Så kan du bemöta patienter som mår psykiskt dåligt

Psykiatrisjuksköterskan och forskaren Pernilla Omerov tycker att sjukvården måste bli bättre på att använda sjuksköterskors kompetens vid psykisk ohälsa. Här ger hon tips på hur bemötande och samtal kan användas för att förebygga suicid.

Pernilla Omerov blev specialistsjuksköterska 2004, disputerade 2013 med en avhandling om personer som förlorat sina barn genom suicid, och har lång erfarenhet av att utbilda vårdpersonal som arbetar med suicidprevention och krisstöd.

Hon upplever att många inom sjukvården inte känner sig bekväma i att möta personer som kämpar med psykisk ohälsa och i stället tänker att det är bättre att hänvisa vidare till psykiatrisk vård. Det kan leda till att känslor av ensamhet, utanförskap och av att vara en börda förstärks. Risken finns att personen sluter sig.

Hon tycker att vägen in till den psykiatriska vården har blivit för manualbaserad. Fokus är på psykiatrisk diagnostik med risk för att grundorsaken missas.

– Sjuksköterskor har en bred kunskap som lämpar sig för att fånga upp fysiska, psykiska, sociala och existensiella behov. Ändå blir det allt vanligare att de första samtalen inom psykiatrisk vård utförs av mentalskötare som utgår från en checklista. Vårdgivarna har missat att den kvalificerade omvårdnaden – som omfattar allt från bemötande, samtal och vårdplanering – i sig är en suicidpreventiv insats som behöver komma in mycket tidigare.

Livsavgörande bemötande

Sjuksköterskor möter suicidnära personer i alla typer av vårdmiljöer. Det kan vara någon som kommit in till akuten med hjärtkänningar och som behöver en somatisk undersökning. Pernilla Omerovs första tips kan låta banalt men handlar om att inte skapa mer lidande genom att avfärda personen med sitt förhållningsätt. Få personen att känna sig välkommen och sedd genom de små omsorgerna. Man kan ta ett blodtryck på många olika sätt.

– Utgå ifrån att alla gör sitt bästa. Var närvarande i stunden och tänk på bemötandet, det kan vara livsavgörande. För den som mår dåligt är det oerhört kraftfullt att få träffa en person som utstrålar medmänsklighet, som visar intresse och som lyssnar utan att döma eller lägga saker till rätta, säger Pernilla Omerov.

Våga stanna i berättelsen

Hennes nästa tips är att lyssna först, agera sen. I stället för att lyssna efter vad du som vårdpersonal behöver hantera och lösa, lyssna för att försöka förstå. Det är lätt hänt att man vill trösta eller säga något förmildrande, men då riskerar viktig information att gå förlorad.

– Ställ öppna frågor, våga fråga om suicidtankar och planer på att avsluta sitt liv, lyssna utan att avbryta, försök sätta dig in i personens livsvärld och var inte rädd för att använda dina egna intressen eller erfarenheter om det kan öppna upp samtalet. Mellanmänskliga samtal kan bli ett andrum i plågorna, där man känner sig sedd och att man hör till.

När berättelsen väl kommer och en allians uppstått kan man gemensamt komma fram till hur lidandet kan lindras, men också vad som kan förstärkas. Undersök vad som har fått personen att orka fram till idag och vad personen har för mål och drömmar. Ta hjälp av anhöriga att minnas. Detta kan sedan brytas ned till realistiska delmål och konkreta handlingar i en omvårdnadsplan.

– Det ger en känsla av att man tar kontroll över sitt liv, men också att man får visa för sig själv och andra att man är kapabel, att man har förmågor. Sätt upp mål som är rimliga att klara av, ett misslyckande kan leda till en negativ spiral.

Verktyg för att hantera svåra känslor

Hela tiden är det viktigt att tänka på miljön. Suicidaliteten kan öka snabbt om det blir mer ångest eller hopplöshet, ibland har personen själv svårt att hinna med och parera.

– Det kan handla om att minimera tillgången till läkemedel eller andra redskap som gör det möjligt att ta sitt liv i en situation där man övermannas av hopplöshet eller känslostormar. Bara några sekunders extra betänketid kan göra att situationen lugnas ner.

Eftersom suicidrisken är förhöjd efter ett vårdtillfälle är det viktigt att personen och dennes anhöriga får redskap att hantera kriserna då de kommer. Att lära sig känna igen tecken på att måendet försämras och att ha strategier för att undvika att suicidtankar övergår i handling.

– Det ska finnas en krisplan där det tydligt står vad personen kan göra i olika situationer, och vad nästa steg är om åtgärderna inte räcker. Vården måste finnas tillgänglig och svara upp vid behov.

Minns de goda exemplen

Som vårdpersonal är det viktigt att påminna sig om att man inte kan ta ansvar för allt utan att det räcker långt med att man gör sin del så gott det går. Bra bemötande och god omvårdnad kan leda till att personen och dennes anhöriga orkar lite mer och att nästa möte med vården blir bra.

– Den som ser mycket lidande varje dag kan själv bli nedstämd och uppgiven. För att orka förmedla en optimism till patienterna är det bra att påminna sig om alla fantastiska exempel när det gått att vända bottenlöst mörker till livsglädje. Man vet aldrig vad som kan bli vändpunkten. Det kan vara när man hittar en bra behandling, kärlek eller ett nytt sammanhang som gör att livet får mening. Det är häftigt att få vara med om.