Förlossningskrisen

Barnmorska stack ut hakan på facebook

Barnmorska stack ut hakan på facebook
Barnmorskan Li Gärtner Lundin skrev ett personligt inlägg om den extrema överbelastningen på förlossningen i hopp om att bidra till rimligare arbetsvillkor.

Allt fler gör det. Går ut i sociala medier om hur tufft det är på arbetsplatsen. Li Gärtner Lundin, nybliven barnmorska, fick mycket positiv respons från kolleger och okända — men inte från cheferna.

– Finns den där listan som det ryktas om, ligger jag nog inte på plus, säger hon lite skämtsamt när vi når henne per telefon på Gotland där hon tillbringar några lediga dagar efter flera nattpass på förlossningen. 

Hon tänker på att det talas om att chefer har en lista där de noterar om medarbetare ligger på plus eller minus. Den 12:e juli lade hon ut sitt personliga inlägg på facebook där hon berättar om klumpen i magen av oro för att missa något i den extremt pressade situationen på förlossningen. Den har delats och kommenterats flera, flera hundra gånger. Många känner igen sig, många vill ge stöd.

Hon var tveksam till om hon skulle göra inlägget. Kanske var det inte värt att sticka ut hakan?

Men efter över 20 år i vården är hon ingen duvunge, konstaterar hon. Li Gärtner Lundin har gått från undersköterska till sjuksköterska, anestesisjuksköterska och i våras var hon färdig barnmorska, något hon alltid velat. Hon har dubbla magisterexamina och har jobbat i en mängd verksamheter.

– Så jag bestämde att jo, nu skriver jag, det är så här jag upplever det.

Gick ner i lön

I inlägget berättar Li Gärtner Lundin om oron för att göra felbedömningar, tacksamheten för stödet från erfarna kolleger och om hur hon älskar sitt jobb och mötet med patienterna. Hon skriver om hur hon trots all utbildning och erfarenhet fått gå ner i lön som barnmorska, från 35 000 till 32 500, och jämför med civilingenjörer och renhållningsarbetare. Hon skriver om alla som sagt upp sig och om det taffliga mottagande hon fick som nyanställd.

Hon blev förvånad över hur cheferna hanterade det. Att de tog kritiken personligt och vände den emot henne, som om det var henne det var fel på, inte arbetssituationen. Hon vill ju inget illa och är absolut ingen gnällig människa, säger hon med eftertryck. Li Gärtner Lundin tror på kommunikation och hade tidigare bett chefen om ett avstämningssamtal som inte blev av.

Det hon vill är att verka för förändring på arbetsplatsen för allas skull, hon vet att även cheferna är pressade.

– Jag valde att publicera inlägget för att jag hoppas och tror att det kan göra skillnad, jag ville ge min version och det verkar som att många andra också vill det. Vi måste jobba tillsammans för anständiga löner, högre bemanning och bättre arbetsmiljö.  

Är sociala medier rätt forum?

– Ja, sociala medier är ett utmärkt forum för att få ut information, men det finns gränser och man måste tänka efter innan man lägger ut och vara beredd på reaktionerna, säger hon.

Li Gärtner Lundin menar inte att inlägg på sociala medier kan ersätta fackligt arbete, men tycker att det är ett komplement och upplever att facket står bakom henne.

Ett inlägg med mensfläckade vita byxor efter ett nattpass, utlagt i samma veva av en kursare till henne, har också fått stor uppmärksamhet. Det ger en tydlig bild av hur barnmorskorna inte ens hinner med ett toabesök.

– Vi visste ju att det är tufft på förlossningen och när vi pluggade frågade vi oss ofta vad vi ger oss in i. Nu ser vi att det är orimligt stressigt, jag kan ha två till tre födande kvinnor samtidigt under ett nattpass, säger Li Gärtner Lundin.

Arbetsbelastningen har varit ungefär lika hög sedan hon började i somras och så var det även under våren när hon var student. Alla barnmorskorna har det likadant. Ändå är det på förlossningen som Li Gärtner Lundin vill vara, hon vill bli bra på hantverket och älskar jobbet.

Det är inte bara på förlossningen som situationen är extrem, påpekar hon. Även inom neonatalvården har det varit ett stort underskott på platser och bb är ofta överfullt.

Vill bli sedda

Hon är bekymrad över att ”till och med de gamla rävarna börjar se uppgivna ut”.

– Man älskar sitt jobb men förutsättningarna för att göra det suger. Jag önskar att vi kunde få mer förståelse och bli sedda.

Det behöver inte vara så mycket.

– Nu får vi frukost på jobbet vid femtiden när vi har jobbat en hel natt. Det är så fantastiskt. Och det är inte undersköterskorna som behöver bre mackorna utan det finns assistenter som gör det. Det är så mycket värt, då känner man att man får uppskattning.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida