Finland har fått sitt första magnetsjukhus – så lockas sjuksköterskorna att stanna

Sjuksköterskor som trivs, värderas, utvecklas och jobbar kvar. Låter som allas önskedröm. Det har Cancercentrum i Helsingfors lyckats med. Inga tjänster är vakanta. De har följt receptet i en amerikansk succémodell – och lyckats som tredje sjukhuset i Europa.

Det glittrar om Helsingfors universitetssjukhus Cancercentrum. De har blivit utnämnda till Nordens första magnetsjukhus i våras, efter tio års hårt slit med att uppfylla de stenhårda kraven.

De sjukhus som får den åtråvärda stämpeln har klarat att få sjuksköterskor att trivas, utvecklas och ge vård med superkvalitet. Begreppet är skyddat och en tuff kommitté åker runt och kontrollerar att alla kriterier är uppfyllda, efter noggranna mätningar.

Cancercentrum är det andra certifierade sjukhuset i Europa efter ett i England. Ett holländskt sjukhus lyckades däremot nyligen inte förnya sin titel.

Magnetglans eller ej, vardagen rullar nu på igen efter. I dag är två kollegor sjuka på vårdavdelning 4A, så sjuksköterskan Leena Alppi är småstressad och behöver få komma loss för lunchrast. Hon har gått ”all-in” i magnetprocessen och ingått i diskussionsgrupper återkommande för att föra fram ständiga förslag på förbättringar för patienterna.

– När jag började här sa chefen till mig vad jag skulle göra. Nu avgör vi sjuksköterskor det själva. Om en läkare föreslår ett sätt som berör omvårdnad kan jag föreslå ett annat och bli respekterad, säger Leena Alppi.

Hon börjar bli en trotjänare med sina sju år som sjuksköterska på avdelningen.

Hon uppskattar att de blivit snabbfotade och gärna testar nya rutiner. Kollegan Jenifer Zabala håller med. Hon kom till avdelningen för fyra år sedan. Redan när hon som legitimerad sjuksköterska flyttade från Filippinerna till Finland några år innan dess lockades hon av magnetsjukhusen, för hennes syster arbetade på ett i Saudiarabien. Det krävdes en rejäl dos mod för att våga satsa på ett yrkesliv på andra sidan jorden, järnvilja och många pluggtimmar för att lära sig finska och få sin legitimation godkänd. Ambitiös är bara förnamnet och nu är målet att fortsätta utvecklas.

Självbestämmande, stolthet och pondus

Leena Alppis och Jenifer Zabalas känsla av självbestämmande, stolthet och pondus är just det som magnetprocessens projektledare  och motor Marita Ritmala strävat efter. På engelska finns ett vackert ord för det: empowerment. Vi letar förgäves efter det i svenskan, men hittar det i finskans ”voimaantuminen”.

– Med den kraften följer att vården blir excellent, det viktigaste i magnetprocessen. Vi har systematiserat sätt att göra sjuksköterskors röst och roll stark. Att stötta och uppmuntra sina sjuksköterskor är vårdchefens viktigaste uppgift, säger Marita Ritmala.

Eftersom utveckling är ett krav i magnetmodellen, så skickar Cancercentrum de sjuksköterskor som vill på interna och externa utbildningar, både i samarbete med yrkeshögskolan (i Finland ges sjuksköterskeutbildningen där) och universitet. Vissa har specialiserat sig mot palliativ vård. Just på avdelning 4A pågår kurser i smärtbehandling, hjärtlungräddning och hantering av infusionspumpar.

Magnetmodellen innebär också att mäta, följa upp, mäta igen. Det ligger inte i den finska naturen att stolt basunera ut hur bra man är. Det kommer lättare för en amerikan. Men Marita Ritmala försöker och ser stolt och lite klurig ut när hon visar staplar som talar för sig själva: Fler sjuksköterskor stannar kvar än på resten av sjukhuset, som ändå redan ligger högre än landets snitt. Patienterna är mer nöjda här än på andra canceravdelningar i Finland.

Från kommunal sjukvård till statlig

Men allt är inte frid och fröjd på sjuksköterskefronten i vårt lyckliga grannland. Tvärtom fattas det upp till 16 000 sjuksköterskor, reglerade specialistutbildningarna på universiteten saknas, förutom några få och det är svårt att fylla platserna på sjuksköterskeutbildningen.

Förra året var hela havet stormar när hälso- och sjukvården överfördes från kommunerna till de nuvarande 21 välfärdsområdena, lika svenska regioner men statligt finansierade.

– Då begränsades också sjuksköterskechefers inflytande och ställning, samtidigt som deras löner sänktes. Politiker såg bara behovet av medicinskt ledarskap inom sjukvården och socialarbetares i omsorgen. Ett stort misstag, säger Heljä Lundgren-Laine, ordförande i Svenska Finska sjuksköterskeföreningen.

Svensk sjuksköterskeförening vill se att Sverige tar klivet mot magnetsjukhus. Men finska sjuksköterskeföreningen mäktar inte med att trycka på för magnetmodellen.

– Få sjukhus skulle ha råd. Helsingfors universitetssjukhus är diamanten i finska sjukvårdssystemet med bäst utveckling resurser finansiering. Vi behöver rikta in oss på specialistutbildning, karriärvägar och en lagändring om sjuksköterskors ledarskap, säger Heljä Lundgren-Laine.

Svensk sjuksköterskeförening vill se att Sverige tar klivet mot magnetsjukhus. Men finska sjuksköterskeföreningen mäktar inte med att trycka på för magnetmodellen.

– Få sjukhus skulle ha råd. Helsingfors universitetssjukhus är diamanten i finska sjukvårdssystemet med bäst utveckling, resurser och finansiering. Vi behöver rikta in oss på specialistutbildning, karriärvägar och en lagändring om sjuksköterskors ledarskap, säger Heljä Lundgren-Laine.

En kritik mot magnetmodellen är just att den är dyr. Det avfärdar Marita Ritmala på Cancercentrum som en myt.

– Bara genom att minska fallolyckorna har vi sparat 1,2 miljoner euro de senaste åren. Till det kommer besparingar i pengar och lidande gällande trycksår och infektioner, som vi också mäter. Vi ska inte heller glömma minskade kostnader för att skola in nya sjuksköterskor, nu när våra sjuksköterskor stannar, säger hon.

”Magnetresan det viktigaste som hänt”

Helsingfors universitetssjukhus är snarare ett system av olika specialistcentrum, var och ett stort som ett mindre sjukhus. På Cancercentrum arbetar 500 sjuksköterskor, och sedan Vårdfokus besök i somras har även Hjärt- och lungcentrum fått magnetcertifiering och barnsjukhuset och psykiatrin arbetar hårt mot samma mål.

Inför spurten av magnetprocessen kom den amerikanska kommitté som godkänner om sjukhuset lever upp till alla krav. De intervjuade 16 grupper, alltifrån ekonomiskt ansvariga till läkare, men framför allt de kliniska sjuksköterskorna själva, även nattsjuksköterskor som bjöds på frukost.

När Marita Ritmala fick reda på resultatet att de blivit godkända med råge blev hon rörd långt in i sitt erfarna sjuksköterskehjärta. Cancercentrum bedömdes ha ett excellent teamarbete och en alltigenom patientcentrerad vård.

– Kommittén är van att de intervjuade sjuksköterskorna mest pratar om sin egen situation. Här pratade alla i stället om patienternas. De var också häpna över hur alla uttryckte sig i vi-form och inte framhävde sig själva. Det kanske är en kulturell skillnad, vi är olika amerikanerna.

Egentligen kan hon gå i pension nu.

– Men det går bara inte. Magnetresan är det viktigaste som hänt sedan jag startade min sjuksköterskekarriär för 40 år sedan.