra då?

– Hormoner är vårt viktigaste vapen mot endometrios i dag. Jag brukar sätta mig på mina händer, lyssna och sedan förklara att kan patienten inte tänka sig hormoner så har jag tyvärr svårt att hjälpa till. Patienten måste bli mensfri för att stoppa endometriosen. Vilka biverkningar brukar de få? säger Catharina Forsgren.

Svar som: Humörsvängningar! Viktuppgång! Och: Dålig hy! Ropas upp från kvinnorna runt bordet.

”Lyx att få grotta ner mig i gynekologin”

Totalt sitter tio sjuksköterskor, operationssjuksköterskor och barnmorskor i konferensrummet på Kvinnokliniken på Danderyds sjukhus. De går en internutbildning i gynekologi, som sjuksköterskekollegan Saga Lilliegren Soldén haft huvudansvaret för att sätta ihop.

– Jag har fått utforma utbildningen ganska fritt utifrån vad vi jobbar med på kliniken. Att få kontakt med en massa spännande människor som arbetar inom gyn och att få grotta ner mig i all kunskap har varit en lyx, säger Saga Lilliegren Soldén.

Den ettåriga internutbildningen är uppdelad i fyra block med varsitt tema: akut gynekologi, gynekologiska diagnoser, sexuell hälsa i vården, samt innan och efter förlossning och klimakteriet. Kursen avslutas med att deltagarna parvis presenterar ett projektarbete för att förbättra arbetet på kliniken på något sätt.

Det här är andra året som utbildningen går, och under tidens gång har Saga haft hjälp av flera kollegor med att sätta ihop den. I år är det sjuksköterskan Soumaya Razki som är med och ordnar utbildningen. Som just i dag handlar om endometrios.

– Var tionde kvinna har endometrios. Vi träffar många med sjukdomen och de behöver mycket omvårdnad. För att vi ska kunna hjälpa och underlätta för dem så mycket som möjligt, behöver vi ha så bra kunskap som möjligt, säger Soumaya Razki.  

”Behöver specialisera sig lite för att förstå komplexa diagnoser”

Idén och uppdraget kommer från vårdenhetschefen Helene Hillstierna. Ett av hennes tidiga sjuksköterskejobb var på klinikens vårdavdelning, och redan då hade hon tankar på en internutbildning inom gynekologi för sjuksköterskorna. Hon minns hur det kändes att komma in som ny allmänsjuksköterska och inte ha alla gynekologikunskaperna med sig från början.

– Jag kände att man skulle behöva specialisera sig litegrann för att förstå komplexa diagnoser som endometrios. Diagnosen, smärtlindringen, socialt och psykiskt runt omkring för patienten, säger Helene Hillstierna.

Kvinnokliniken har varit en språngbräda till att bli barnmorska, säger hon. Men inte alla sjuksköterskor som brinner för kvinnohälsa vill bli det.

– En del vill stanna i gynekologin och få mer ansvar. Men det fanns inte riktigt mer utbildning i gynekologi för sjuksköterskor. Då föddes idén om internutbildningen. Mer genuin kunskap gör att man vill stanna kvar.

Internutbildningen minskade personalomsättningen

Hon verkar vara inne på rätt spår. Personalomsättningen på avdelning 14, vars sjuksköterskor var först ut att få gå utbildningen, har minskat sedan den infördes.

– Det är faktiskt en dramatisk skillnad! Vi brukar ha ett utflöde på ungefär tre personer vid varje terminsskifte. Nu har alla stannat kvar. För oss är det stort. Men det är svårt att säga om det är en trend eftersom det gått så kort tid, säger Helene Hillstierna.

Saga Lilliegren Soldén bekräftar siffrorna.

– Vi är många här som är i början av sin karriär. Jag har ett stort behov av att utvecklas och få göra nya saker. Att jag blir uppmuntrad till det är en stor faktor till att jag har stannat kvar. Jag har hört det bland kollegorna också. Det är viktigt, säger hon.

En av dem är sjuksköterskan Alice Ingelsson Parris. Hon gick internutbildningen förra året.

– Jag tror att jag hade haft mer bråttom att studera vidare till narkossjuksköterska om jag inte hade gått den här utbildningen, säger Alice Ingelsson Parris.

Hon och kollegan Titti Widborg skrev en patientinformation om klinikens endometriosteam – där de båda är kontaktsjuksköterskor – under utbildningen. Att få arbetstid till att ägna sig åt något som hon tyckte behövde förbättras på arbetsplatsen har gett henne mer självförtroende, säger hon.

– Det var svårt att som ny sjuksköterska veta hur jag kunde bidra till förändring. Det här förbättringsarbetet gav en väg in, lärde mig hur man går till väga och gjorde att jag känner mig mer delaktig i utvecklingen av kliniken, säger Alice Ingelsson Parris.

”Nu känner jag mig tryggare med vården jag ger”

Efter lite pausgympa, där Saga får alla att snurra på armarna som ett gäng fläktar i konferensrummet, är det Alice och Tittis tur att kliva upp framför projektorduken.  

– De här tjejerna behöver extra mycket omtanke. Titta till dem en extra gång utan att göra hela körschemat, säger Titti Widborg och knackar på en osynlig luftdörr.

Hon går fram till Alice och lägger en varm hand på hennes axel och fortsätter:

– Om du vågar ge kontakt vågar de oftast ta emot. Lyssna. Försök ge det lilla extra, fast det är svårt när man är stressad och det är samma patient som kommer gång efter gång.

En sjuksköterska kastar ut en fråga från bordet:

– Kan vi ringa ner er till oss på gynakuten om patienten säger att hon pratat med er innan?

– Ja, det går jättebra.

– Vad bra, för det känns tryggt för dem att träffa någon som de redan haft kontakt med.

Apropå trygghet, ger kursen just det till personalen i form av ökad kunskap. Sjuksköterska efter sjuksköterska – och barnmorska – i konferensrummet berättar att de sökt internutbildningen för att de känt av en kunskapslucka i ämnet.

– Jag tycker inte att jag hade med mig så mycket gynekologi från grundutbildningen. Nu känner jag mig tryggare med vården jag ger och har bättre kunskap om patienterna som vi har hand om, säger sjuksköterskan Alma Sjölander.

Barnmorskan Yasmin Elhag är inne på samma sak.

– Min kunskap om gynekologi är bristfällig eftersom barnmorskeutbildningen är inriktad på obstetrik, säger hon.

Drömmer om specialistutbildning i gynekologi för sjuksköterskor

Studierna sker på betald arbetstid och ska vara relativt lätta att genomföra. Till exempel lyssnar de på vetenskapliga poddar av sjukhusets forskningsläkare, i stället för att plöja tung kurslitteratur.

Efter utbildningen får de den interna titeln gynsjuksköterska på sin namnskylt. Det är egentligen inte en officiell titel, men Saga och Helene leker med tanken att få till ett samarbete med ett universitet i framtiden för att det en dag ska bli det.

– Läkare kan välja att specialisera sig inom obstetrik eller gynekologi. Det borde sjuksköterskor också kunna göra, säger Saga Lilliegren Soldén.

Bättre diskussioner och mer tillit efter kursen

En fysioterapeut avslutar förmiddagspasset med att visa övningar för att lätta på det för endometriospatienter smärtsamma trycket mot magen och bäckenbotten.

Det är ett välkommet, praktiskt inslag i den annars faktaspäckade dagen. Sjuksköterskor och barnmorskor slänger sig ner på rygg på yogamattorna med fötterna i vädret. En sjuksköterska busar med en kollega och drar i väg henne i fötterna med yogamattan som en motsträvig pulka och skrattet bubblar över hela rummet.

– Det har blivit så himla fin sammanhållning efter att vi fått tillfälle att prata ordentligt med varandra under utbildningen. Plus att vi lär oss av varandra, säger Saga Lilliegren Soldén.

Alice Ingelsson Parris, kontaktsjuksköterskan som gick utbildningen förra året, håller med:

– Det märks på våra ronder. Vi har mer kött på benen och kunskap kring sjukdomarna, och kan föra diskussioner över professionerna på ett annat sätt än innan. Vi har också fått mer tillit till varandra i sjuksköterskegruppen. Nu vet vi att alla har samma nivå på kompetens.