Granskning: Rätten till vård

Norsk vårdpersonal oroas över utvecklingen i Sverige: ”Slå vakt om rätten till vård”

Norsk vårdpersonal oroas över utvecklingen i Sverige: ”Slå vakt om rätten till vård”
Sigrun Heian Carlsen, sjuksköterska, Röda Korsets Helsesenter, Oslo, trivs med att kunna hjälpa till där det som bäst behövs. "Samtidigt är det frustrerande att se att detta måste göras i frivillig sektor. Vårt mål är egentligen att bli överflödiga, att våra patienter ska få hjälp inom den offentliga sjukvården", säger hon. Foto: Ebba Blume

I Norge tolkas papperslösas rätt till vård som inte kan vänta ännu mer restriktivt än i Sverige. Här ser vårdpersonal vid Röda Korsets Helsesenter med oro på Sverige och befarar en utveckling åt samma håll - bland annat lyfter de fram att patienter avlidit i cancer för att de avvisats i vården.

Skylten till Kyrkans Statsmission och Röda Korsets Helsesenter för papperslösa migranter är anspråkslöst liten vid husets tegelfasad, där sjuksköterskan Sigrun Heian Carlsen parkerar sin cykel denna regngrå höstmorgon. 

Där innanför de robusta väggarna ryms dock en instans dit flera hundratals människor söker sig för en vård och ett omhändertagande de inte får tillgång till någon annanstans i Norge. Sedan starten för 13 år sedan fångar mottagningen upp papperslösa migranter, som nekats den vård de behöver i ett hälso- och sjukvårdssystem där fast läkarkontakt ofta är den enda nyckeln.

Sigrun Heian Carlsen är anestesisjuksköterska och jobbar vanligtvis vid sjukhus i Oslo, ett arbete hon sedan drygt två år varvar med frivilligarbete som sjuksköterska vid hälsocentret.

– Jag visste inte att problemen för dessa patienter var så omfattande, att gapet mellan behov och den faktiska möjligheten till vård var så stort förrän jag började här, säger hon och låser upp dörren till väntrummet, där väggarna pryds av hållare med broschyrer på olika språk och en anslagstavla med nummer för akuta tillstånd.

Hälsocentret, som nu tar emot 600-700 patienter per år, har drop in-klinik två dagar i veckan.

Ett av de största hindren för dessa patienter är att de inte har rätt till förebyggande primärvård genom tjänsten fast läkare. Då kan deras tillstånd hinna bli akut. 

Sigrun Heian Carlsen, sjuksköterska, Röda Korsets Helsesenter, Oslo.

Tre läkare och tre sjuksköterskor från olika arbetsplatser inom vården avlöser varandra på mottagningen. Vissa veckor finns där även barnmorskor, gynekologer, sjukgymnast, tandläkare och psykologer, och en farmaceut som kan tillhandahålla mediciner.

På Röda Korsets hälsosenter för papperslösa migranter i Oslo arbetar sammanlagt 160 frivilliga från olika specialiteter, som allmänläkare, urolog, gynekolog, kardiolog och sjuksköterskor. Mottagningen erbjuder även telefontolk, och får numera två miljoner kronor årligen av Oslo kommun. Foto: Ebba Blume

I ett litet laboratorium ges graviditetstest, test för könssjukdomar, blodprov för långtidsblodsocker eller crp-test för att upptäcka tecken på infektion som kan behöva behandlas med antibiotika. Ibland söker patienter upp mottagningen direkt, ibland kommer de efter att förgäves har försökt få vård inom det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet.

När patienter kommer till mottagningen har deras tillstånd ofta hunnit försämras avsevärt och vårdbehovet vuxit, enligt Sigrun Heian Carlsen.

En barriär är att många av dem som saknar uppehållstillstånd är rädda att bli angivna, drar sig för att ta kontakt, och inte vet att vårdpersonal har tystnadsplikt.

– Men ett av de största hindren för dessa patienter är att de inte har rätt till förebyggande primärvård genom tjänsten fast läkare. Då kan deras tillstånd hinna bli akut. 

Även som anestesisjuksköterska på sjukhus mötte Sigrun Heian Carlsen papperslösa patienter som inte fått vård i tid.
Hon har jobbat på akutmedicin, intensivmedicin och hjärtmedicin, och har även erfarenhet av att jobba i flyktingläger. Foto: Ebba Blume

Är man folkbokförd i Norge har man rätt till husläkare, eller fast läkarkontakt (fastlege). Inget juridiskt hinder finns för att en fast läkare även ska kunna ge papperslösa vård. Men till skillnad från i Sverige får vårdgivaren ingen ersättning, ingen statlig subvention för det.

Ekonomin är också ett avgörande hinder för rätt vård i tid: att dessa patienter inte har rätt att jobba och samtidigt måste betala fullt pris om de väl finner en fast läkare som vill ta emot dem.

– Vi har gravida som kommer till oss sent i graviditeten, kanske rentav vill avsluta den, och unga kvinnor med livmoderhalscancer som hunnit bli väldigt allvarlig, berättar Sigrun Heian Carlsen och häller upp kaffe i köket intill sitt kontor en trappa upp.

Utöver fysisk sjukdom har flera av de patienter som kommer till mottagningen varit utsatta för sexuella övergrepp, tortyr eller trauman. ”Att dessutom leva i den osäkerhet, utsatthet och höga stressnivå som det innebär att vara papperslös är i sig sjukdomsframkallande”, säger Suzanne Skogen, socionom (till höger). Foto: Ebba Blume

Som land utanför EU omfattas Norge inte av EU-direktivet om vård som inte kan anstå, men har ratificerat FN-konventionen om allas rätt till en bra hälso- och sjukvård. I landets hälso- och sjukvårdslag finns dock en föreskrift, som trädde i kraft 2012, med ett tillägg om att ge papperslösa och migranter ”hälso- och sjukvård som är helt nödvändig och inte kan vänta utan fara för nära förestående död”. I ett tillägg som förklarar hur föreskriften ska tolkas, ska vård endast ges om sjukdomstillståndet bedöms bli akut inom tre veckor – annars väntas patienten kunna återvända till sitt hemland och få vård. 

Enligt Linnea Näsholm, verksamhetschef vid Röda Korsets helsesenter för papperslösa migranter, tolkas denna föreskrift av vårdgivare ofta som att de bara får ge vård om de tror att patientens tillstånd blir livshotande inom tre veckor. 

– I praktiken innebär det att du som papperslös i Norge endast har rätt till mer eller mindre akut sjukvård, säger hon.

Vid sjukhuset i Oslo avvisade de en kvinna som fått diagnosen livmoderhalscancer med argumentet att det var vård som kunde anstå.

Linnea Näsholm, verksamhetschef, Röda Korsets Helsesenter, Oslo.

Inget finansiellt system finns heller för vården av papperslösa: ingen patientpeng, inga subventioner. Att ha en fast läkarkontakt är enligt Linnea Näsholm själva öppningsporten till landets hela hälso- och sjukvårdssystem.

– En fast läkarkontakt kan ta emot papperslösa. Men många gör det inte utan ersättning, säger hon.

För sen vård leder till dödsfall

Följden av att patienter som behöver vård gång på gång avvisas och i stället kastas ut i limbo kan bli förödande, menar hon.

En ung kvinna, som genomgick cellprov vid deras mottagning hade allvarliga cellförändringar, och skickades på remiss till sjukhus där hon fick diagnosen livmoderhalscancer.

– Vid sjukhuset i Oslo fick hon trots påvisad diagnos avslag på behandling, med argumentet att hon inte bedömdes befinna sig i en nödsituation, att detta var vård som kunde anstå, berättar Linnea Näsholm. 

Mottagningen vid hälsocentret skrev då klagomål till sjukhuset, som till slut gav den unga kvinnan behandling.

– Men då hade det gått så långt att kvinnan fick palliativ vård. Kort därefter dog hon, säger Linnea Näsholm, som uppger att fler liknande sådana fall har inträffat.

En man i 25-årsåldern som uppsökt ”legevakten”– en motsvarighet till mindre akutmottagning i Norge, skickades hem med värktabletter, men avled senare i cancer. 

 – Vid dessa mottagningar ger de ofta argumentet att situationen inte är akut – och att patienten ska uppsöka sin fasta läkare. Följden blir att patienten väntar tills det blir akut, säger Linnea Näsholm. 

I Norge kan man som patient inte direkt gå till akutmottagningen vid ett sjukhus – man måste först uppsöka läkarvakt, som sedan eventuellt ger remiss till akutmottagningen eller till specialist.

Dessa mottagningar, ”legevakter”, ska ta emot även papperslösa. Men liksom de fasta läkarkontakterna är inte heller den vården subventionerad. Därför kan ekonomin vara en barriär för såväl patient som behandlande vårdinstitution, enligt Linnea Näsholm.

Nekades vård vid stroke

En som har erfarenhet av att som papperslös nekas vård och bollas runt mellan olika vårdinstanser är Nasim Alimoradi, en kurdisk man i 50-årsåldern. Som motståndare till den iranska regimen flydde han för 15 år sedan för att söka asyl i Norge. Sedan dess har han dock gång på gång fått avslag.

Linnea Näsholm, verksamhetschef vid Röda Korsets Helsesenter för papperslösa migranter i Oslo och Nasim Alimoradi, som fick hjälp vid mottagningen efter den stroke han drabbades av. Foto: Ebba Blume

För ett tiotal år sedan drabbades han av stroke. När han då uppsökte legevakt blev han avvisad och fick höra att man bara gav akut vård där och att hans tillstånd inte var tillräckligt allvarligt. 

När han sedan blev ännu sämre, med förlamning i ena sidan och förlorad syn på ena ögat, sände legevakten honom till slut till sjukhus, där han lades in för vård under en månad.

Jag har bara rätt att jobba och betala skatt, men får ingen rätt till vård.

Nasrim Alimoradi, papperslös patient som drabbades av stroke.

– Efter sjukhusvistelsen fick jag ingen uppföljande behandling eller medicin, berättar Nasim Alimoradi vid en kaffe i hälsocentrets kök.

Hit till centret sökte han sig för några år sedan, och fick blodförtunnande läkemedel.

– Om inte Helsesenteret hade funnits hade jag inte stått upp idag, säger han allvarligt.

Nasim Alimodari, som i fjol fick ett tillfälligt uppehållstillstånd som gäller ett år, arbetar nu som städare på sjukhus i Oslo, och betalar alltså skatt.

Något som dock inte automatiskt gav honom bättre tillgång till landets sjukvårdssystem. Nyligen insjuknade han i infektion och blev inlagd på sjukhus under fyra dagar. Tanken var att han sedan skulle skickas till ett annat sjukhus i Oslo. Men det sjukhuset tog inte emot honom, berättar han.

– Jag har bara rätt att jobba och betala skatt, men får ingen rätt till vård, säger Nasim Alimodari. 

FN-kritik

Det är inte bara personalen vid Kyrkans statsmission och Röda Korsets Hälsesenter som reagerar på Norges restriktiva hållning när det gäller vård av papperslösa migranter.

FN har ett flertal gånger riktat kritik mot Norge just på denna punkt, och krävt svar från landet. Från Norges sida har man i sin tur svarat att man uppfyller minimikravet genom att ge dessa patientgrupper akut vård och vård som inte kan vänta. 

Många partier har dock ställt sig bakom ett förslag om en ändring av hälso- och sjukvårdslagen, som ett par gånger varit på väg att röstas igenom i Stortinget, men strandat på vägen.

Sätter sitt hopp till vårdpersonal

I Norge ser Sigrun Heian Carlsen och Linnea Näsholm nu med oro på vad som sker i Sverige. Inte minst på den nya regeringens förslag om att kommuner och andra myndigheter ska bli skyldiga att anmäla de personer utan uppehållstillstånd som kommer i kontakt med till Migrationsverket och Polismyndigheten. Trots att det i Tidöavtalet står att undantag från denna informationsplikt behöver utredas, ökar ett sådant förslag risken för att papperslösa inte törs uppsöka vård, menar de.

Risken finns också att Sverige allt mer kan komma att tolka papperslösas rätt till vård som inte kan vänta som akut vård, på samma sätt som Norge, menar Linnea Näsholm.

– Jag hoppas att vårdorganisationerna i Sverige är starka nog att kunna slå vakt om denna rätt. Att de vill ge vård utifrån behov, inte utifrån ersättning eller juridisk status, säger hon.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida