”Det var meningslöst att ha två olika lägenheter”

Enäggstvillingarna Mattias och Niclas Karlsson är båda sjuksköterskor. De trivs bäst tillsammans. Nu delar de inte bara hem och fritidsintressen – utan även jobbet på onkologiska kliniken i Kalmar.

Enäggstvillingarna Mattias och Niclas Karlsson är slående lika och arbetar båda som sjuksköterskor på onkologiska kliniken vid Länssjukhuset i Kalmar. I början blandade kollegor ihop dem. Även patienter kan haja till när de möter två sjuksköterskor som är på pricken lika. 

– Man får väl skylla sig själv när man jobbar på samma ställe, säger Niclas Karlsson och skrattar åt situationen.

De föddes för 43 år sedan i Vänersborg och växte upp i Lilla Edet. Niclas föddes tio minuter före Mattias. Båda fick ligga i kuvös. Niclas bara i ett dygn, men Mattias en längre tid. Det gjorde att Niclas blev beskyddande under uppväxten. Mattias tycker att Niclas har varit som en storebror för honom hela livet.

– På bilder från när vi var små höll Niclas alltid om mig som en storebror, säger Mattias Karlsson.

Kära kollega!

Arbetskamrater har varit viktigare än någonsin under pandemin - snart kanske du kan krama dina igen?

I en serie artiklar under sommaren skriver Vårdfokus om er som har en alldeles särskilt varm och fin relation till någon på jobbet.

Det kommer bland annat att dyka upp berättelser om syskon, chefer och en terapihund.

Fortsätt ta hand om varandra på jobbet och sätt guldkant på er vardag tillsammans!

Storebror Niclas är i dag några centimeter längre än Mattias. Annars är de svåra att skilja åt. De fyller ofta i varandras meningar och pratar ofta i ”vi-form”. De tänker liknande och vill samma saker i livet. De bor ihop i en lägenhet i Kalmar. En gång bodde de var för sig, vägg i vägg i samma trappuppgång.

– Vi skulle ha en egen lägenhet, tänkte vi, men vi sprang mellan varandra och kollade tv och käkade. Det var meningslöst att ha två lägenheter, säger Niclas.

Redan som barn hade folk svårt att se skillnad på dem. I högstadiet blev de mobbade för att de var tvillingar.

– Kanske för att vi höll ihop mycket och var likadant klädda. Det var säkert kul utifrån, eller väldigt udda, kan jag tro, säger Niclas.

Jag skulle inte vilja byta bort honom som brorsa. Han är rolig och lugn.

Niclas om Mattias

Utsattheten stärkte relationen. De har alltid följts åt, både privat och i arbetslivet. Första och enda gången som de har levt isär var efter gymnasiet. Niclas gjorde lumpen i Skövde. Mattias hade astma och fick inte göra värnplikten. Han bodde hos föräldrarna och arbetade som undersköterska.

– Det var tomt och något som saknades fast vi pratade med varandra på telefon och Niclas kom hem på helgerna, säger Mattias.

På gymnasiet gick de omvårdnadsprogrammet. Senare läste de till sjuksköterskor och jobbade på kirurgavdelningen på Norra Älvsborgs Länssjukhus, men drömde om att jobba som ambulanssjuksköterskor. När en ledig tjänst dök upp på Öland sökte båda jobbet.

– De behövde bara en sjuksköterska, men vi åkte på intervju båda två och båda fick jobb, berättar Niclas. 

Efter 16 år på ambulansen var de två år på geriatriska kliniken på Länssjukhuset i Kalmar. Sedan drygt ett år arbetar de på onkologiska kliniken, på dagvården och ibland på mottagningen. De är i olika team under arbetsdagen, men stöter på varandra ibland. Bröderna gillar sina jobb med behandling av cancersjuka.

– Det är olika uppgifter och varierande åldrar som vi behandlar. Det är botande eller palliativ vård. Vi möts av många etiska svårigheter och frågeställningar vilket jag, eller vi, tycker är intressant, säger Niclas.

Han är ett bra stöd. Han är storebror, helt enkelt, fast det inte skiljer så mycket tidsmässigt mellan oss.

Mattias om Niclas

De har skrivit en magisteruppsats om etiska dilemman för ambulanssjuksköterskor i samband med att patienter får hjärtstopp i sin bostad. Uppsatsen ligger till grund för en vetenskaplig artikel, publicerad i Nursing Ethics 2019. Att våga prata om döden och det som är svårt är en del av deras arbete.

– Jobbet kan vara tungt, men samtidigt får man mycket tillbaka. Många av dem vi ger behandling ska opereras, eller har opererats, och sedan blir de i stort sett friska. De palliativa patienterna lär man känna och kommer nära eftersom man behandlar dem ofta, säger Mattias.

På fritiden hänger de alltid ihop och har samma intressen: titta på fotboll, discgolf, frisbee-träning, gym, löpning och resor till öar med fin natur.

– Vi gillar svala platser där det blåser mycket. Vi har varit på Island, Grönland, Färöarna, Gotland och Skottland. Det som är kvar är Svalbard, Antarktis och Shetland, säger Mattias. 

Trots att de vill vara tillsammans hela tiden händer det att de tröttnar på varandra.

– Men det går över ganska fort, säger Mattias och får självklart medhåll av Niclas.