Etikexperten: ”Agera som om patienten vore svensk medborgare”

Trots EU-direktiv och lag är det vårdpersonal som i Sverige har en avgörande makt när det gäller vem som i praktiken får vård som inte kan anstå. Hur ska en sjuksköterska i en pressad situation tänka när hen tvekar? Inger Torpenberg, sjuksköterska och sakkunnig i etik- och folkhälsofrågor, Svensk sjuksköterskeförening, ger råd.

Vårdfokus har i en serie artiklar granskat rätten till vård och regelverket som gäller vård som inte kan anstå.

Inger Torpenberg är van att då och då behöva påminna regioner och vårdpersonal om den vård som asylsökande och papperslösa har laglig rätt till.  Ibland upptäcker hon till exempel att vissa regioner på sina hemsidor i rubriker har definierat begreppet vård som inte kan anstå med ”akut vård”. Då kontaktar hon regionen i fråga och ber dem ändra beskrivningen.

– Ju mer kännedom och kunskap om lagen som finns, desto större är möjligheten att göra rätt och underlätta för vårdprofessionerna, säger hon.

Finns det tillfällen när vårdpersonal faktiskt bör neka till vård och behandling och i så fall när?

–  Kanske inte neka, men möjligen titta på alternativa lösningar eller behandlingar. Neka om det är vård som kan anstå, när det till exempel gäller att operera ett öga och inte två, på samma sätt som med övriga patienter. Förhoppningsvis sysslar inte hälso- och sjukvården med insatser som det inte finns behov av.

Vad ger du för råd till vårdpersonal som tycker att det är svårt att i en pressad situation avgöra vad som är vård som inte kan anstå för papperslösa och asylsökande? Hur ska de tänka om de tvekar?

–  Ställ dig två frågor: Om patienten varit svensk medborgare, vad hade du gjort då, hur hade du bedömt patientens behov? Gör samma här. Betalningen löses i efterhand, säger Inger Torpenberg.