Hur är det då att jobba privat?
VI FRÅGADE NÅGRA MEDLEMMAR:
»Lite otryggt med upphandling«
Det var inte så att jag tvekade att söka mig hit, men visst var det lite skrämmande att lämna tryggheten inom landstinget.«
Sedan i våras arbetar Eva Åkerström som mottagningssjuksköterska inom den privatägda öppenvårdspsykiatrin i Lysekil. Tidigare har hon under många år haft liknande tjänster inom landstinget.
Knappt hann hon börja på det nya jobbet förrän det var dags för landstinget att göra en ny upphandling av psykiatrin i Lysekil, vilket innebär att en ny ägare kan komma att ta över verksamheten.
? Det är klart att det känns lite osäkert, i och med att jag är sist anställd här. Inom landstinget var det ju lite tryggare eftersom det är lättare att bli omplacerad där, säger hon.
Annars tycker hon om sin nya arbetsplats. Framför allt uppskattar hon småskaligheten.
? Det är så mycket smidigare att arbeta här. Besluten fattas med en gång. Och jag har betydligt mer ansvar som sjuksköterska i kontakten med patienterna. Där jag kom ifrån fanns det en jättestor administrativ hierarki som satt där uppe och talade om för mig vad jag fick och inte fick göra. Här får jag mer fatta besluten själv.
»Vi har nära till cheferna«
Under sina 15 år som sjuksköterska inom Stockholm läns landsting såg Siv Berglund knappt skymten av de högsta cheferna. På privatägda Sophiahemmet händer det att hon hälsar på vd:n i korridoren.
? Det är stor skillnad. Här är cheferna betydligt närmare oss som jobbar med patienterna. Efter varje styrelsemöte informeras vi alltid om vilka beslut som har fattats. Det gör att man känner sig mer delaktig i verksamheten, säger Siv Berglund som 1989 bytte arbetsplats från akutmottagningen på Sabbatsbergs sjukhus till Sophiahemmet.
Annat som hon lyfter fram som positivt är arbetsmiljön och omhändertagandet av patienterna.
På frågan vad som är sämre med att arbeta som privatanställd har hon svårt att hitta några bra exempel. Hon tycker att det är lika svårt att få upp lönen på Sophiahemmet som inom landstinget och att hennes utbildningsbehov tillgodoses ungefär på samma sätt nu som tidigare.
? Det som möjligen kan bli lite enahanda är att alla trivs så bra här att det knappt blir någon personalomsättning, säger Siv Berglund och skrattar.
»Här hänger de med i utvecklingen«
»Det enda jag ibland kan sakna från tiden då vi var landstingsanställda var att vi var mer integrerade med sjukhusets övriga verksamheter. Men annars sörjer jag ingenting från den tiden.«
Lisbeth Andersson har arbetat som laboratorieassistent och bio-medicinsk analytiker vid sjukhuset i Nyköping sedan tidigt 1970-tal. Hon var en av de många biomedicinska analytiker som följde med till Capio Diagnostik ab (dåvarande Bure och Mäklardiagnostik) när politikerna i Sörmland i mitten av 1990-talet beslutade att låta privata entreprenörer successivt ta över landstingets laboratorieverksamhet.
Så där enormt stora tycker hon inte att skillnaderna är från landstingstiden. Men hon tycker att Capio Diagnostik är mer på hugget och är bättre på att hänga med i utvecklingen av laboratoriediagnostiken.
? Jämfört med landstinget värnar bolaget mer om att vi som enskilda individer ska få den utbildning vi behöver för att hänga med och utvecklas i vårt yrke, säger Lisbeth Andersson.
? En annan skillnad är att jag i dag är mer serviceinriktad och medveten om hur viktigt det är att sätta kunden i fokus.