Så hjälper de allt fler att få dialys i hemmet

Patienterna på mottagningen är tacksamma - vissa slipper nu resa 60 mil tur och retur flera gånger i veckan för dialys. På Östersunds sjukhus drev sjuksköterskorna på och införde ny teknik så att många patienter kunde gå över till påsdialys i hemmet.
I Jämtland-Härjedalen är avstånden långa, vissa patienter som behöver bloddialys får lov att resa flera timmar enkel resa för att nå regionens enda sjukhus. Tidigare har de åkt bil eller taxi hela dagar flera gånger i veckan för sin livsnödvändiga behandling, då deras njurar saknar funktion.
Men sjuksköterskorna på dialysmottagningen på Östersunds sjukhus tyckte det var oacceptabelt, och ville hjälpa fler byta till påsdialys för att i stor utsträckning sköta den själv i hemmet.
För det krävdes en storsatsning på en digital plattform, där sjuksköterskorna kan följa patienternas värden dagligen och justera behandlingen.
Sagt och gjort – men riktigt så lätt var det ändå inte.
Men nu har de kommit långt – och kommer att stå på prispallen när Vårdförbundet delar ut sitt stora pris i mitten av november. Hela mottagningen för påsdialys är nominerade till årets Vårdförbundspris.
– Det känns så stort och overkligt. Jag blev alldeles tårögd av glädje. Särskilt när vi strävat på en tid och inte fått någon uppmärksamhet. Vi är så stolta över vårt jobb. Glädjen brukar vara den respons vi får från patienterna, säger Marina Förström.
Hon är en riktig trotjänare på dialysen, och har jobbat där sedan 1997. Efter några år började hon jobba just med påsdialysen, peritonealdialys, på halvtid, och tog hand om 10 patienter i deras hem.
Så fungerar påsdialys
Dialys är en behandling för att rena blodet när njurarna inte klarar det. Då rensas överflödigt vatten och restprodukter ut, som i vanliga fall följer med urinet.
Vid hemodialys renas blodet i en dialysapparat, i de allra flesta fall kräver det sjukhusvård.
Påsdialys däremot kan skötas i hemmet, ofta av patienten med stor självständighet. Vid påsdialys används bukhinnan som dialysfilter.
Påsdialys kallas också bukhinnedialys, eller peritonealdialys.
Vid påsdialysen förs dialysvätska in genom en inopererad silikonslag i magen, och byts ut av patienten flera gånger om dagen. Dialysvätskan finns förpackad i särskilda påsar.
Alla organ i bukhålan täcks av bukhinna, som består av bindväv med många blodkärl och även små hål, så kallade porer.
Dialysvätskan drar åt sig restprodukter och överflödigt vatten genom porerna, som sedan töms ut ur kroppen. (Källa: 1177)
– Det var inte i ropet då, utan det var hemodialys som gällde. Då fick vi inte mer resurser till att utöka arbetet med påsdialys, säger Marina Förström.
Senare kunde till slut kollegan Caroline Andersson anställas till hennes hjälp. Vid påsdialys används en så kallad nattmaskin, som påsarna kopplas till när patienten sover i hemmet. Maskinen har ett minneskort, där patientens värden och volymer kan läsas av.

På en kurs 2015 hörde sjuksköterskorna presenterades en ny ”hemlig” teknik hade utvecklats av tillverkaren. Genom en molntjänst kunde sjuksköterskor läsa av data från patienter som själva skötte det dagliga med sin påsdialys i hemmet.
– Starten skulle vara de stora sjukhusen i Stockholm. Men sedan fick de problem med patientsekretessen och gdpr-reglerna i tjänsten. Vi ville komma i gång snabbt, för att kunna ge fler patienter bättre livskvalitet, med hjälp av peritonealdialys, säger Marina Förström.
På det lilla sjukhuset i Östersund var det nära mellan dialysavdelningen och juristerna, och ett intensivt samarbete pågick ett år innan de till slut kunde starta upp 2018 , med tillräcklig it-säkerhet.
– Vi var superpepp på att komma igång, och hade tät kontakt också med njursviktsmottagningen, och kirurgerna som opererar in slangen, och de stafettläkare som då var de som mest arbetade med påsdialys-patienterna, säger Caroline Andersson.
Sedan har det gått snabbt. De har de senaste åren kunnat erbjuda allt fler att gå över från bloddialys till påsdialys. När Marina Förström började jobba kunde 15 procent av patienterna erbjudas påsdialys i hemmet. Idag är det 60 procent av patienterna, vilket är 30 patienter.

– De flesta som byter till peritonealdialys och får göra den hemma upplever att de får ett helt nytt liv. De kan ta med sig sin lilla dialysapparat till sin stuga om de vill. De känner sig inte längre lika sjuka, utan har sin frihet. Samtidigt tycker jag att det känns säkrare än innan, fortsätter Caroline Andersson.
När de pratar med patienten är de uppdaterade på det senaste i behandlingen, och justerar direkt när det behövs.
– Vi följer dem varje dag. Vi ser till exempel vad de väger, det vill säga hur mycket vätska som släppts ut, och vilket blodtryck de har, säger Caroline Andersson.
Hon gläds över att flera patienter kan leva mer som vanligt, och många även arbeta heltid, vilket de inte hann eller orkade då de hade bloddialys.
”Som en tvättmaskin i buken”
Marina Förström beskriver lättbegripligt påsdialys som en tvättmaskin, där man fyller på med två liter dialysvätska, som ligger en timme eller mer i buken. Under den tiden renas blodet, genom osmos, som innebär att dialysvätskan genom sin högre koncentration av glukos och salter drar till sig de smutsiga partiklarna och överflödig vätska från blodet. Sedan tappas dialysvätskan ut, och då luktar den urin. Det sköter nattmaskinen – som kan användas vilken tid på dygnet som helst – automatiskt.
De förklarar att för de personer som inte kan få en transplantation av medicinska skäl, förlänger det tiden dialys är möjlig, att börja med dialys genom bukhinnan då den är mer skonsam och först senare gå över till bloddialys, när det behövs.
Sjuksköterskorna följer dem också med mycket hembesök, har fått mobiltelefoner – efter lite kamp – och även en egen bil.
– Inget är omöjligt, tänker vi och ”patienten” hemma är fokus. Vi försöker genomföra det som blir bäst i varje patients liv. Vi har inte fått uppdraget av ledningen, utan drivit det själva, säger Marina Förström.
Sparade sex miljoner på ett år
Bilen har de ”tjänat in” med råge, då de sparat sex miljoner kronor på ett år i sjukresekostnader för patienterna.
I dag arbetar fem sjuksköterskor med patienterna som får påsdialys. Apropå besparingar så har de med sitt nya arbetssätt avskaffat stafettläkartjänsten, där det var ständig rotation. Nu har de fasta läkare som ansvarar medicinsk, går igenom patienterna en gång i månaden och ger kontinuitet.
Det har också blivit tydligt i Svenska njurregistret, SNR, att Östersund har många patienter i påsdialys.
– Kollegor inom njurmedicin har hört av sig och undrat hur vi lyckats så bra, och vissa vill ha vår hjälp att starta upp. Tydligen pratar de om oss i Danmark också, säger Caroline Andersson.
Vårdförbundets motivering
”I en till ytan stor region med bara ett sjukhus är utmaningarna många. För patienter som kan behöva resa 30 mil – enkel resa – för att få vård är det stort att erbjudas behandling i hemmet. Genom att implementera ny teknik i form av en digital plattform, där behandlingar kan utvärderas och justeras på distans, har vår kandidat bidragit till att öka andelen patienter med hemdialys från 15 till 60 procent. Här pratas inte bara om digitalisering – här används möjligheterna för att på riktigt främja en personcentrerad vård. Genom samverkan med njursviktssjuksköterska, kirurg och kommunal vård har regionens dialyspatienter numera fast vårdkontakt, färre sjukhusresor och en ökad livskvalitet. Med mod att säga ”prova” när andra säger ”omöjligt” fortsätter teamet mot målet att skapa en egenvårdsenhet som utvecklar dialysvården vidare.”
Om Vårdförbundspriset
- Varje år uppmärksammar Vårdförbundet, i samarbete med Folksam, medlemmar som arbetar för en förbättring för patienter med hjälp av personcentrerad vård.
- Prissumman på 500 000 kronor är ett av Sveriges största priser inom hälso- och sjukvårdsområdet.
- Priset delas ut på Vårdgalan, den 18 november, på Oskarsteatern i Stockholm.