Skrivande sjuksköterskor hämtar stoff från vårdgolvet
Förhöj julmyset med att läsa en bok av en skrivande kollega. Foto: Getty images
Bokspecial: Skrivande sjuksköterskor

Skrivande sjuksköterskor hämtar stoff från vårdgolvet

Yrkesstolthet och en stark känsla av meningsfullhet — men också en nattsvart bild av arbetsvillkoren. Det utmärker de många skildringarna av vården, som tar allt större plats inom skönlitteraturen. I Vårdfokus bokspecial träffar du fyra av landets skrivande sjuksköterskor.

22 december 2021

Under 2010-talet introducerades en ny litterär genre i Sverige: arbetslitteraturen. Jämfört med den traditionella arbetarlitteraturen, som förknippas med proletärromaner av författare som Ivar Lo-Johansson och ofta skildrade kroppsarbetare eller statare, rör sig de nya berättelserna i högre grad inom tjänste- eller vårdsektorn. De utgör vittnesmål från arbetsplatser och innehåller detaljerade beskrivningar av specifika uppgifter eller moment som hör till yrket. En stor andel av författarna är kvinnor.

Rasmus Landström. Foto: Johanna Skarland

— Jag tror att det fanns en hunger efter att både läsa och skriva om jobbskatteavdragets, rut-tjänsternas och new public managements Sverige. Arbete så som det skildras i äldre litteratur stämde inte längre överens med verkligheten eller våra föreställningar, säger litteraturkritikern Rasmus Landström.

Det är han som introducerade begreppet arbetslitteratur i boken ”Arbetarlitteraturens återkomst” som kom förra året. Han spårar ett visst släktskap med 1970-talets rapporterande dokumentärromaner. Där agerade författarna ”barfotaforskare” med uppgift att ge röst åt människor som inte själva formulerade berättelser om sina levnadsvillkor. Kristian Lundbergs ”Yarden” (2009) och Anders Teglunds ”Cykelbudet” (2021) är exempel på romaner där författare gjort tillfälliga nedslag i gig-ekonomins och sms-anställningarnas osäkerhet.

Mörk bild av vårdens arbetsvillkor

Rasmus Landström har läst de flesta skönlitterära skildringarna av arbetsmarknaden och yrkeslivet från det senaste decenniet.

— Där är vårdskildringarna helt centrala. Det är ofta en fruktansvärt mörk bild som ges av arbetsvillkoren inom förlossning, äldrevård och gruppboenden, med människor som verkligen lever på bristningsgränsen till följd av överbelastning, underbemanning och jakten på mätbara resultat. Samtidigt präglas böckerna av att huvudpersonerna upplever jobbet som meningsfullt. De uttrycker en särskild sorts yrkesstolthet.
Rasmus Landström framhåller Sara Beischers ”Jag ska egentligen inte jobba här” (2012), som ett viktigt verk. Där väljer 19-åriga Moa till slut vården framför teaterdrömmarna, trots att hon upplever vårdjobbet som tufft och tungt.

3 lästips om vården från Rasmus Landström

"Efter arbetsschema” av Johan Jönsson:
”Kanske den mörkaste boken som har skrivits om att jobba inom omsorgen i Sverige­. Men samtidigt en oerhört stark skildring av kroppen – den behövande och den av klass­amhället märkta.”

Förlossningen” av Måns Wadensjö:
”Skildrar en förlossningsavdelning, omväxlande lyriskt och omväxlande på reportageprosa. Närheten mellan vårdpersonalen och de födande är mycket vackert gestaltad.”

”11.05.05—14.10.17” av Marie Norin:
”En säregen diktsamling om arbetet på ett gruppboende. Experimentella passager där texten sprawlas, alltså blandas, med agitatoriska avsnitt om nyliberal politik. Vreden över tillståndet i den offentliga sektorn stiger likt en brandrök ur diktsamlingen.”

Rasmus Landström har noterat att vårdmiljöerna med dess sterila salar, kala väggar och oinsmickrande lysrörsbelysning är föga poetiska. Det gäller även många av arbetsuppgifterna som utförs på ett särskilt boende eller ett sjukhus.

— Det är en närmast antilyrisk miljö. Ändå har den inspirerat till enastående litteratur, ofta estetiskt avancerad poesi. Men det är ju länge sedan konsten strävade efter att vara vacker, så det kanske är en alldeles utmärkt förutsättning.

”Intriger och dramatik råder det däremot ingen brist på inom vården.”

Rasmus Landström, litteraturkritiker

Intriger och dramatik råder det däremot ingen brist på inom vården, konstaterar han.

— Ett sjukhus är ju som ett mikrokosmos. Hierarkierna mellan de olika yrkesgrupperna och relationerna till kollegor, patienter och anhöriga påminner om den klassiska upstairs/downstairs-genren.

Rasmus Landström ser Linn Spross roman ”Vård, skola och omsorg” som typisk för den samtida arbetslitteraturen.

— Det är en ganska ”rosig” skildring av jobbet i hemtjänsten och utbildningen till sjuksköterska, som blir en kontrast till huvudpersonens tidigare karriär som doktorand på universitetet, där tillvaron är kall och präglas av småsinthet, statusjakt och klassförakt.

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida