Sjukvårdsministern: ”Krävs ett helhetsgrepp kring arbetsmiljön”

Nuvarande sjukvårdsministern Elisabet Lann (KD) har tagit initiativ till en kriskommission, precis som Vårdförbundet kräver. Men arbetstidsförkortning ser hon inte som en väg ut ur bemanningsproblematiken. ”Plockar vi bara bort timmar har vi inte löst någonting”, säger hon till Vårdfokus.

Vårdförbundet kämpar för kortare veckoarbetstid. Hur ställer du dig till det?

– Jag kan se att det på lång sikt skulle göra det mer attraktivt att jobba inom vården. Men med tanke på svårigheterna kring kompetensförsörjningen finns här en uppenbar målkonflikt. Om man enbart kortar arbetstiden riskerar det att leda till en försämrad arbetsmiljö och mer stress på kort sikt eftersom det innebär färre arbetade timmar för befintlig personal. Därför behöver man ta ett helhetsgrepp om arbetsmiljöfrågan.

– Antalet timmar är en faktor, men det är också otroligt viktigt att arbetet läggs upp på ett sätt som gör det hållbart att arbeta heltid. Plockar vi bara bort timmar har vi inte löst någonting.

Du har initierat en ”kriskommission” för vården. Vad händer med den vid ett regeringsskifte?

– Det kan jag inte svara på. Men nu har vi i alla fall börjat. Vi kallar det ”Nationell samling för arbetsmiljön i vården” och där träffas berörda aktörer för att tillsammans ta ett krafttag. Syftet är att komma överens om var vi kan börja. Vi kan inte lösa alla utmaningar för all framtid, men det är viktigt att komma i gång.

– Insikten hittills är att det finns en stor samsyn. Det är tydligt att alla ser liknande brister, till exempel möjligheterna för vårdens medarbetare att påverka arbetssätten i olika verksamheter. Många återkommer till känslan av att inte tas på allvar och att inte fullt ut tas till vara. Man förväntas jobba väldigt styrt och begränsat och inte utifrån eget omdöme.

”Destruktivt att leda utan att kunna påverka”

Vårdförbundet vill ha en nationell ledarskapsutbildning för chefer i vården. Kan du tänka dig att besluta om en sådan?

– Jag är beredd att överväga det. Sveriges kommuner och regioner, SKR, har en ledarskapsutbildning men jag uppfattar att Vårdförbundet inte tycker att den räcker eller är tillräckligt bra. Mycket av problemen kring arbetsmiljö, stress och för mycket arbetsuppgifter som stjäl tid från det som skapar mening och kvalitet i vården är en fråga om ledarskap så det är absolut ett område som behöver ses över.

Hur menar du då?

– Det finns inget mer destruktivt än att ha ansvar men inte möjlighet att påverka. Idag ser det ofta ut så i vården. Chefer har små förutsättningar att lägga upp arbetet och jobba systematiskt med arbetsmiljön. Det är för toppstyrt och mellanchefer sitter i en ohälsosam roll, med medarbetare som inte mår bra men begränsade möjligheter att göra något åt det.

– Om vi ska klara av den långsiktiga kompetensförsörjningen och finansieringen för att ge medborgarna en jämlik vård, implementera nya behandlingsmetoder, upprätthålla ett vårdutbud i hela landet och se till att vårdpersonalen får jämlika villkor, möjlighet till fortbildning och tillräckligt många kollegor så är min övertygelse att staten måste ta över huvudmannaskapet. Först då kan man trycka tillbaka inflytandet så att handlingsutrymmet ökar för chefer.

Gjort det möjligt att flytta personal vid kris

Skulle Vårdförbundets medlemmar få högre lön som statligt anställda?

– Jag tror det. Finansieringen skulle bli mer robust och långsiktig. Dagens system med Sveriges kommuner och regioner, SKR, som arbetsgivarpart håller igen löneutvecklingen. Man ser att de som jobbar hos privata vårdgivare drar ifrån lite.

Enligt Vårdförbundets valundersökning har allmänheten låg tilltro till vården i händelse av en långvarig kris. Vad tänker du om det?

– Det är allvarligt, såklart. Men det pågår ett intensivt arbete som det inte har rapporterats jättemycket om. Staten har redan tagit ett större ansvar för att alla regioner och kommuner ska kunna stärka lagerhållning och liknande. Vi har också stiftat lagar som innebär att regeringen kan bestämma att en region ska hjälpa en annan i händelse av kris eller krig. Vid exempelvis en masskadehändelse kan man flytta personal och resurser så att vi nyttjar den samlade kapaciteten.

Det talas om ”beredskapssjukhus”. Hur ska sådana funka?

– Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram en modell för beredskapssjukhus, så att vi kan säkra att det på sikt finns ett vårdutbud även i fredstid som har förmåga att stärka upp vid ett krigsutbrott. Det måste finnas ett basutbud för att vi ska vara robusta nog att skala upp. För att upprätthålla en viss personalvolym krävs också en viss patientvolym och därför behöver vi vara beredda att flytta patienter för att ha rätt kompetenser där det egentligen inte finns ett tillräckligt befolkningsunderlag.