Tema Operation. Sjuksköterskan vill finnas för patienten

Tema Operation. Sjuksköterskan vill finnas för patienten
Operationssjuksköterskornas önskan är att följa patienten genom hela processen. Illustration: Helena Halvarsson

Enorma satsningar görs på supermoderna hybridsalar som gör allt fler komplicerade ingrepp möjliga. Att få patienten att känna sig trygg i dem blir en ännu större utmaning.

6 februari 2013

Patienterna är i allt högre grad vakna under operationen och sjuksköterskans ansvar för vårdandet blir större. Sjuksköterskan ska finnas till hands, ha koll på hur patienten har det, förklara vad som händer och se till att miljön är säker och inte skrämmer patienten. Att få den perioperativa dialogen att fungera är nödvändigt för att skapa kontinuitet och trygghet för patienten. ?

Det är också sjuksköterskornas önskan att få följa patienten genom processen; samtala före operationen, ta emot på operationsavdelningen och göra ett besök hos patienten efteråt. Ett arbetssätt som är värdefullt både för patient och sjuksköterska; om inte sjuksköterskan för patientens talan gör ingen det. Ytterst handlar det om att vara nära och lugna. Ändå är det just bristen på omvårdnad i det konkreta yrkesarbetet, i alla fall på en del håll, som gör det svårt att få sjuksköterskor att söka specialistutbildningen för operationssjuksköterskor. ??

Allt fler människor och professioner ska numera arbeta tillsammans i operationssalen. I stabila arbetsteam är rollerna klara och samarbetet fungerar smidigt. Men oförutsedda händelser gör att teamen spricker vilket skapar osäkerhet, kanske också fler vårdskador.

Hösten 2011 startades Säker bukkirurgi av Vårdförbundet, Seorna, Riksföreningen för anestesi och intensivvård tillsammans med Svensk kirurgisk förening samt flera andra, med stöd av Patientförsäkringen Löf. Det är ett tvärvetenskapligt projekt som syftar till att minska patient­skador och komplikationer, och genomförs av revisorsteam med läkare och sjuksköterskor.

Det har varit svårt att få operationssjuksköterskor till revisionsarbetet. Enligt Jon Ahlberg, chefsläkare på Löf, ville arbetsgivarna inte släppa dem ifrån sig eftersom bristen är stor. Sjuksköterskornas medverkan kostar inte pengar för arbetsgivarna, det står Löf för, men arbetsgivarna är oroliga för att inte gå i land med den planerade produktionen. ?

Men nu är de med. Självklart och nödvändigt tycker Irini Antoniadou, som representerar operationssjuksköterskorna i styrgruppen. Hon tror inte att arbetsgivarna riktigt förstår att den kunskap sjuksköterskorna skaffar sig som revisorer även gynnar den egna arbetsplatsen.

Projektet kommer att pågå i tre till tre och ett halvt år. Några egentliga resultat finns ännu inte, men granskningen i sig resulterar i stora förändringar. Ofta finns riktlinjer, pm och rutiner, men vården är generellt dålig på att följa dem och att återföra resultaten till personalen. Bäst följs hygienregler och klädkoder. Eftersom arbetssättet i projektet är multiprofessionellt, har det efterhand blivit tydligt att man har rutiner för läkare och rutiner för sjuksköterskor, men att dessa inte hänger ihop. Nu leder revisionsarbetet till att gemensamma rutiner skapas.

En del i utvecklingen inom området operation är de nya hybrid- och operationssalar som nu byggs på många håll. Men hur det ska göras på ett optimalt sätt är fortfarande tämligen oklart. Hygienprinciper som är avsedda för ”renrum” inom industrin förs över till sjukhus trots att skillnaderna är stora. Heltäckande och täta kläder som ska hindra att partiklar och mikroorganismer kommer ut i luften fungerar inom industrin, där arbetspass och temperatur kan anpassas efter personalen, men inte på en operationssal. Eftersom ingreppen måste få ta den tid som behövs riskerar operatörer, sjuksköterskor och anestesiologer att bli väldigt varma.?

Satsningarna på nya byggnationer är stora och mycket kostsamma. Något gemensamt tänkande kring hur operationssalar ska byggas för att problemen med ventilationen ska lösas och arbetsmiljön därmed bli dräglig för personalen finns inte i dag, lösningarna ser olika ut. Det är väldigt lite beforskat och något regelverk finns heller inte från Socialstyrelsen. Frågan är om några bygger in sig i ett hörn. ?

Utvecklingen av samarbetet professionerna emellan är i fokus i Umeå. Där tränar ST-läkare och sjuksköterskor på specialistutbildningen anestesisjukvård säker bukkirurgi tillsammans. Teamet får ett patientfall och genomför den simulerade operationen gemensamt. Patientinformation, utrustning och instrument är så realistiska som möjligt, även om patienten är en simulator. Vad de ska tänka på och hur de ska agera får teamet besluta tillsammans. Hela förloppet spelas in och följs upp med diskussion, reflexion och utvärdering.

Arbetssättet lägger en grund för bra samarbete redan under utbildningen och är mycket uppskattat av båda professionerna.

Nya böcker

  • Hommel A (red). Ortopedisk vård och rehabilitering. Studentlitteratur 2013.
  • Lindwall L (red). Omvårdnad vid kirurgiska sjukdomar. Studentlitteratur 2012.
  • Myklestul Dåvøy G m fl (red). Operationssjukvård. Operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnad. Studentlitteratur 2012.


Webb.
Mer om säker bukkirurgi på:
www.patientforsakring.se/Saeker-Bukkirurgi.html   

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida