Strejken gav kortare arbetstid på barnakuten – men inte tillräckligt

Det har snart gått ett halvår sedan strejken för kortare arbetstid avslutades. Över vårdgolven ekar kritiken, besvikelsen och förhoppningarna inför nästa år. ”Jag hoppas att kampen inte är över”, säger barn- och ungdomssjuksköterskan Moa Gustavsson.

”Tre av tio jobbar deltid för att de inte orkar mer.”

”Bättre villkor för oss blir bättre vård för dig.”

”Nu är det nog!”

Skyltarna och rösterna var många när sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor och röntgensjuksköterskor över hela Sverige gick ut i övertids-, mertids- och nyanställningsblockad.

– Vi var jättetaggade och peppade! Jag kände ”Yes, äntligen tar Vårdförbundet fajten för arbetstiden. Nu har vi gjort vad vi kunnat på lokal nivå och nu blir det centralt”, säger barn- och ungdomssjuksköterskan Moa Gustavsson när Vårdfokus träffar henne ett halvår senare på barnakuten på Huddinge sjukhus.

Många passbyten med kort varsel

Här har bokstäverna på skyltarna ögon och glada färger, och meddelar riktningen till olika rum i stället för riktningen på en facklig strid.

Kampen för kortare arbetstid är grundanledningen till att hon är förtroendevald. Det är en viktig fråga även för kollegorna. Moa Gustavsson kände att de stöttade blockaden, men det var tufft. 

Det var nämligen fortfarande högsäsong på barnakuten när blockaden började. Det var många patienter samtidigt som många i personalen behövde vabba eller själva var sjuka.

När det inte längre var tillåtet att jobba övertid eller mertid, löstes passluckorna genom att personal behövde byta pass med kort varsel. Var någon sjuk på onsdagen och du skulle ha jobbat på torsdagen fick du i stället ta onsdagspasset.

Det var ett sätt för cheferna att skjuta luckan framför sig. Därtill blev det svårt att ta rast, då rastavlösaren allt som oftast täckte upp en passlucka.

– Jag blev jättetrött och slut efter bara ett par veckor. Då hade jag fått byta några pass, så att jag bland annat jobbade fyra kvällar och tre nätter på rad. Men efter det lät cheferna mig vara så att någon annan fick byta pass ett tag. De försökte dela upp och sprida ut det rättvist. Men det var en intensiv tid, säger Moa Gustavsson.

Komplicerade känslor under strejken

Bakom en dörr med en bild på Pippis kök och texten Personalrummet, pratade kollegorna ut med varandra om hur jobbigt livet hade blivit av de ständiga schemaändringarna. Ännu tuffare blev det när konflikten utvecklades till strejk den fjärde juni. Då togs bland annat sjukhusets interna bemanningspersonal ut i strejk. Plötsligt blev det ännu svårare för barnakuten att fylla sina akuta personalluckor.

En av dem som i vanliga fall brukade rycka in där är sjuksköterskan Yvonne Xiaowen.

– Det var många komplicerade känslor när jag strejkade. Det kändes bra att kämpa för våra rättigheter. Men det kändes också lite konstigt. Jag tycker själv det var synd eftersom patienterna blev drabbade av att vi i bemanningen inte stöttade avdelningarna så som vi hade gjort annars, säger hon.

Yvonne Xiaowen undantogs från en stor del av strejken. Detta eftersom hon behövdes på barnavdelningen, som fick ta in bemanningspersonal till skillnad mot barnakuten.

– Ärligt talat tycker jag det är fel att strejka i vården. Man behöver inte göra på det här sättet för att få ett bra avtal. Men måste man så måste man, säger hon.

Besvikelse och lättnad när strejken var över

Den 28 juni, efter nio veckor av konflikt, tog Vårdförbundet arbetsgivarens sista bud. Om förbundet inte hade tagit det hade avtalslöshet väntat.

Det ser ut som att luften går ur skyddsombudet Moa Gustavsson när hon tänker på resultatet av kampen.

– Den första tanken var ”Åh vad skönt!”. Jag hade varit orolig för semestrarna. Sedan när jag läste vad de hade skrivit på blev jag besviken över att det inte var mer, säger hon.

Senare fick hon veta att avtalet som först legat på bordet innehöll försämringar, som Natopappret. Vägran att godta dem hade varit en lika stor anledning till strejk som kravet på arbetstidsförkortning.

– Vi fick i alla fall en pytteförbättring i stället för försämringar. Vi slapp Natopappret, säger Moa Gustavsson.

Kortare arbetstid sedan november

Förbättringen är en arbetstidsförkortning för mellan åtta och tio procent av Vårdförbundets medlemmar. Till exempel får de som jobbar rotation med minst 10 procent natt en heltidsvecka på 36 timmar och 20 minuter. Tidigare var kravet 20 procent natt för att få arbetstidsförkortningen.

I november fick Moa Gustavsson och ungefär en femtedel av hennes sjuksköterskekollegor på barnakuten den kortare arbetstiden.

– Det känns bra att inte behöva jobba lika mycket nätter för att komma ner i tid. Men det ger egentligen inte så mycket, i snitt blir det en dag i månaden. Det är inte så att det får mig att känna ”Wow vad utvilad jag känner mig, nu kan jag kötta på”. Det är så tungt arbete på akuten. Vi behöver och förtjänar mer återhämtning än så, säger Moa Gustavsson.

”Det kändes som att vi strejkade för ingenting”

Pipip! Pipip! Larmen är en del av bakgrundsljudet på barnakuten. En orolig mamma sticker ut huvudet från sitt barns patientrum och frågar sjuksköterskan utanför efter en filt.

–   Vi kommer med en alldeles strax, säger Hanna Fäste, som liksom Moa Gustavsson är specialiserad barn- och ungdomssjuksköterska.

Hon jobbar ”bara” dag och kväll, så hon får inte kortare arbetstid av det nya kollektivavtalet.

–  Det kändes som att vi strejkade för ingenting. Arbetsgivaren kommer alltid kunna hota med avtalslöshet. Jag tycker att Vårdförbundet skulle ha satt hårt mot hårt och utökat strejken ännu mer. Det kluriga är att vi inte får äventyra patientsäkerheten. Men man kan också fundera på hur patientsäkerheten är i vanliga fall när vi är så få sjuksköterskor på golvet och har så många patienter, säger hon och fortsätter:

– Förhoppningsvis har det här fått arbetsgivaren att förstå att de måste prioritera och värdesätta personalen mer.

”Blockad fungerar inte för biomedicinska analytiker”

På 24/7-avdelningen klinisk kemi i Huddinge blev ingen inkluderad i arbetstidsförkortningen. Biomedicinska analytikern Rami Alkenayeh var taggad och full av förhoppningar i början av blockaden och strejken. Men i efterhand är han kritisk.

–  Blockad fungerar inte i BMA-världen, eftersom många andra yrkesgrupper kan hoppa in på labb i stället för oss. Under blockaden fick de grupperna övertid och vi fick förskjuten arbetstid. Vi slets ut och förlorade pengar på det. Ska man ha blockad så ska den gälla förskjuten arbetstid också. Blockad ska vara för att lära arbetsgivaren att uppskatta oss. Inte för att vi ska slitas ut, säger Rami Alkenayeh.

Samtidigt påminde blockaden honom om hur viktigt det är med återhämtning.

– Det glömmer man när man jobbar övertid på rutin. Jag lärde mig känna mina gränser. Samtidigt är det ekonomifrågan. Det ideala målet är att inte behöva jobba övertid för att klara sin ekonomi, säger han.

”Det var värt att strejka”

Det Moa Gustavsson på barnakuten tyckte var bra med avtalsrörelsen 2024 var att hon som förtroendevald på vårdgolvet inkluderades mer än tidigare i vad som hände och vad som Vårdförbundet jobbade för. Och känslan av att Vårdförbundet ville samma sak som henne.

– Även om inte så många andra upplever det, så tycker jag att det var värt strejken och blockaden. Jag hoppas att fajten inte är över. Att det här bara var början. Vi ska få ner arbetstiden!