Nya sätt att organisera Vårdförbundet väcker känslor

Vårdförbundets steg mot att avdelningar ska bildas på andra sätt än utifrån regiongränser väcker debatt. Ett steg åt rätt håll, enligt förespråkarna. Risk för sprickor, anser kritiker.

Regiongränser är inte längre de linjer som definierar en avdelning. Bit för bit har de luckrats upp för att anta nya former, sluta sig kring mindre, ibland större områden. Vårdförbundets medlemmar ska inte definiera sig endast utifrån region, utan även kunna organisera sig utifrån hur de bäst ser att deras intressen kan tillgodoses.

Detta enligt ett beslut som röstades igenom på Vårdförbundets förra kongress, 2018. En utveckling, som förbundsstyrelsen inför årets kongress i Uddevalla i maj vill driva vidare. Vid kongressen ska förbundsstyrelsen också redogöra för vilka följder försöken med nybildade avdelningar har fått och om de behöver bekräftas genom ändringar i stadgan. Det är ett ämne som av flera förtroendevalda som Vårdfokus har talat med förutspås få stort utrymme och skapa diskussion på den kommande kongressen.

Under mandatperioden har tre nya avdelningar bildats utifrån kongressbeslutet 2018: Vårdbolagen Capio och Praktikertjänst, samt Stockholms stad.  

”Bättre stöd”

Capio var den första avdelning som bildades utifrån kongressens beslut att rösta igenom den så kallade organisationspropositionen, som alltså innebär att statliga och mindre enheter kan bilda egna avdelningar.  

Caspar Lindgren är sjuksköterska och styrelseledamot i Vårdförbundets avdelning Capio samt huvudskyddsombud på Capio S:t Görans sjukhus. Han tycker att det nya sättet att kunna organisera sig är rätt väg att gå.

– Vi har i och med detta fått en styrelse. För oss som fackförbund är det då lättare att hålla koll på vad som händer i företaget, säger han.

Visst, det kanske inte är rätt för alla företag, konstaterar han, och man behöver vara ett visst antal medlemmar för att det rent praktiskt ska fungera.

Caspar Lindgren ingår även i Capios Europeiska företagsråd. Genom att ha bildat en egen avdelning har det också blivit enklare för styrelsen att utse representation och jobba mot en arbetsgivare, poängterar han. 

I och med förändringen har Vårdförbundet under mandatperioden även gjort om det administrativa kansliet på central nivå och inrättat avdelningen Privat och stat, vilket enligt Caspar Lindgren även underlättat en del. Den nya organisationen ger de privat anställda medlemmarna och mindre avdelningarna juridisk tyngd och bättre ombudsmannastöd, anser han.

– När vi bara var klubb fanns en osäkerhet i vilket kansli som skulle hjälpa oss. Som ombudsman kunde jag vara tvungen att flyga från Göteborg till Stockholm för en halvtimmes möte, därför att det var svårt att få de lokala ombudsmännen att ställa upp i svårare ärenden, berättar Caspar Lindgren.

Varit ute mer på arbetsplatser

Stockholms sjukhem har visat visst intresse för att bilda egen avdelning och Caspar Lindgren hoppas att Vårdförbundets nya inriktning kan leda till att fler privata avdelningar bildas.

– Det handlar ju ändå om ett engagemang, så att man kan ha en fungerande styrelse.

I början hade Capio lite svårt att locka medlemmar till styrelsen. Nu är det lättare, tycker han.

– De senaste åren har vi från styrelsen i mycket högre grad än tidigare varit ute på arbetsplatser och visat upp oss.

Förhandlingsmandat

Vilken är den största förändring som organisationspropositionen resulterat i?

– Ett exempel är förhandlingsmandat, till exempel i mbl-frågor (medbestämmandelagen, reds anm). Tidigare hade vi i klubbstyrelsen svårt att hålla koll på sådana frågor. Ibland skickade vi förhandlingsframställan till en lokal avdelning, men visste inte alltid om den hade kommit in, säger Caspar Lindgren.

Han påpekar att det fortfarande finns mycket att arbeta med på lokal nivå för att tydliggöra att det är den lokala Capio-avdelningen som ska kontaktas i sådana ärenden.

Har den nya organisationen gjort det lättare för privat anställda att påverka lokalt på sin arbetsplats?

– Ja det tror jag. Frågorna och besluten kommer närmare en själv som medlem. Det är mina kollegor och arbetsgivaren i stället för en avdelningsordförande i regionen. Framför allt finns det någon på närmare håll, som kan ens avtal.

Vad jobbar er lokala avdelning för just nu?

– Det som är viktigast för oss nu är ett fortsatt lokalt engagemang. Det svåra är den geografiska spridningen på våra arbetsplatser.

Det privata vårdbolaget Capio har flest arbetsplatser i Stockholmsområdet, och de tre som sitter i Vårdförbundets Capio-styrelse, varav Caspar Lindgren är en, är från just Stockholm.

– Men vi har försökt vara ute så mycket som möjligt. Sedan vi blev avdelning är vi ute mycket mer än när vi var klubb, säger han, och berättar att större delen av styrelsen i maj ska kuska ned till Skåne för att åka runt några dagar och besöka Capios arbetsplatser.

­– Där har vi många arbetsplatser, men nästan inga skyddsombud, säger han.

I Stockholm har Caspar Lindgren ofta med sig fackligt material i väskan. Råkar han gå förbi en Capio-vårdcentral har han stuckit in huvudet där och lämnat lite information.

En stor utmaning med Capio är dock att fack och arbetsgivare har helt olika syn på vad som behöver mbl-förhandlas, konstaterar han.

När de har varit ute på besök på vårdcentraler har medlemmarna ibland berättat att där nyligen varit organisationsförändring. Tjänster har dragits in eller gjorts om; beslut som facket tycker ska fattas inom mbl-förhandlingar. Arbetsgivaren verkar ofta tycka att mbl-förhandlingar endast ska ske vid chefstillsättningar och nyförvärv, påpekar Caspar Lindgren.

Om det beror på okunskap eller om arbetsgivaren helt enkelt inte anser att detta är något man bör ta enligt mbl, kan han inte säga.

– Men jag tror att omorganisationer runt om i landet pågår, som vi inte får reda på, säger han.

”Snedfördelning”

Inför kommande kongress har förbundsstyrelsen signalerat att de vill se en fortsatt inriktning med flera mindre olika avdelningar. Alla är dock inte så förtjusta i den utveckling som organisationspropositionen resulterat i.

För Ingrid Edman, avdelningsordförande för Vårdförbundet i Västmanland, lät förslaget till en början rimligt där hon satt på kongressen för fyra år sedan och röstade ja. Att medlemmar från stat, kommun och privata aktörer kunde starta egna avdelningar lät bra. Sedan tog utvecklingen en vändning hon inte riktigt hade tänkt sig. Capio bildade egen avdelning, sedan bröt sig Stockholm stad ur för att också de bilda egen.

– Absolut ska avdelningar få testa. Men man måste börja tänka på konsekvenserna, vad de här stegen innebär för övriga organisationer, säger Ingrid Edman.

Antalet kongressombud från en avdelning kan aldrig vara färre än tre, enligt Vårdförbundets stadgar. Med sina tre ombud på kongressen får Stockholms stad oproportionerligt stor möjlighet att påverka utifrån ett medlemsantal på omkring 390 personer, i förhållande till stora regioner, som Region Stockholm och Västra Götaland, tycker Ingrid Edman.

– På så sätt blir det snedfördelning och en risk att det börjar skava ute i organisationen. Och då kan det börja skava rejält.

Med de resurser mindre avdelningar har kan de också ha svårt att möta upp medlemmar lokalt vid behov och driva aktiviteter, som medlemsrekrytering med fysisk närvaro, anser Ingrid Edman.

– Uppstyckningen av organisationen leder till ökade svårigheter att genomföra vår politik och hålla ihop Vårdförbundets vilja. Om vi är ett hundratal avdelningar försvårar det fysiska möten som bibehåller vi-känslan. Då kommer avståndet från ledningen ner till avdelning öka, säger hon.

Att omorganisationen även innebar att man tog bort lokalt stöd i avdelningarna som tidigare uppbars av administratörer gör inte saken bättre, tycker hon.

– Många har fått byta lokaler som kanske inte alltid blivit bra. Våra lokala postlådor togs bort, vilket också skaver och har inneburit merarbete för oss lokalt.