Michelle Wahrolén, chefredaktör: Sluta lappa i vården – bygg en ny struktur
Det var länge sedan sommarkriserna i vården kunde räknas som tillfälliga. Det är ett systemfel. Man kan verkligen fråga sig varför vi accepterar detta, om nu vården är så viktig för väljare som det beskrivs, skriver Vårdfokus chefredaktör Michelle Wahrolén i en ledare.
Sommarkrisen i vården har blivit så återkommande att vi nästan har slutat reagera på den. I 15–20 år har vi accepterat samma mönster av stängda vårdplatser, personalbrist och överbelastad personal när sommaren kommer. Det var länge sedan det var en tillfällig kris. Det är ett systemfel.
Förlossningsvården är alltid ett av de tydligaste exemplen på att det inte fungerar. I Skåne, till exempel, fick förlossningsrum stängas och födande kvinnor flyttas mellan sjukhus. I det mest extrema fallet ledde det till att en födande kvinna bollades mellan Malmö och Lund och till slut tvingades att föda hemma i sitt eget sovrum.
Samtidigt vittnar barnmorskor om uteblivna raster, stress och en arbetsbelastning som inte är hållbar. En enkät från Vårdförbundet visar dessutom att en stor majoritet upplevde sommarbemanningen som helt otillräcklig.
Varför accepteras detta – när vården är så viktig för väljarna?
Inför valet kommer vården åter att beskrivas som en av väljarnas viktigaste frågor. Det är inte konstigt. Vård handlar om tryggheten i att veta att hjälpen finns när man själv eller någon man älskar blir sjuk. Man kan verkligen fråga sig varför vi accepterar att det fungerar så här om nu vården är så viktig för oss.
Vad ni som jobbar i vården tycker är viktigt är tydligt: bättre arbetsmiljö, rimliga arbetstider och löner som speglar kompetens och erfarenhet. Ni vill helt enkelt få rätt förutsättningar att göra ert jobb och ge säker vård.
Vården sitter fast i en ond cirkel
Det borde inte vara särskilt kontroversiellt. Vi vet mycket om vad som fungerar: nära ledarskap, chefer som har tid för sina medarbetare och större inflytande för dem som faktiskt arbetar nära patienterna.
Den som står på golvet vet ofta bäst vad som behöver förändras. Ändå sitter vården fast. Brist på pengar, personalbrist, kortsiktiga budgetar och stela organisatoriska strukturer bildar en ond cirkel. Dokumentation, digitala system och produktionsmål tar tid från patienterna, samtidigt som besluten ofta fattas långt från verksamheten.
Här finns inspiration till lösningar
Det är inte bara i Sverige som vi har de här problemen, även om det är en klen tröst. En åldrande befolkning ökar vårdbehovet i hela Europa, samtidigt som det blir allt svårare att behålla personal i offentlig vård.
Men inspiration finns. I Danmark till exempel gör ett fast läkarsystem att färre behöver söka akut på sjukhus. Och i Nederländerna arbetar många sjuksköterskor omkring 32 timmar i veckan med heltidslön.
Kanske är det dags att sluta fråga hur vården ska klara ännu en sommar och i stället fråga sig hur vi bygger en vård som håller året runt. Det borde vara vårdens verkliga valfråga.