”Jag skulle inte klarat mig utan Hanna”
Ewa Hjerpe och Hanna Roos. Foto: Nicke Johansson
Kära kollega

”Jag skulle inte klarat mig utan Hanna”

Anestesisjuksköterskan Hanna Roos och enhetschefen Ewa Hjerpe hade jobbat på samma avdelning i flera år. Men det var när de förflyttades till iva på ett nytt sjukhus under pandemin som de verkligen upptäckte varandra som kollegor. ”Jag skulle inte ha klarat mig utan Hanna”, säger Ewa Hjerpe.

Händelseförloppet på dagkirurgi på Angereds närsjukhus under pandemin känns säkert igen av många: I april förra året stängdes avdelningen med kort varsel. Samtliga anställda skulle flyttas, i det här fallet till iva på Kungälvs sjukhus. Där blev de kvar till slutet av sommaren. Det var snabba puckar som gällde och många hundra patienter som skulle bokas av.

– Beslutet att stänga togs på en onsdag och vi flyttade på måndagen, säger Ewa Hjerpe.

I Kungälv skulle de sen jobba hela sommaren med helt nya arbetsuppgifter i covidvården, sida vid sida med både gamla och nya arbetskamrater på nya obekväma arbetstider.

Kära kollega!

Foto: Getty Images.

Arbetskamrater har varit viktigare än någonsin under pandemin – snart kanske du kan krama dina igen?

I en serie artiklar under sommaren skriver Vårdfokus om er som har en alldeles särskilt varm och fin relation till någon på jobbet.

Det kommer bland annat att dyka upp berättelser om syskon, chefer och en terapihund.

Fortsätt ta hand om varandra på jobbet och sätt guldkant på er vardag tillsammans!

– Vissa dagar kunde det vara många av oss tillsammans, andra dagar var du helt själv bland den ordinarie personalen. Det är en konstig känsla, det tar ju inte en dag att bli en grupp. Sen när vi väl arbetat in oss var det dags att flytta tillbaka, säger Ewa Hjerpe.

Även under våren 2021 har avdelningen i Angered delvis stängts och personalen fått flytta på sig. Många har haft det jobbigt i omställningen. Förhållandena har varit tuffa och det har blivit mycket övertid – bland annat för Hanna Roos, som är uppe i 300 timmar räknat från pandemins början.

Man vet att man kan prata allvar med henne, men vill man bara skratta lite går det också bra. Det är inga konstigheter.

Hanna Roos om Ewa Hjerpe

– Vi reflekterade mycket kring hur det är att vara förflyttad och hela tiden ha nya saker att göra. Inte bara i den nästan outhärdliga vården av patienter, där man kunde vika varje dag åt en patient i en månad och personen sedan dog, utan även hur det var för till exempel operationssjuksköterskor att plötsligt jobba som undersköterskor, säger Ewa Hjerpe.

De gemensamma reflektionerna hjälpte henne till viss del – men som chef är det också viktigt att hitta plats för funderingar som kanske inte kan vädras med hela gruppen.

– Jag har ju min man därhemma, men det ger inte riktigt lika mycket när han jobbar med helt andra saker. Så det var helt avgörande att du fanns där, säger Ewa Hjerpe till Hanna Roos.

– Jag tror nog att vi stöttade varandra lika mycket. Vi kunde ringa varandra på eftermiddagen ibland efter jobbet eller skicka ett mess på kvällen om det var något man hade tänkt på, svarar Hanna Roos.

Otroligt omtyckt av alla – trots att hon är rak och tydlig och inte har några problem med att säga till. Hon har respekt med sig.

Ewa Hjerpe om Hanna Roos

Nyckeln till att just de blev varandras stöttepelare handlar om värderingar – att de spelar på samma planhalva, tror Ewa Hjerpe.

– Vi ser det som att nu ska vi lösa saker och ting – för ser man allt i ett negativt ljus kommer det inte att hjälpa någon. Det är mitt jobb som chef att få med mig alla medarbetare. Att då ha en person som Hanna mer ’på golvet’ som kan stötta de som är där just då, säger Ewa Hjerpe.

För Hanna Roos del är Ewa Hjerpe chefen som alltid är redo att rycka in.

– Behövdes det folk, då kom hon springande. Och ofta bara för att kolla läget och fråga hur folk har det.

Till hösten kommer de att jobba ännu tätare ihop, när Hanna Roos går in i en ny roll som sektionsledare på operationsavdelningen.

– Men även om det inte hade varit så hade bandet och förtroendet oss emellan funnits kvar. Sånt försvinner ju inte, säger Ewa Hjerpe.

Hanna Roos och Ewa Hjerpe

Relation: Anestesisjuksköterska respektive vårdenhetschef

Jobbar på: Dagkirurgi, Angereds Närsjukhus i Göteborg

Bor: Göteborg respektive Tjörn

Det bästa med Ewa, enligt Hanna:

”Hon är alltid glad (”en chefs främsta uppgift”, inflikar Ewa Hjerpe), pratar mycket och informerar mycket. Styr upp saker. Hon har alltid glimten i ögat, man vet aldrig om det är något bus på gång. Samtidigt är hon trygg i sin chefsroll. Man vet att man kan prata allvar med henne, men vill man bara skratta lite går det också bra. Det är inga konstigheter. Allt detta gör ju detta till att hon är en underbar person som man gärna har i sin närhet och som chef.”

Det bästa med Hanna, enligt Ewa:

”Hon har en hög energinivå och är alltid den som ser till att vi gör rätt, är alltid positiv till utvecklings- och förändringsarbeten. Otroligt omtyckt av alla – trots att hon är rak och tydlig och inte har några problem med att säga till. Hon har respekt med sig. Jag har aldrig hört någon säga något ont om Hanna, någonsin. Det är hennes klokskap, tror jag, och tryggheten den ger.”

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida