De har kapat vårdköerna – men inte tack vare rikspolitiken

Från 800 till 200 patienter i kön, på mindre än ett år. Personalen på EPOS i Sala har betat av en rejäl bit av kö-kakan och gett Region Västmanland kortast kötid till höftprotesoperationer i landet. Men inte genom övertidsberg eller tack vare extra pengar från regeringen.

Biträdande verksamhetschefen Saha Novljanin och operationsplaneraren Sofia Ydrefalk Frisk tittar i det färgglada operationsschemat Orbit när det knackar på dörren till kontoret. Narkosläkaren Duraid Mahmoud kliver in i rummet.

– Hej Sofia! Hur var det med den här patienten? säger han och håller upp en lapp.
Sofia tittar på den. Hon behöver inte titta i datorn för att veta svaret. Hon minns ändå. När läkaren fått sina svar går han ut ur rummet.

– Det är en jättefördel att vi är en så liten enhet. Det ger möjlighet att se hela vårdkedjan, säger Sofia Ydrefalk Frisk.

Det har hon hjälp av i operationsplaneringen.

– Att matcha operation och mottagningens kapacitet för att hålla vårdgarantin i båda är en utmaning.  Men det går, med bra dialog med ledningen och läkarna som lägger operations- och mottagningsscheman. Det är de som avgör hur många patienter vi kan ta in.

Vårdköer kortas när personal får jobba ostört

Enheten för planerade operationer i Sala, EPOS, ligger i Salas gamla sjukhus på åtta våningar brunt tegel. Den är den enda verksamheten i byggnaden, resten står tom.

Sedan den öppnade i april 2024 har den bidragit till att Region Västmanland har kortast väntetid i landet för operationer av höftproteser, enligt Svenskt perioperativt registers, SPOR, statistik för år 2025. 42 dagar, jämfört med 92 dagar som är snittväntetiden i riket.

På mindre än ett år har EPOS betat av vårdkön med 75 procent. Från 800 väntande i september 2025, till 200 patienter i kön i maj 2026.

Både personalen och ledningen är övertygade om att faktumet att de ligger lite för sig själva är en stor anledning till att de kunnat beta av kön så pass mycket.

Det märks särskilt på operation en våning upp.

– Vi får jobba ostört. Vi vet att de operationer som vi har planerat kommer att bli av. Sedan kan det alltid hända saker, som att patienten blivit sjuk och behöver bokas om. Men vi vet att vi har våra sängplatser och våra kollegor – vi blir inte plötsligt upptagna av akuta fall som när vi var på Västerås sjukhus, säger operationssjuksköterskan Sofie Eriksson.

I sin speciella arbetsdräkt för protesoperationer visar hon upp enhetens två operationssalar. Det finns en tredje, som så småningom ska bli en upplärningssal med lugnare tempo. Men i dag fungerar den som uppdukningsrum. Medan en operation pågår behöver Sofie Eriksson och kollegorna förbereda för nästa. De gör åtta om dagen, om ingen blivit inställd.

Från steril till vårdavdelning – alla lika viktiga för kortare vårdköer

Efter varje operation åker verktygen och redskapen hissen ner två plan till sterilen. Där rengörs, kontrolleras och steriliseras de av EPOS steriltekniker. Processen tar ungefär fyra timmar.

– Eftersom vi enbart opererar knä och höft och använder standardiserade instrument, går arbetet snabbare för oss här än på många andra ställen. Vi är experter på våra instrument. Vi kan dem nästan i sömnen, säger sterilteknikern Jhoanna Tumakay och skrattar.

Allt måste flyta på. Medan Jhoanna packar ett operationsset, kan hon följa dagens färgkodade operationsschema på en skärm på väggen. Blir det stopp i sterilcentralen påverkas även operationsverksamheten.

Likaså om det blir stopp på mottagningen eller vårdavdelningen. I kugghjulet EPOS behöver alla kuggar fungera tillsammans.

På vårdavdelningen finns 17 sängplatser. Åtta för dem som kommer in för operation, och åtta för dem som opererats, stannat sin natt och ska hem, samt en extra plats.

– Det kan låta lite. Men patienterna är alltid i ett intensivt skede. Och det kan kännas forcerat för en del. Det känns som att vi springer fortare och fortare för att hinna med. Behöver det alltid vara så här bråttom? säger Carina Fallhagen, som är sjuksköterska på vårdavdelningen och förtroendevald för Vårdförbundet på EPOS.

Facken tog upp stressen med ledningen, och i höst ska de tillsammans kika på hur de kan lugna ner tempot utan att minska antalet patienter.

Korta beslutsvägar och lagarbete minskar vårdkön

Flera talar gott om de korta beslutsvägarna på EPOS. Och samarbetet. Den tydliga känslan av att alla hör ihop. Som dagen innan, när en patient avbokat och de plötsligt hade en lucka. Senare på dagen hade en ny patient kommit in som visade sig vara en god kandidat för luckan som uppstått. Personalen hjälptes åt och såg till att få klart det sista som behövdes, och där ligger nu 82-åriga Monika Karlsson med en nyopererad höft på post-op.

– Jag var chockad att det gick så snabbt att få en tid. Jag trodde att det skulle ta månader. Det var skönt, då hann jag inte oroa mig. Alla är så omtänksamma här. Jag opererade den andra höften i Västerås för några år sedan. De var duktiga där med. Men det är en annan atmosfär här. Det märks att det är ett mindre ställe. Behöver jag operera mig igen åker jag helst tillbaka hit, säger Monika Karlsson.

Operationsplaneraren Sofia Ydrefalk Frisk har bytt om från vitt till blått och kommer fram till Monika Karlssons säng. Hon böjer sig ner och tar hennes händer i sina. Sofia berättar att hon täcker lunchluckan för en kollega och ska koppla bort Monikas antibiotika. Förutom lunchluckorna jobbar hon på postop en dag i veckan.

– Rotationen blir ett sätt att behålla den kliniska kompetensen. Det är roligt! Vi är många som gör så här. Det är viktigt på en liten enhet, som är mer sårbar än en stor. Det är en förutsättning för att det ska fungera. Det ger också en förståelse för varandras arbetsuppgifter, säger Sofia Ydrefalk Frisk.

Vårdköerna svårlöst problem för politikerna

Politiken har länge försökt komma till rätta med de svåröverkomliga vårdköerna. Nuvarande regering har valt att ge riktade statsbidrag till utvalda operationer, bland andra höftproteser. I korta drag vill Tidöpartierna (M, KD, L, SD) fortsätta på den linjen. De vill överlag öka statsstyrningen över vården. KD och SD vill att staten ska ta över huvudmannaskapet för vården.

Oppositionen (S, MP, C, V) vill i stället ge mer generella statsbidrag så att regionerna själva kan välja hur de ska användas.

Region Västmanland och EPOS i Sala har fått del av de riktade statsbidragen från regeringen. De har varit ett välkommet tillskott, säger biträdande verksamhetschefen Saha Novljanin. Men de har inte haft någon betydelse för antalet operationer.

– Vi hade redan resurserna, personalen och målen, och skulle ha producerat detta ändå. Framgången bygger snarare på ett långsiktigt arbete, ett tydligt uppdrag och det politiska stöd som gav oss möjlighet att arbeta på det här sättet, säger hon.

Hos enheter utan samma grundresurser, tror hon att riktade statsbidrag kan leda till undanträngning, så att andra vårdköer blir längre i stället.

– Samtidigt kan riktade statsbidrag vara ett viktigt verktyg på kort sikt för att skapa handlingsutrymme för verksamheter med särskilda utmaningar. För att ge långsiktiga effekter behöver de dock kombineras med hållbara arbetssätt, rätt kompetens och organisatoriska förutsättningar, säger Saha Novljanin.

Fått gehör oavsett politiskt styre

EPOS har vuxit fram under olika politiska styren i regionen. Idéerna föddes på vårdgolvet redan 2016 och blev till mer konkreta planer 2019. År 2021 drog arbetet för den nya produktionsenheten i gång. Saha Novljanin kopplades in tidigt och har haft många samtal med politiker för att dra projektet i mål.

– Det har inte spelat någon roll vilka partier som har styrt. Jag har fått gehör hela vägen. Vi måste ta vårt ansvar och ge politikerna fakta och förslag på lösningar för vad som fungerar hos oss, för att de ska kunna ta välgrundade beslut, säger Saha Novljanin.

För att komma åt vårdköerna verkar lyhördhet och helhetssyn vara viktiga pusselbitar. Både på arbetsplatserna och i politiken.

”Behöver se hela kedjan”

Apropå helhet. Spindeln i nätet – operationsplaneraren Sofia Ydrefalk Frisk – kliver ut ur planeringsrummet med en lapp i handen. Den handlar om en patient som ska till vårdavdelningen. Hon hittar sjuksköterskekollegan Carina Fallhagen, som tar över bollen.

De är överens om att alla länkar i vårdkedjan behöver vara lika starka. Carina Fallhagen sammanfattar det så här.

– När politikerna säger ”gör fler operationer” – då genererar det fler mottagningskontakter, fler patienter på avdelningarna, och så vidare. Om bara en del utökas måste personalen på de andra springa snabbare. Man behöver se på hela kedjan.