Marja-Kristine kämpar mot vårdens okunskap om samer
Renskötseln är familjens liv. Men Marja-Kristine Oskal brinner också för att göra vården bättre för samiska patienter — något som länge varit en ickefråga i Sverige. Foto: Sandra Lee Pettersson
Samers hälsa

Marja-Kristine kämpar mot vårdens okunskap om samer

”Du kan inte bemöta en renskötare som någon med ett kontorsjobb”, säger distriktssköterskan Marja-Kristine Oskal. Okunskap och kulturkrockar drabbar samer i vården. Men nu ökar intresset för samisk hälsa.

Det är mitten av februari. Marja-Kristine Oskal har just hämtat hem en renkalv från skogen i jämtländska Stugun. Den är så undernärd att den knappt orkar stå på benen.

Vintern började varm och blaskig. Sedan kom kyla och massor med snö. Det gör att renarna måste gräva djupt, för att mötas av ett svårgenomträngligt istäcke över laven. Nu går kalven i ett hägn utanför huset och ska få äta upp sig och bli stark, tillsammans med fler djur som behöver extra omsorg för att orka ut på bete igen.

Osynlig minoritet i vården

Lätta steg i snön. Mjuka mular som sträcker sig mot maten. De som är svagast får renlav. De som har mer kraft får även hö och pellets.

— Jag har patienter på många vårdnivåer här utanför just nu, skojar Marja-Kristine om djuren som stillsamt rör sig i hägnet.

Hon är renägare och distriktssköterska. Arbetet med renarna går inte efter klockan. Distriktssköterskejobbet på Föllinge hälsocentral är ett 7—16-arbete. Men när kollegorna pratar på fikarasten om vad de ska göra i kväll vet Marja-Kristine sällan vad som ska hända. Kanske ringer maken och ber om en reservdel till skotern. Renskötseln är familjens liv. Men i allt detta brinner hon också för att göra vården bättre för samiska patienter — något som länge varit en ickefråga i Sverige.

Sveriges samiska befolkning

  • Det finns uppskattningsvis 20000–40000* samer i Sverige och nära 5000 renägare, varav cirka 2000 livnär sig på renskötsel.
  • Samer har status som urfolk och är en av Sveriges fem nationella minoriteter, med rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur med stöd av samhället.

* Eftersom etnicitet inte registreras i Sverige finns inga exakta siffror; det är också en individuell fråga om någon identifierar sig som same eller inte.

— Tyvärr är det många som behöver hjälp, både fysiskt och psykiskt, som inte får det på grund av kulturkrockar och bristande språklig och kulturell kompetens. Feldiagnoser för att man inte förstår personen man har framför sig.

I grunden handlar det om att leva upp till den samiska befolkningens särskilda rättigheter som urfolk, säger Marja-Kristine. För vården innebär det att helt enkelt lära sig mer om den samiska patienten.

Stress och förslitningsskador

För fyra år sedan drog Föllinge och Krokoms hälsocentraler igång just ett sådant projekt, med Marja-Kristine som drivande kraft. Same­byarna i området bjöds in för att diskutera vad som borde göras. Det blev början på ett erfarenhetsutbyte som gett vårdpersonalen större inblick i renskötares och andra samers liv, och de samiska patienterna större kunskap om vad det går att förvänta sig av vården.

Samtalen har bland annat handlat om vad som påverkar renskötande samers hälsa. Efter många timmar på skoter och fyrhjulingar, under delar av året i stark kyla, är förslitningsskador vanligt. Många upplever också hög stress, eftersom arbetet som renskötare påverkas av mycket som är utom din egen kontroll — väder och vind, klimatförändringar, markkonflikter, exploateringar, rovdjur. Känslor av hjälplöshet, som kan bli grogrund för ohälsa.

Mötet med vården underlättas inte av att samer har lägre förtroende för svensk sjukvård än vad svenskar har i stort. En konsekvens av egna upplevelser, men också en del av en mer omfattande misstro till samhället där diskriminering, rasism och förtryck genom historien — och i dag — har skapat en känsla av att svenska samhället inte riktigt går att lita på. För de allra äldsta och deras anhöriga finns traumatiska upplevelser från tiden då Sverige bedrev rasbiologisk forskning som oläkta sår i kropp och själ.

Praktiskt och kulturellt

Många samer drar sig för att söka vård, berättar Marja-Kristine. På grund av bristande tillit och öppettider som passar bäst för den som jobbar på kontor. Men också för att de växt upp i en miljö som värderar styrka och självständighet högt. Du ska inte klaga, hellre lösa det själv, eller bita ihop och kämpa på. Den som till slut tar kontakt med vården kan göra det i sista stund, eller för sent. Andra söker inte vård alls.

Kritiken mot Sverige

  • Svensk sjukvård lever inte upp till samers särskilda rättigheter som urfolk. Det slog FN:s specialrapportör i hälsofrågor fast efter ett besök i landet 2007. Han kritiserade också Sverige för stora kunskapsluckor gällande samers hälsa.
  • Samma kritik har förts fram från flera håll, år efter år. Exempelvis konstaterade utredningen om en stärkt minoritetspolitik 2017 att vårdens anställda saknar rätt stöd för att kunna ge bra vård och bemötande till samer och andra minoritetsgrupper i Sverige.

Marja-Kristine beskriver hur återhållsamhet med känslor och stora uttryck kan få konsekvenser när vården bedömer en samisk patients fysiska smärta eller psykiska mående. Hon har själv upplevt den här kulturkrocken i samband med att hon fick sina barn. En barnmorska hon känner kommenterade på bb att hon aldrig hade kunnat uppfatta vilken smärta Marja-Kristine gick igenom om hon inte hade känt henne personligen.

— I det samiska språket finns det 50 ord för att beskriva snö, hur den är, konsistensen och allt. Men inte alls lika många ord för att beskriva känslor. Det är lite kultur att du inte ska känna efter så mycket och det kan ju vara både en styrka och en svaghet, säger Marja-Kristine.

”Vad behöver jag veta om dig?”

Hon är just nu föräldraledig. Men kollegorna på hälso­centralen har fortsatt att utbilda sig och utveckla vården med fokus på samisk hälsa. Bland annat genom att försöka ta sig från tätorten oftare, närmare de samiska patienterna. Skälen är framför allt praktiska. Eftersom en stor del av patientunderlaget finns på fjället under exempelvis renskiljningen är tanken att läkarbesöket också ska kunna ske där.

Ettåriga sonen Mahtte Antaris, yngst av tre bröder, kryper runt på golvet hemma i köket i Stugun. Han passar på att leka med storebrors gula leksakslastbil när mamma pratar i telefon och samtalet glider över till själva vårdmötet.

Vad kan exempelvis en sjuksköterska, med en samisk patient framför sig, göra för att skapa trygghet och ge ett bra bemötande?
— Jag har en fråga som jag gillar jättemycket: Vad behöver jag veta om dig för att kunna hjälpa dig? Då öppnar man upp, man är nyfiken men inte nyfiken-fördomsfull. För det misstaget kan man också göra, svarar Marja-Kristine.

En upplevelse som många samiska patienter delar är att de måste utbilda vårdpersonalen de möter. Förklara, och försvara, den samiska kulturen. Svara på frågor om allt från renar till traditionell klädsel. Eller höra: Du har ju inga renar, du har väl inga problem.

Sveriges nordligaste regioner, i den svenska delen av Sápmi, samarbetar sedan 2017 i ett kunskapsnärverk för samisk hälsa.

— Alla pratar inte samiska, alla jobbar inte med renskötsel. Det kan bli känsligt. Och de som är renskötare lever väldigt olika liv. En del flyttar långt med sina renhjordar, andra inte. Vissa tar sig fram på skoter, andra på skidor, säger Marja-Kristine.

Tala mer om rasismen

Just den här vintern har hon och familjen flyttat på sig i hopp om att hitta bra bete till renarna. De har lånat huset i Stugun och tillfälligt skolat in äldsta sonen i en ny skola. Renarna fick köras hit på trailer. Eftersom november var ovanligt varm gick det inte att ta den vanliga flyttvägen över isarna.

Vinterbetet blev sämre än väntat. Extrautfodringen är ett nödvändigt ont. Men det som skapar mest stress i Marja-Kristines egen familj är rovdjuren, berättar hon. På vintern är det järv och lo som tar många renar. Kanske tamrenen, eller renen som var en doppresent. Rivna djur blir både en känslomässig och ekonomisk påfrestning.

En annan stressfaktor är skadegörelse. Renvarningsskyltar hittas trasiga. Förra vintern tömde någon ut innehållet i samebyns ena fodersilo. På staket och byggnader klottras elaka rasistiska ord.

— Genom åren har det börjat pratas allt mer öppet om psykisk ohälsa, det är positivt. Men jag tror att debatten om rasism också måste komma vidare. Det har en direkt påverkan på det psykiska att känna sig attackerad, säger Marja-Kristine.

Marja-Kristine Oskal, renägare och distriktssköterska
Marja-Kristine och sonen Nils Jaahke. Foto: Sandra Lee Pettersson

Hon har blivit kallad lappfitta av en patient under sjuksköterskepraktiken. Rasismen kan visa sig överallt. Men hennes reaktion har alltid varit att bli starkare och vilja kämpa ännu mer för sin kultur. Hon tillhör en yngre generation samer som framför allt känner stolthet över sitt ursprung, som aldrig tänkt tanken att gömma undan det samiska.

Uppmuntra till prat om känslor

Oavsett om barnen väljer renskötseln i fram­tiden, eller inte, så är hon tacksam för att kunna föra vidare kunskap som hon själv fått från sina föräldrar och äldre släktingar.

Men en sak tänker Marja-Kristine Oskal försöka ändra på, fåordigheten kring känslor. Med tre pojkar — som ska växa upp i en ganska tuff värld — tycker hon det är extra viktigt att uppmuntra till prat om känslor.

Hon tror inte att det kommer att göra barnen gnälligare när det är kallt och blött på fjället, men mer kompetenta att uttrycka sina behov i ord när det behövs. Kanske i framtida möten med vården.

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida