Fem år efter första covidfallet: ”Vi kunde inte föreställa oss kvantiteterna av prover”
Nu är det fem år sedan covid-pandemin bröt ut i Sverige. För biomedicinska analytikern Jacob Juris innebar det stora förändringar kring analysmetoder och arbetstider – men också positiva lärdomar om samarbete och krishantering.
I januari 2020 konstaterades det första fallet av covid-19 i Sverige. Patienten, som nyligen besökt det smittdrabbade området i Kina, vårdades på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping.
– Men då, precis i början, skickades alla prover med misstänkt covid till Stockholm för analys, säger biomedicinska analytikern Jacob Juris.
Han var 27 men hade redan hunnit jobba i labbet i fem år och kände sig erfaren. Sedan något år var han förtroendevald för Vårdförbundet och han hade precis tillträtt tjänsten som processansvarig på enheten för mikrobiologi.
– Jag kunde inte fått en tuffare start i den rollen. Det var omöjligt att föreställa sig vad som skulle hända, säger han nu, fem år senare.
Trodde inte på stor spridning
Jacob Juris minns en after work med kollegorna strax efter nyår. Någon frågade honom om den nya metoden för analys av SARS-CoV-2. Skulle den införas? Svaret är troligen den största missbedömningen i hans karriär.
– Jag sa att jag inte trodde det, inte i någon större omfattning i alla fall.
Några veckor senare kom påbud om att alla regioner skulle ha en organisation för provtagning.
– Analysmetoden fanns inte redo hos oss och det var mycket jobb med att sätta i gång det arbetet, samtidigt som hela vården skrek efter snabba provsvar. Vi hade ju ingen aning om vilka kvantiteter det skulle bli! I början kunde vi hantera 50-100 prover per dag.
Efter några månader handlade det om tusentals. Utomstående labb upphandlades för att ta hand om de som kom från vårdcentraler, och extra personal anställdes på sjukhuset för att hjälpa till att skicka runt material.
– Vi kallade dem ”covidkids”. Det var 18-19-åringar som oftast var barn till folk som jobbade här. Tanken var att de skulle stanna några månader men det blev ju mycket längre. Tack vare dem kunde vi styra kompetensen dit den behövdes bäst.
Skiftarbete och övertid
Som processansvarig hörde det till Jacob Juris arbetsuppgifter att lägga scheman. När produktionen ökade fick labbanställda jobba skift för att hinna med.
– Tidigare jobbade vi åtta till fem utan särskilt mycket övertid. Nu bemannade vi mellan 07.00 och 21.30. För att få elva timmars dygnsvila behövde medarbetarna själva höra av sig om de jobbat över och be att få komma in senare på förmiddagen.
Även arbetsmiljön förändrades. Ökade säkerhetsrutiner infördes samtidigt som till exempel ergonomi prioriterades ner.
– Allt som inte var akut sattes åt sidan. Det är lite sjukt när man ser tillbaka på det.
Positiva lärdomar från covidtiden är allt gott samarbete, säger Jacob Juris.
– Innan pandemin jobbade vi mycket med resistenta bakterier men när pandemin slog till hann vi inte det. Andra enheter hjälpte oss att odla bakterierna manuellt i stället för i maskin. De fick mindre att göra eftersom färre smittor cirkulerade samtidigt.
Med tiden upptäckte han också att hans egen yrkeskår blev känd i offentligheten.
– Förut visste inte ens min närmaste familj vad jag sysslade med på jobbet. Plötsligt kändes det som att alla kände till vad pcr-analys var. Men att det första covidfallet upptäcktes just här påverkade inte mig, det var mest kuriosa i sammanhanget.