Medlemmar om strejken: ”Hopp, förväntningar och frustration”
Det blir en extra tuff sommar i svensk hälso- och sjukvård. På tisdagen går 2 000 av Vårdförbundets medlemmar ut i strejk. "Jag tycker man tar upp rätt saker men det är tråkigt att det ska behöva gå så långt som till strejk", säger Regina Fröse, sjuksköterska och strejkvakt utanför Karolinska i Solna.
”Vad ska vi göra? Rädda vården! När? Nu! När, när när?Nu nu nu!”
Så ljöd ramsorna som skanderades utanför Karolinska sjukhuset i Stockholm, där Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro fanns på plats när strejken inleddes klockan 11 på tisdagsförmiddagen. Ett 50-tal personer tågade med plakat och megafoner och Sineva Ribeiro hade också fullt upp med intervjuer med media.
– Det känns vemodigt faktiskt att inte bli bemött av SKR med ett avtal som de redan har och som vi har i privat sektor. De väljer hellre att låta oss gå ut i strejk, sa hon till Vårdfokus reporter på plats.
Vilken effekt tror du att det kommer få?
– Det handlar ju om att medlemmarna behöver visa att det här är det viktigaste yrkandet. Vi ska inte längre betala själva för att jobba i vården. Vi har gjort allt, hoppat över raster, äter ingen lunch, går inte hem när arbetstiden är slut, vi tar ingen semester. Vi har gjort allt. Nu är det dags för arbetsgivaren att göra sitt. Vi har fått nog. Det är det det handlar om. Det behöver medlemmarna få visa.
Vilken respons har du fått från medlemmarna här?
– De är så nöjda med att vi faktiskt tar den här striden. Jag får signaler på mejl, messenger, facebook varje dag – varför tar ni inte ut mig? Man vill visa att man gjort allt man kan och nu måste politiken och arbetsgivaren göra sitt. Det är det det handlar om, man kan inte dra ner och effektivisera hur mycket som helst.
Kommer strejken påverka sommarsemestrarna tror du?
– Arbetsgivaren hade inte klarat semestrarna i alla fall. Det hör medlemmar av sig till mig om att det hotet köper de inte, för så ser det ut. Har man inte en semesterplanering klar den 25 april då har man ingen semesterplanering. Nånstans bygger man hela sommarplaneringen på att vi ska jobba övertid och att vi ska ställa upp dygnet runt, året runt.
Vad krävs för att ni ska gå in i förhandlingar nu?
– Det viktigaste är att politiker i regioner och kommuner ger dem mandat att möta upp oss i ett yrkande i ett avtal som de redan har idag med ett annat förbund.
En av sjuksköterskorna som deltog i manifestationen är Elin Lyman, som själv arbetar på barnneurologen och därmed inte är uttagen i strejken.
– Det är bra för barnens skull. Men jag är här för att visa mitt stöd. Vårdförbundets yrkesgrupper är värda bättre arbetsvillkor, kortare arbetsdagar och lön efter prestation, säger hon.
Regina Fröse som till vardags arbetar på IBD-mottagningen är iklädd en röd banderoll märkt ”Strejkvakt”.
– Min uppgift här och nu är att visa allmänheten att vi är i konflikt, förklarar hon.
– Jag tycker man strejkar för bra saker, man tar upp rätt saker. Sen tycker jag det är tråkigt att det ska behöva gå så långt som till strejk. Men nu är vi här och så får vi hoppas att vi får ett bra avtal.
– Tyvärr är vi färre än väntat på plats eftersom många tvingats gå tillbaka och utföra skyddsarbete redan.
André Lindqvist, ST-läkare i onkologi, satt ute i solen och åt sin lunch samtidigt som strejken bröt ut.
– Jag ser att ni kämpar inte bara för er själva utan också för alla andra vårdarbetare. Vi är fler som står bakom er, så kämpa på!
Marianne, som Vårdfokus reporter träffade utanför Karolinska i Solna, tycker det är helt rätt av Vårdförbundets yrkesgrupper att gå ut i strejk.
– Om det gäller löner och arbetstider har de helt rätt, det måste förändras för personalen.
Hon är också för en förkortad arbetstid i vården.
– Det frigör fler arbetstillfällen, och de orkar mer av det de har att sköta om.
Marianne har också följt debatten kring huruvida strejken är samhällsfarlig eller inte.
– Jag hoppas ju att det ändå finns personal som täcker upp på de viktigaste posterna där så att människor inte drabbas.
”Hoppas det här leder till en förändring”
På tisdagförmiddagen tömdes också lungavdelningen vid Skånes universitetssjukhus i Malmö på de sista tre patienterna. Samtliga 16 sjuksköterskor går ut i strejk klockan 11.
– En del patienter har skrivits ut, andra har flyttats till andra avdelningar eller sjukhus, säger Elay Gul, som är förtroendevald på arbetsplatsen.
27-åringen har vid flera tillfällen offentligt uppmärksammat unga och nyexaminerades situation i vården.
– Jag jobbar själv deltid och ser hur kollegor blir sjukskrivna redan första året. Vi har kämpat för bättre arbetsmiljö, arbetsvillkor och löner för att uppnå hållbarhet, men inte blivit lyssnade på. Jag hoppas att det här leder till en förändring. Strejk är den sista utvägen facket har, säger Elay Gul.
”Stort och speciellt”
På ortopedavdelning 11 i Lund tågade åtta sjuksköterskor ut från arbetsplatsen med förtroendevalda Louise Tönnies i spetsen. Ett vårdteam stannade kvar för att ta hand om cancer- och infektionspatienter som inte kan flyttas någon annanstans.
– Det var lite antiklimax att gå från en nästan tom avdelning, det märktes liksom inte. Men vi är fulla av spänd förväntan. Det här känns stort och speciellt och vi hoppas att vi kan göra skillnad både för oss och för framtida kollegor inom vården, säger Louise Tönnies.
På universitetsbiblioteket mötte gruppen upp fler strejkande medlemmar för att lyssna på ett tal. Tre av sjuksköterskorna från ortopeden tjänstgör därefter som strejkvakter utanför akuten och resten ger sig ut på Lunds gator för att informera allmänheten om konflikten.
I Malmö samlas Vårdförbundets medlemmar och förtroendevalda i Pildammsparken för en informationsträff. Samma sak sker utanför entrén till Universitetssjukhuset i Linköping. En av sjuksköterskorna där är Laura Ljung från akutmottagningen.
– Det är lite blandade känslor här. Både hopp och förväntningar om att det här ska leda till något bra. Men också frustration över att det ska behöva går så här långt för att arbetsgivare och politiker inte värdesätter oss. Och så förvirring kring vad som förväntas av oss. Det har skapat lite oro, men vi har duktiga fackliga företrädare som informerar så fort de får veta något nytt.
Dubbla känslor
Akutmottagningen i Linköping drar ner personalstyrkan under strejken, men har beredskap för kritiskt sjuka patienter.
– Vissa tider kommer en del team stängas ner, vilket innebär att vi måste hänvisa fler patienter till andra akutmottagningen eller primärvården.
Själv känner hon sig ”ambivalent” inför att lägga ner arbetet i dag.
– Det är en nödvändig åtgärd för att arbetsgivare och politiker ska lyssna på oss. Samtidigt kommer verksamheten, arbetsplatsen och patienterna bli lidande. Vårdtider kommer förlängas och andra akutmottagningar får det tuffare.
Även Isak Berge, sjuksköterska och förtroendevald på akutgeriatriska avdelning 34 på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har dubbla känslor inför strejken.
– Det är bedrövligt att det ska behövas men nu är den här. Jag har flera kollegor som arbetar ofrivillig deltid för att orka, säger han.
Om parterna inte kommer överens om ett nytt avtal med bättre villkor tror han att en del väljer att sluta.
– Då får man fundera på var man ska tillbringa återstoden av arbetslivet.
Eftersom samtliga sjuksköterskor på avdelningen är uttagna i strejk har patienterna flyttats eller skickats hem.
– Det är alltid tråkigt när en patient som man byggt upp en relation till flyttas till en annan avdelning, men det händer i och för sig dagligen.
2000 medlemmar omfattas
Cirka 2 000 av Vårdförbundets medlemmar omfattas av strejken. Inget nytt kollektivavtal har tecknats mellan Vårdförbundet och arbetsgivarorganisationerna Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Sobona under våren. Strejk är det yttersta konfliktvapnet som facket har, och den har föregåtts av övertids-, mertids- och nyanställningsblockad i samtliga regioner, utvalda sjukhus som drivs av kommunala bolag samt i 29 kommuner.
Om en vecka, den 11 juni, utökas strejken och omfattar då ytterligare 1900 medlemmar.
Den viktigaste stridsfrågan rör kortare arbetstid. Vårdförbundet yrkar på en stegvis förkortning under tre år. Men SKR har gång på gång meddelat att man inte har mandat att förhandla om en så långtgående förändring eftersom det kommer att påverka hela arbetsmarknaden.
Förbundsordförande Sineva Ribeiro poängterar samtidigt att Vårdförbundet endast företräder sina medlemmar, inte samtliga 1,2 miljoner arbetstagare i regioner och kommuner.
Arbetsgivarsidan varnar för att en strejk kan bli samhällsfarlig, något facket inte håller med om. Efter lokala förhandlingar i Stockholm, Östergötland, Västerbotten, Västra Götaland och Skåne gick Vårdförbundet ändå med på vissa undantag och justeringar för att undvika att strejken sköts upp.