Granskning: Pandemins pris

Iva-sjuksköterskan: ”Jag undrade om jobbet skulle ta livet av mig”

Iva-sjuksköterskan: ”Jag undrade om jobbet skulle ta livet av mig”
I dag har Linda Mjörnerud strategier som hjälper i vardagen. Foto: Simon Eliasson

Patienter överallt, dödssjuka i covid. Kollegor som lånats in från andra avdelningar. Okända pipande pumpar och respiratorer. En dag orkade inte iva-sjuksköterskan Linda Mjörneruds eget hjärta längre. Orsak: stress.

”Vi såg ju det värsta på iva i början av pandemin. Vi hade tusen frågor, både om hur vi skulle vårda patienterna och hur vi skulle bemanna. Men också en oro att själva bli sjuka.

Jag hade ändå tur, för mina tonårsbarn klarade sig, de lagade mat själva och min man arbetade hemma. Jag kunde släppa ansvaret och helt gå in i covid-iva-jobbet.

Det går knappt att beskriva hur pressat det var för oss intensivvårdssjuksköterskor. Jag och flera andra på Sunderbyns sjukhus blev plötsligt förflyttade fem mil bort till Piteå sjukhus, där intuberade patienter med covid skulle vårdas. Arbetstiden höjdes till 12,5 timmar om dagen, så med resorna blev det 14-timmarspass. Livet stod på paus, jag bara jobbade och sov.

Innehållet i det här blocket kan inte visas

Du har valt att inte acceptera cookies på vårdfokus.se, därför kan inte detta innehåll visas.

Ändra mina inställningar för cookies

Jag hade bara jobbat två år på intensiven. Plötsligt skulle jag arbetsleda sjuksköterskor och vårdpersonal, som knappt satt sin fot där. Samtidigt fick jag ansvar för fler patienter än vad som är möjligt. Det var nya lokaler, nya läkemedelsblandningar och inlånade pumpar och respiratorer. Inne på salen, iklädd full skyddsutrustning, fanns ingen att fråga, för alla lutade sig mot mig. Det larmade och pep hela tiden.

Första halvåret är som i en dimma. Jag kände inte efter förrän jag kraschade. Förra senhösten började jag lätt bli flåsig. Sedan höll jag på att svimma. En dag på jobbet blev jag andfådd och hjärtat slog så fort. Kollegorna tog mig till akuten, där ekg visade arytmi och takykardi.

”Jag fick mitt livs första panikattack och tänkte ’funkar inte pumpen, så funkar ingenting’.”

Linda Mjörnerud, iva-sjuksköterska

Jag blev sjukskriven tre månader. Utredningen visade att stressen hade orsakat hjärtfelet. Jag kände mig rädd och sårbar, jag fick mitt livs första panik­attack och tänkte ’funkar inte pumpen, så funkar ingenting’. Jag undrade om det var jobbet som skulle ta livet av mig.

Jag fick gå och prata med en psykoterapeut och vi kom fram till att en dag blev hinken full. Jag har fortfarande kvar obehag från hjärtat. Det är likadant med hjärntröttheten. Jag har svårt att komma ihåg namn och skriver upp allt.

Jag älskar mitt jobb och visste hela tiden att jag ville jobba kvar. Nu har jag mina strategier: att ta en sak i taget, be om hjälp och lyssna på kroppen. Mina chefer har varit fantastiska. Jag är ödmjuk inför att pandemisituationen var ny för dem också.”

Berättat för Leni Weilenmann

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida