Vårda i katastrof

Så kan du hantera svåra händelser på jobbet

Så kan du hantera svåra händelser på jobbet
Reflektion, handledning eller avledande samtal är några metoder som kan vara hjälpsamma efter svåra händelser på jobbet. Foto: Getty Images

En brand, en tsunami eller ett terrordåd. Att vårda i katastrof kan sätta sina spår. Vårdfokus har talat med några experter om hur man kan hantera svåra händelser på ett hållbart sätt.

I Vårdfokus sommarserie berättar några sjuksköterskor om uppmärksammade händelser de varit med om på jobbet. Olyckan på Gröna Lund, masskjutningen i Falun och tsunamin i Thailand är några exempel. Trots att det kan ha gått flera decennier sedan vårdtillfället har minnena etsat sig fast.

Intensivvårdssjuksköterskan Maria Tiger, som vårdade de unga patienterna efter diskoteksbranden i Backa 1998, minns än i dag doften av rök som slog emot henne när hon kom till jobbet mitt i natten. Och Agneta Karlfeldt, anestesisjuksköterska, tittar alltid efter nödutgångar när hon befinner sig på resande fot efter att ha varit med och evakuerat svenskar från tsunamin i Thailand 1994.

Yrkesrollen skyddar

Per Calleberg är psykolog och traumaterapeut med lång erfarenhet av att möta personer som hamnat i olika krissituationer genom jobbet. Som konsult var han bland annat med och stöttade insatspersonalen efter terrordådet på Drottninggatan 2017.

Porträtt Per Calleberg
Per Calleberg. Foto: Angelica Liljeroth/Brolin Westrell.

Att gå in i jobbrollen fungerar ofta som ett bra skydd vid en katastrof.

– Vårdpersonal är tränade att hantera svåra situationer i sitt arbete. Vid en bilolycka till exempel har ambulanspersonalen ofta hunnit förbereda sig redan när de fått larmet och de har en tydlig uppgift jämfört med allmänheten. Men vissa händelser kan vara svårare att släppa när man kommer hem, säger Per Calleberg.

En hög stressnivå sedan innan ökar risken för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Minnesbilder som pockar på i efterhand tolkas som ett hot av hjärnan vilket leder till ett stresspåslag och kroppen kan reagera med sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter eller utmattning.

– Det är ganska vanligt att man inte uppfyller alla kriterier för PTSD, utan man måste titta på funktion och lidande. Om någon inte mår bra har vi ett problem, säger Per Calleberg.

Kritik mot debriefing

Det finns olika metoder för att hjälpa vårdpersonal att bearbeta upplevelser från arbetet, som reflektion, handledning och avlastande samtal. Debriefing, som tidigare var vanligt, utvecklades i USA på 1970-talet inom räddningstjänsten. Personalen skulle direkt efter insatsen sätta sig tillsammans och detaljerat gå igenom vad de varit med om. Samtalet, som leddes av en utomstående, skulle ta sin början och slut i vardagen på stationen.

På senare år har det riktats kritik mot debriefing, bland annat för att den saknar vetenskapligt stöd. De fåtal studier som utvärderat metoden har funnit att den antingen inte har någon effekt och till och med kan vara skadlig för enskilda individer.

–Att redan inom 24 till 48 timmar sätta sig ner och återberätta det man upplevt kan i stället förstärka stressen och hämma personers egna copingstrategier (sätt att mentalt hantera en jobbig situation, reds anm), säger Per Calleberg.

Kravlös tid reducerar stress

Han tror att det handlar mycket om tajmning. I stället för att sätta sig ner i ett strukturerat samtal direkt efter ett påfrestande uppdrag kan en så kallad timeout ibland fungera bättre. Forskaren Janice Halpern har visat att när ambulanspersonal fick kliva åt sidan efter svåra uppdrag, men fortfarande vara kvar en stund med kollegorna minskade stressnivåerna.

– Att få gå undan en stund helt förutsättningslöst var väldigt uppskattat. En kopp kaffe i ett avskilt rum med kollegorna var uppskattat. Ville man prata kunde man det, men det viktigaste var att time-outen var helt befriad från krav. Kravlös tid var nyckeln till stressreduktion och det betydde också mycket att chefen signalerade att ”jag ser att ni varit med om något tufft” både verbalt och i handling, säger Per Calleberg.

Skriva dagbok

Vid mer utdragna kriser, som pandemin, kan daglig reflektion och handledning ha en skyddande effekt. Forskarna Maria Andersson vid Röda Korsets högskola och Åsa Engström, Luleå tekniska universitet, har följt upp hur sjuksköterskor inom intensivvården upplevde sin arbetssituation under pandemin. Många fick jobba långa pass i full skyddsmundering och med svårt sjuka patienter.

Porträtt Maria Andersson
Maria Andersson. Foto: Privat.

– Bland annat fick vi tillgång till en sjuksköterskas dagbok som hon skrev under tiden.  Att skriva ner sina tankar kan vara bra för att man distanserar sig. Man slipper tänka på det som är svårt efteråt, säger Maria Andersson.

Hon har förståelse för att alla inte upplever att skrivandet ligger för dem, utan hellre reflekterar i grupp med andra. Att gå omkring med något som mal i huvudet kan i längden bli destruktivt.

– Antingen stänger man av eller känner för mycket och då kanske man måste byta arbetsplats, För att få en hållbar arbetsmiljö måste vi få en chans att reflektera. Jag tror tyvärr att det är dåligt med reflektion. Det är det första som ryker när regionerna får det knapert, säger Maria Andersson.

Tips för att få till reflekterande samtal och handledning

  • Förankra behovet av handledning hos chefen.
  • Hitta struktur och ta gärna hjälp av en utbildad handledare. Svensk sjuksköterskeförening har en lista över handledare i omvårdnad som även kan genomföra digital handledning
  • Avsätt tid och se till att det finns en kontinuitet i träffarna.
  • Testa att skriva ner dina tankar för att få dem ur huvudet
  • Etikcafé kan vara ett sätt för att få i gång samtal. Välj ett ämne i förväg och diskutera tillsammans.

Källa: Mia Berglund och Maria Andersson

 

Samtalet som containerfunktion

Mia Berglund, professor i omvårdnad vid Högskolan i Skövde, har länge intresserat sig för handledning inom omvårdnad. I hennes forskning har hon fokuserat på sjuksköterskestudenter, sjuksköterskor och patienters lärande och behov av reflektion.

Porträtt Mia Berglund
Mia Berglund. Foto Privat.

– Här i Skövde tränas studenterna i att reflektera i grupp under den kliniska utbildningen och om något svårt händer så kan de ta upp det i den trygga gruppen och prata om det. I stället för att gå och älta för sig själv kan handledning avlasta. Det är skönt att höra att andra känner likadant, säger Mia Berglund.

Hon beskriver handledningen som en slags containerfunktion där man kan få avlastning genom att berätta om händelser man varit med om. Tillsammans kan gruppen analysera det som hänt och lyfta det som är möjligt att påverka och vad som inte gick att ändra på. En utbildad handledare kan ge samtalen en struktur som blir lärande och utvecklande. Det minskar upplevelsen av stress. Arbetstillfredsställelsen ökar och bidrar även till personlig utveckling.

– Då kan man se att jag har gjort det jag har kunnat och hur illa den än har varit finns det saker att ta med sig. Det tror jag kan vara stärkande. Även om det har hänt något hemskt så har vi kanske hanterat det bra och nästa gång är vi mer förberedda, säger Mia Berglund.

Det är viktigt att sjuksköterskor får möjlighet till handledning i omvårdnad där fokus är på en patientsituation, och inte på arbetsmiljön i sig. Mia Berglund är kritisk till att arbetsplatsträffar, APT, som har fokus på att ge information prioriteras framför handledning.

– Möjligheten till reflektion och lärande är viktigt för att få behålla personalen. Helst ska det finnas tillgång till daglig reflektion, kontinuerlig omvårdnadshandledning och debriefing vid speciella händelser.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida