Forskare: ”Kommunikation och tidigare övning viktigt vid allvarlig händelse”

Blåljusinsatser och akutsjukhusets arbete i Örebro kommer utvärderas på olika sätt. Efter terrordådet på Drottninggatan skrev Jason Murphy sin avhandling. ”Det är tyvärr frågan om när och inte om sådana händelser sker”, säger han.

Flera omständigheter framkom tidigt som kan ha underlättat vårdpersonalens arbete efter skolskjutningen i Örebro. Det gällde övning av liknande scenario, lättillgänglig personal på grund av kurser och lojalitet, samt aktuellt arbete med ny beredskapsplan.

Jason Murphy är lektor i katastrofmedicin vid Röda korsets högskola i Stockholm.  Han är också sjuksköterska med bakgrund som amerikansk marinkårssoldat, då även specialist inom antiterrorism.

Han reser också regelbundet till oroshärdar i världen, utsänd av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

– Främst vill jag säga att det som hänt i Örebro är fruktansvärt. Jag vet att sådana här händelser finns med i riskanalyser. Men vi har varit förskonade i Sverige och min förhoppning har varit att vi aldrig ska vara med om en skolskjutning, säger Jason Murphy.

Skolskjutningen i Örebro

Han poängterar att hans uttalanden sker på ett övergripande plan och att han endast följer utredningen och analyser utifrån.

– Vi som jobbar med katastrofmedicin vet att gällande de här allvarliga händelserna är det frågan om när de sker och inte om. Samtidigt hoppas vi att våra katastrof- och beredskapsplaner inte ska behöva sättas i gång.

I dag är Jason Murphys forskning och undervisning inriktad på katastrofberedskap. Studierna i hans doktorsavhandling utgick ifrån intervjuer med berörda som lett katastrofövningar och sedan den verkliga sjukvården i samband med terrordådet på Drottninggatan 2017.

– Jag älskar mitt forskningsområde, men hatar att det behövs. Stora allvarliga händelser oroar mig eftersom de alltid kommer att pröva sjukvårdens förmågor. I dag kämpar vi redan i vardagen med långa väntetider, för få vårdplatser och svårigheter med att klara bemanningen av sjuksköterskor, säger han.   

För gemene man i Sverige känns skolskjutningen i Örebro självklart som en katastrof. Men inom akutsjukvård och i beredskapssammanhang används en speciell definition av vad som räknas som en katastrof.

– Katastrof i vår värld är när sjukvården saknar resurser att ta hand om alla skadade och tvingas sänka kvaliteten. I det som framkommit om Örebro än så länge räckte resurserna. Däremot är skolskjutningen en masskadehändelse.

Akutsjukhusen under terrordådet

Han har speciellt intresserat sig för ledarskap i sin forskning. I hans senaste studie intervjuas sju sjukvårdsledare vid Stockholms akutsjukhus i samband med dådet på Drottninggatan.

– De berättade att det var svårt att få en lägesbild. I tidigare övningar de gjort var informationen från regional ledning god. Så blev inte fallet i verkligheten under terrordådet. I stället spreds rykten och information i enorma flöden via sociala medier.

Samtliga akutsjukhus i Stockholm gick då upp i katastrofläge och i efterskott konstaterades att det inte hade behövts.

– Det rör sig om oerhört svåra beslut. Det gjordes för säkerhets skull. Men det kan också få onödiga konsekvenser för andra sjuka patienter som behöver prioriteras ned. Min studie visar att den risken är överhängande.

Akutsjukhusen ökar sina resurser vid allvarliga händelser i stigande grad från  stabsläge, till beredskapsläge och sist katastrofläge. I samband med skolskjutningen gick hälso- och sjukvården i Region Örebro län upp i stabsläge.

Ambulanssjukvården i regionen hade nyligen övat ett liknande scenario.

– Det verkar som att många inom beredskap tränar regelbundet i regionerna efter Drottninggatan. Men det finns alltid förbättringspotential. Övning är avgörande eftersom liknande händelser som skolskjutningen och terrordådet tack och lov sker sällan.

Han poängterar också att förutom arbetet med det akuta sjukvårdarbetet med skadade pågår samtidigt det psykosociala stödet till drabbade och anhöriga. Från akutsjukhusens sida leder då gruppen för psykologisk katastrofledning krisstödjare som finns tillgängliga på exempelvis akuten eller avdelningar. Dessutom bistår kommunen med psykologiskt och socialt omhändertagande.

 – Efter dådet på Drottninggatan var dessa grupper aktiva i flera veckor med det psykologiska omhändertagande, vilket jag föreställer mig behövs även i Örebro, långt efter att ambulansens och akutens personal avslutat sina insatser.

Vårdpersonalen i sin tur behöver debriefing-samtal och stöd.

– Ofta är sjukvården ganska bra på att erbjuda professionellt stöd. Jag rekommenderar att man tar den chansen. Det är svårt att hålla kvar sjuksköterskor i yrket, så kanske behöver vi prata mer också i vardagen, men ännu mer efter en så här extrem incident.

En annan färsk studie han gjord tillsammans med två andra svenska forskare bygger på katastrofarbetarnas erfarenheter av mental återhämtning efter jordbävningen i Turkiet och Syrien.

– Samtal med andra som deltagit i arbetet var väldigt viktigt, tillsammans med vila, extra mat och dryck, samt även medicin. I den väldigt stora katastrofen fanns inte resurser för externt stöd för alla, utan egenvård var nödvändigt.